Idag blev det mera myrlöpning! Att springa på smala, steniga stigar, över knivig terräng, sugande myrar... Det kräver viss teknik! Ibland kan man släppa fram steget, ibland måste tyglarna stramas upp och jag får trippa fram. Jobbigt är det på ett helt annat sätt och jag får plussa på nästan 1 minut i km-tempo jmf med vanlig distansfart! Men så kul det är! Jag längtar till Vansbro terrängmarathon!
6 kommentarer:
Härligt! Imörå ska jag nog våga mig ut på en tur!
åh, vad jag avundas dig där uppe i stugan. jag har fortfarande inte vågat springa något sen limsjön pga hälen, men försöker köra på med styrketräning istället. synd på konditionen bara. jag tänkte att den kanske fick ett lyft av att maxa sådär, men det lär jag ju aldrig få veta eftersom jag inte sprungit på två veckor. kul att du uppdaterar där uppifrån så att man slipper gå utan!
Det är den bästa springningen för det är liksom mycket action och inget långtråk med terränglöpning. Sen Jonas Rusten mötte en björn i leksboda vågar jag mig dock inte ut i skogen :/
Jobbigt och lite knixigt att springa i terräng men bra träning och härlig miljö! Bra jobbat!
ja härligt är det kramar
Har ännu inte sett tjusningen med terränglöpning. Kanske för att jag inte provat på det så mycket.
Utmaningen lockar tror jag
Skicka en kommentar