Going up, up, up - Sommarsolståndslöpning

När resten av Leksand igår satt och drack rosé och grillade - vilket också är underbart, somrigt och härligt på alla sätt - så gav jag och storebror oss iväg på ett helt annat äventyr.

Klockan 21:00 sprang vi iväg på sommarsolståndslöpning. Upp till Åsledsbergets topp skulle vi! Jag hade legat för länge i solen på dan och kände mig ömsom iskall, ömsom hettande men löpsteget kändes ändå ganska lätt...

I alla fall tills stigningarna börjar. Nere från platten upp till toppen är det 4 km av grusvägar som going up, up, up! Mitt mål var att orka springa uppför hela tiden. Tyvärr vek jag ner mig och tog några promenadsteg vid ett tillfälle när andningen pep som värst. Andreas var stark och försvann framför mig.

När jag närmade mig toppen på berget var det som att springa in en vägg av sol. Jag såg ingenting. Och sen såg jag allting. Det var som en värld sköljd i guld, en magnifik solnedgång i Siljan, över blånande berg och små byar med röda hus. Det går aldrig att återge en vy, en utsikt, på bild på samma sätt som att vara där. Att uppleva det. Att stå där med svetten rinnande och känna att det var verkligen värt det.

Klockan var nästan 23:00 när vi var hemma igen. Drygt 17 km och en upplevelse rikare! För det är upplevelsesamlare vi är!

Trevlig midsommar till Er!