Ett starkt hjärta

En semesterdag hemma i Leksand. Det kan jag vänja mig vid! Det blir inte så många sådana denna sommar, så det gäller att njuta av de dagar som är.

Och vädret kom som på beställning. På eftermiddagen när jag vill äta fruktsallad med turkisk yoghurt, dricka en stor kopp kaffe och läsa slutet på Den femte årstiden, då hällregnade det. Och senare, när jag skulle springa, då strålade solen.

Det blev kanske ett av vårens bästa löppass. Denna sjukdomsförföljda vår när jag allt som oftast känt mig tung, halvsjuk, trött. Nu har jag känt mig pigg, lätt och stark i kroppen de sista passen. Och det är skönt när kilometertiderna stämmer med känslan i kroppen! 11.2 kilometer på 59 minuter, 5:18-tempo. Det får jag vara glad för!

Ang. det sjukdomsförföljda så var jag hos läkaren idag. Hon kunde mest konstatera att jag är fullt frisk just nu, och att det är svårt att säga varför jag är/varit så infektionskänslig. Läkaren lyssnade på mitt hjärta och frågade om jag höll på med gymnastik. Idag när jag sprang tänkte jag mycket på mitt hjärta, det här kan jag, det här orkar jag, jag har ett starkt hjärta som ska få jobba hårt idag!