Efter en optimal uppladdning - blåbärspaj, kaffe och bäbisprat - så gav jag mig ut på landsvägshojen. Mitt sällskap fick förhinder men jag cyklade ändå. Det känns fortfarande riktigt bra att cykla även om jag blir väldigt flåsig i backarna upp mot Hästberg.
Ingen färgglad ballong - men en vecka 33-mage! Nu är över 80 % av graviditeten avverkad, det känns smått overkligt.
Jag tog på pulsband för en gångs skull, det var kul att se om pulsen var annorlunda (högre) nu som höggravid. Och det är den? Jag har visserligen hemskt dålig koll på puls... 151 i medelpuls var inte så farligt, men maxpuls 175 är riktigt högt för en cykeltur och jag såg att många gånger var pulsen över 170. Att medelpulsen inte blev högre beror på att under rullpartierna blir pulsen riktigt låg. Enligt klockan gjorde jag av med över 800 kalorier. Det lät också ganska mycket för ett cykelpass på 1.12 timme? Men i kombination med gravid också så är det bara att äta allt jag kan i kväll för att inte gå back.
Det är så vackert när man cyklar in i Rälta och åkerlandskapen breder ut sig! Men nästan ännu vackrare är faktiskt vyn när man kommer söderifrån och rullar in i Yttermo. Åh, där skulle jag gärna bo! Kanske i det gula villa Villekulla-huset?
4 kommentarer:
Herregud, snart är kotten här! Så himla spännande. Längtar efter att få träffa hen!!!
Så otroligt vackra bilder och så glad jag blir att se magen sin ute på alla etapper.
cyklar du fortfarande racer?! Ta den rosa nu istället. Den är väl lite stabilare? Tänk om värkarna börjar i en nedförsbacke - då kanske du ramlar! Puss o kram
Tänk vad olika det kan vara med graviditeter när jag var i vecka 33 låg jag på sjukhus och den enda motion jag fick ägna mig åt var att gå på toaletten vilket innabar en promenad på ca 10 meter;). Och du kan köra racer det är häftigt. Hoppas du får fortsätta att må bra sista delen av graviditeten. Och lite avundsjuk är jag för att du har den häftigaste upplevelsen som finns framför dig få, sitt första barn bättre än så blir det inte. Kram
Skicka en kommentar