Frågan är hur länge jag kan, vill och törs fortsätta cykla racer? Nu är jag i vecka 31. Det är inte cyklingen i sig som oroar mig, snarare de riskfaktorer som finns kring cykling. Som exempel: Bilister som tycker cyklister är villebråd. Jag får ofta tvärnita för bilar som kör rätt ut trots att de måste se mig komma. Min allt större mage gör att jag får en försämrad balans. Och en punktering i en nerförsbacke skulle jag kunna få.
Samtidigt som jag knappast kan skydda mig mot allt.
Jag har gjort det jag kan för att säkra upp cyklingen. Jag har bytt trampor. Jag cyklar oftast på vägar som inte är särskilt trafikerade. Jag bromsar i kraftiga, svängda nerförsbackar.
Hursom tror jag inte att det blir cykling så många veckor till. Nästa vecka går arrangemanget "Leksandsrundan" där vi under några kvällar bjuds in till en form av by-sightseeing till cykel. Varje tur ligger på cirka 30 km och det serveras fika efter banan. Jag har haft som mål att kunna vara med på en eller ett par av dessa turer.
Efter det får jag kanske krypa ner i gymmet, eller upp i spinningsadeln, på heltid. Alternativt cykla fridfullt på den rosa damcykeln...
4 kommentarer:
Den där Leksandsrundan låter som en mysig tillställning. Så där gemytligt, som så mycket tycks vara hos er i Dalarna, sett från Mälardalshorisont.
Rosa tantcykel är också coolt!
sådär då var man uppdaterad kramar
När du lägger upp det så där (balans, respektlösa bilister m.m.) tycker jag du ska överge racern direkt!
Läser säkert först av alla, men kommenterar långt därefter! Tycker också det låter lite otäckt när du beskriver det på, men jag tror att du har koll förstås... Hur som helst håller du igång jättebra!
Skicka en kommentar