Igår fick jag anledning att ropa Korna kommer! För nere på vägen kom de
gående, en lång rad av vackra fjällkor, vita, krusiga, nougatbruna.
Fäbodbrukarna hade gått ända nerifrån byn, 18 kilometer, upp till fäbon
med korna för sommarbetet. Precis som de gjort i hundratals år! Nu
strövar de helt fritt här i skog och mark hela sommaren. När jag var
barn fanns även getter och killingar. Då bodde jag mer eller mindre i
"fejset", hos Maria "Lill-Maja" som handmjölkade korna och getterna.
Pappa och mamma fick släpa mig därifrån på kvällarna. Nu lever tyvärr
inte Maja längre, men barn och barnbarn förvaltar fäbodbruket.
Kinnvallsjösätra är en unik, levande fäbod! Dit mitt hjärta alltid
ropar...
.jpg)
6 kommentarer:
Ja, det är fantastiskt! Lika häftigt varje gång :) Och vilka minnen man har från fejset. Det kommer jag alltid ta med mig!
Jag vill också ha det sådär! Inte hela tiden, men ibland. Underbart.
Vill också vara där.....!
Jag har oxå fina minnen från fejset och från källvattnet i bäcken:)Kram Marre
ja vilken gudagåva det där stället är :)
en diamant i solbullen kan man säga kramar
Skicka en kommentar