Tjejvasan 2011 - den korta versionen

2.05.27 gick jag i mål på! Jag är jättenöjd och glad! Den långa versionen med bilder kommer senare...

Vasaloppsveckans start - Kortvasan!

Idag upplevde jag Vasaloppsveckan från supporterögon! Det var pirrigt, nervöst, glatt, stressigt och kallt! En härlig dag och nu är jag ungefär lika mosig som om jag själv skulle åkt! Jag antar det beror på alla promenader/springturer mellan kontroller, parkering, målområdet och att jag frös hemskt hela dagen.

Min pappa med sina två svärsöner! Alla iklädda sina "släng-innan-start-jackor" ! Elina - min allra finaste lillasyster, jag och mamma var supporterteam! Vi släppte av åkarna vid starten och begav oss sedan till Hökberg, 11 km från starten och Kortvasans första kontroll. JW passerade oss och såg pigg, glad och superfräsch ut! Därefter åkte jag rally ner till Mora medan mamma och Elina inväntade sina karlar. Här kommer JW på upploppet! Helt underbar bild tycker jag, man ser hur han verkligen trycker i allt han har! Hans sluttid blev 2.10.17, så nu har jag något att bita i... Jag var så stolt vid kontrollerna och i mål, JW tillhörde de snabbaste i sin startgrupp (5) som kom i mål. Han hade alltså fått åka om och åka om, men kunde ändå hålla hög fart!Dessutom såg han inte ens trött ut efteråt... Här kommer min pappa mot mål! (I vit mössa) Jag är sjukt imponerad, han åkte på 2.49 h och då har han åkt cirka 5 mil skidor denna säsong. Dessutom är han faktiskt 61 år i år. Bra skidteknik, tufft pannben och råstyrka? Och här kommer min svåger Per med eleganta skidtag, och fokuserad blick! Per har åkt kanske 2-3 mil skidor innan och jag är sjukt imponerad av hans viljestyrka att ta sig de tre långa milen i mål och kriga på hela vägen! 100 % vilja och fokus! Han åkte på 3.2o vilket jag tycker är toppen.

*

Mina tankar kring morgondagen rör sig kring form, fart, väder, spår... vädret ser ut att bli ett par minusgrader och lite blåst. Eventuellt kommer det lite nysnö i natt. Jag hoppas att det blir fina spår, och att jag har glid och fäste. Att jag inte blir omåkt och måste åka om varannan meter.

*

Självklart tänker jag på de träningstider som vi presterat, samtidigt som jag vet att det är skillnad att åka med "blixtföre" och utan en enda till åkare i spåren. Jag har ju inte hittills velat skriva ut på bloggen hur många mil jag åkt, det känns som det skapar "förväntningar" på att jag ska kunna åka snabbare än tidigare år. Samtidigt är jag stolt över att jag åkt nästan 75 mil på skidor från slutet av november tills nu. Den skidsäsongen som jag tuffat mig igenom kan ingen eller inget ta ifrån mig, oavsett hur det går i kommande tävlingar!

*

Håll tummarna för mig i morgon! /nummer 2211

Nu startar vår Vasaloppsvecka!

Jag har så mycket att blogga om men ingen tid! Idag har vi bl.a besökt Vasaloppsmässan, hämtat ut mängder av nummerlappar till hela familjen Vasalopp, betalat 105 kr för en äcklig buffé och en minimal flaska vatten... (nybörjarfel, nu blir vi väl matförgiftade!)

Och i morgon börjar ju hela alltihopa! I morgon börjar Vasaloppsveckan! I morgon åker JW, min pappa och min svåger Kortvasan! I morgon bitti rullar bilen mot starten i Oxberg för första gången... i morgon är jag hejarklack, och hämtar ut mina skidor -för i övermorgon så smäller det för mig. Jag hoppas hinna med att blogga i morgon kväll och ge er bilder och rapport från första tävlingen!

Ett nygammalt hemma ska bli vårt...

Jag har ju glömt att berätta vårens bästa nyhet för er! Vi ska få ett nytt hem! Från vår 1.5 Rum och kök på 43 kvm, till 2 Rum och kök och nästan 70 kvm! Och den ligger i grannhuset...

Det känns extra speciellt att flytta till just den lägenheten, eftersom min farmor bott i den tidigare. In till farmor var det alltid öppen dörr, en varm kram, mycket fika och fina samtal. Den vackra bonaden som hänger ovanför vårt köksbord på bilden ovan har jag fått av henne. Jag kommer bära med mig hennes positiva atmosfär.
Bilderna i detta inlägg är från mitt och mina systrars hem. De är så duktiga på att skapa vackra och personliga hem! För första gången på flera år blir jag också inredningsintresserad, och drömmer om möbler, möblering, gardiner och vackra blickfång.

Lägenheten är nyrenoverad men ligger i ett äldre hus. Det är högt i tak och fullt med fönster i lägenheten! Jag ser fram emot att ha ljus strömmande in från alla vinklar. Jag tycker om att ha en ljus, varm bas hemma men inget vittvitt hem. Färg ska det vara som ger mig glädje och kraft, och fullt av minnen från vårt liv.

Och SOM jag längtar efter ett riktigt kök! Där man kan ha köksmöblerna i köket! Och där det finns mycket skåp och lådor, och bänkytor där man kan laga mat och baka... Jag längtar efter att sitta i vårt kök, lyssna på Radio Dalarna som farmor gjorde, baka och fika.

Nya bloggar i listan

Jag har har uppdaterat länklistan med Bästa bloggarna! Nu finns bl.a min gymnasiekompis Stina med. Stina bor och lever i Dubai idag!

Ni har väl heller inte missat elitidrottarnas bloggar? Ett annorlunda liv som skiljer sig mycket från oss motionsidrottare. Även om många motionsidrottar på en väldigt imponerande nivå (särskilt i förhållande till att man arbetar/studerar på heltid) så är ju skillnaderna till världseliten enorma... Läs Anna Haags blogg!

Bilder i hjärtat, bilder från Vallen

Det enda dåliga med att åka till "Vallen" är att man förr eller senare måste åka hem. Idag grät jag faktiskt en skvätt stående på brokvisten... det kändes så jäkla jobbigt att åka hem till vardag igen.

Vi hann med en tur på fredag eftermiddag när vi kom upp.

På lördag morgon såg det ut såhär när jag tittade ut genom fönstret... strålande sol och massor av snö! Knappt så gärdesgårdsstolparna når upp!

JW på vägen mot Vålbrändan. Naturen bjuder verkligen på häftiga ljuseffekter den här tiden på året!

Eftermiddagssol... vi satt ute och åt lunch, och läste tidningar!

Och kvällssolen!

En hel del sådant här blev det också... ohälsosamt stora mängder kokkaffe alltså. Vålbrändan, helt folktom en söndag eftermiddag. Men vad bryr vi oss om det... Lycklig, så förbannat lycklig. Mot en timmervägg, svettig, röd, fräknig. Snart tar vi skidorna och åker hem till stugan igen. Inte in med skidor och pjäxor i någon bil, bara skida hela vägen hem. På vägen hem blev vi med jämna mellanrum påminda om en viss sak...

Nu längtar jag redan tillbaka! Nästa gång vi åker dit är om två veckor. Stugan ligger ju inte mer än några mil från "en viss saks" startplats (Berga).

Jag när drömmar om att kunna åka upp då och då hela våren, någon gång inom inte alltför lång framtid kanske kunna stanna i flera veckor... Men det är bra hemma också, slutspurten inför Tjejvasan och jag längtar efter att krama resten av familjen...

Verkligheten just nu

Skriver några rader från stugan... livet är så enkelt här, och så underbart, ljuvligt, soligt. Superlativen tar slut efter ett tag, jag kan aldrig fullt ut med ord beskriva känslan jag får i kroppen och bröstet av att vara här. En känsla av hemma och av frid.

Vi åkte skidor i fredags eftermiddag när vi kom upp, samt 20 km igår och 28 km idag. Solen strålar från morgon till kväll, vi sitter lutade mot en grå timrad fäbodvägg pch fikar, känner fräknar pussa ansiktet. Eldar i vedspisen och sover tungt, så som man kan göra när inte ett enda ljud från skogen utanför stör lugnet. Är det en verklighetsflykt? Samtidigt är ju detta också verklighet, vår verklighet just nu.

När jag åker över myrarna och genom skogen mellan Vålbrändan och Fejmån slår en lyckokänsla över mig som en våg. Att få uppleva detta! Att vara frisk, levande och hel och kunna uppleva den här dagen, kunna se sol och snön som faller från träden som miljoner små prismor.

Röda rosor och löpande modelejon

Hemmet blir faktiskt mycket roligare och mer levande av blommor... denna veckan har det funnits både rosor och tulpaner hemma och jag njuter av att se dem!Sofie visade prov på att vara ett löpande modelejon. Jag började fundera på min egen outfit i spåret... lägger ju ändå ner betydligt mer pengar på träningsskor- och kläder än på "civila kläder" så det kanske vore kul med något annorlunda någongång? Mina favorittights är dock fortfarande mina gamla, supertunna, svarta Nike-tights. De är som en andra hud. Tyvärr gick de sönder i sommarens lilla rullskidolycka... trots ett hål på knäet använder jag dem fortfarande.

Jag vet inte vart jag ville komma med det resonemanget, under kvällens löpning med avslutande backintervaller piffade jag som vanligt till mig med ett par örhängen. Roligare än så blir det inte...

men i morgon åker vi till stugan! Så, så underbart, efterlängtat, fantastiskt.

Inget sus och dus

Buhu. Efter en jäklig dag kände jag mig som en urvriden disktrasa. Dagens lunch bestod av två korv med bröd på en bensinmack, klockan 15.00... men faktum är att jag knappt hunnit fundera eller känna efter om jag var hungrig. Det är mycket nu, för mycket för att jag ska känna mig i bra balans.

20 km skidåkning senare är man i alla fall urblåst i huvudet. Men inte direkt pigg för det... Over and out.

Alla ♥ Dag

Det finns många olika saker som är bra för hjärtat, det är mitt hjärtas melodi! Både hjärtat som bultar inuti, och mitt Jontehjärtas strategi.
*

Konditionsträning är mitt vanliga val. Igår blev det annat, helt utan kval. Tänk rosor, choklad och äta god mat. Ibland är det skönt att vara väldigt lat. En bild på oss två som jag tycker mycket om, från ett annat firande i höstas.

Straffskidåkning efter sopplopp

Efter gårdagens sopplopp kände jag inte riktigt att jag "förtjänade" en vilodag, ligga på soffan och vifta på tårna, äta choklad och liksom gotta mig i gårdagen... JW har varit nöjd, glad, peppad inför fortsatta lopp och haft en sådan där skön smärta i kroppen idag. Jag önskar så jag vore i samma situation. Men men, nu lägger jag det bakom mig. Det var en träningstävling och det är inte nu det gäller.

Så efter en stunds lek på morgonen med sambo, syskon, svåger, svägerska och alla mina fyra, härliga syskonbarn (fyra underbara små killar i åldrarna 0-4 år) begav jag mig iväg på straffåkning i Källan. 20 km, fyra varv på en kuperad 5 km-bana kändes lagom. 20 km var ju ungefär den sträcka jag sket i att åka igår. Kärvt var det, -15 gr och lätt snöfall, men det fanns spår med tydliga profiler och åkningen kändes ok. 20 km, 1.23 h, 4:09-fart. Har lagat och bakat mycket gott på slutet! I fredags åt vi en gryta med limeräkor. Nu bakar jag Julias frukostbullar, och även ett nytt bröd jag inte gjort förut. Recept kommer på receptbloggen sen...

Orsa Ski Marathon 2011

Det här är mitt tusende inlägg på bloggen. Inlägg 1000 - en loppberättelse - om en tävling som blev pannkaka för mig! Skidåkarfrukost! Det var -21 imorse och det kändes väldigt kallt, men vi visste ju att det skulle bli varmare framåt dagen. Tre förväntansfulla åkare styrde kosan mot Orsa... Hämtat ut chip och nummerlappar! Då börjar det kännas i magen att man ska tävla...
*

Starten gick 11.00 och eftersom vi startade i H21 resp. D21 fick vi starta i led 1. Det kändes inte helt rätt, men ok då. Solen sken, det var kanske -6 grader vid starten. Visserligen fanns det inga spår i startområdet men det tänkte man ju att spåren blir väl bättre sen? Det blev de tyvärr inte. All nysnö som fallit sista två dygnen gjorde att spåren var mjuka som bomull och föll sönder fullständigt av trycket från alla åkarna. Stavfäste fanns det inte heller.

De första 4-5 km höll jag och JW ihop. Det var trångt och bökigt och spåren var söndermosade och mjuka som potatismos, men jag hoppades fortfarande att det skulle bli bättre. Pulsen var hög och vi fick kämpa för att ta oss framåt. Blev omåkta och åkte om...

Efter första vätskekontrollen tappade jag kontakten med JW. Jag kände mig fruktansvärt seg och stum och hoppades fortfarande att både spår och kropp skulle "lätta". Blev omåkt hela tiden, fick staka i nerförsbackar då glidet var helt obefintligt. Vid 12 km hade det tagit 1 timme att åka, vilket kändes grymt omotiverande då jag åkt 16 km på under timmen på träning umder vintern och 31.52 km på dryga 2 h. Någonstans där bestämde jag mig för att inte åka två varv på 21 km-banan utan kliva av efter ett varv. Det kändes redan kört att kunna seeda upp sig mer (jag har led 8 i Vasaloppet sedan tidigare Tjejvasa-resultat) med dagens tid och förutsättningar.

När jag väl bestämt mig för att bara åka 21 km så gav jag upp det mesta, försökte njuta lite av solen och skita i klockan och alla som åkte om. Mot slutet av 21 km träffade jag Magnus, som åkte dit med oss, som också bestämt sig för att bryta. Vi insåg sen att det var många som bröt efter 21 km. Men jag fick besked om att JW passerat och sett pigg ut vilket värmde hjärtat!

Efter det följde en nervös väntan på JW. Jag förstod att han hade det lika tungt ute i spåret som alla andra vittnade om. Segrartiderna blev långsammare än förväntat och bekanta åkare som gick i mål gjorde det på betydligt sämre tider än motsvarande lopp tidigare i år.

Men så såg vi en turkos jacka längre bort och jag blev hysteriskt glad och vi skrek alla så mycket vi kunde! JW åkte i mål, 42 km på cirka 3.25 vilket var en helt enorm prestation med de tungåkta föret och utan spår. Det är lustigt det där, att jag själv bröt kändes liksom mindre skadligt när jag kunde glädja mig med JW och vara stolt över honom! Det var hans livs längsta lopp och han slutförde det otroligt bra och krigade hela vägen. Nu får han förhoppningsvis flytta fram ett par led i Vasaloppet vilket var hans målsättning.

Visst är jag lite besviken på mig själv samtidigt kändes det inte som jag hade så mycket att kriga för... jag kunde inte motivera mig för att "pulsa" runt ett varv till. Jag får se det som ett ganska kasst och långsamt träningspass. Ingen självförtroendehöjare direkt men hoppas på revansch på Tjejvasan! Jag kan inte sticka under stol med att skadan lindras något av att många andra bröt och gjorde dåliga tider. JW kämpar hela vägen in i mål!

Efter snö kommer solsken, och tävlingsåkande

I morgon smäller det! 42 km skidtävling, Orsa Ski Marathon. Om vädret står det såhär: Klart och kallt, i natt 12-20 minusgrader, lokalt lägre. Imorgon soligt väder och 5-10 minusgrader. Nordvästlig vind. Det kan vi väl inte klaga på? Även om jag blev rätt nervös igår/i natt när det föll 2 dm nysnö och yrde...
*
Jag har ungefär tusen tankar om loppet, upplägg på åkningen, teknik, utrustning, kilometertider, sluttider och så vidare, men alla de tankarna får stanna i huvudet tror jag.
*
Uppladdningen i övrigt går bra, förutom att micron brunnit lite så det luktar sur rök i lägenheten. Det är inte trevligt... Nu återstår att göra i ordning massäck och kläder. Hur mycket kläder är den stora frågan. Vi hörs i morgon efter loppet!Ibland undrar jag varför vi inte åker soliga turer till Vålbrändan med ryggsäcken full i fika istället...

Finn två fel

På eftermiddagen idag stod jag och såg mig i en toalettspegel. Möter i spegeln bilden av mig själv, modell hålögd, vinterblek kommunalarbetare. Men så ser jag också - i vänster öra en stor, svart plastpärla. I höger öra en liten, turkos pärla. Så kan det bli när man står yrvaken och rafsar i smyckeskrinet...

Frågade fnissande kollegorna varför de inte sagt till mig på hela dagen. En sade att hon varit tveksam, men antagit att "det skulle vara så". En annan att hon tänkt "babord styrbord". Eller ett sätt att lära mig höger - vänster kanske?

Något magiskt i luften

Det är något magiskt med mina lediga onsdagar! Det är nämligen alltid vackert väder då! (Det har i alla fall varit det de tre senaste onsdagarna)...

Idag bakar jag Malins magiska choklad- och kokoskaka, och laddar för sista skidpasset innan tävling! Egentligen hade jag velat kört sista passet i morgon torsdag, men måste då lämna av skidorna till vallateamet. (Vallateamet = eminenta Sörlins Sport, Team Sportia, i Rättvik)Puss, mina älsklingar! (Fischer kör jag på!)

Det är nu det börjar!

Nedräkningen har börjat! Om ni inte är intresserade av att läsa om tävlingsnoja så kan ni nog sluta läsa denna blogg nu och fyra veckor fram... nu står nämligen tre tävlingar på fyra veckor på vårt schema! Orsa Ski Marathon är först ut, ett 42 km långt lopp på lördag.
*

Det känns som att det är nu det börjar. Det är nu allt ska stämma, det är nu vi inte får bli sjuka, göra illa oss, bilen måste hålla ihop, stavar eller skidor får inte brytas av, vädret ska vara bra och så vidare i all oändlighet! Jag kollar väderprognosen ungefär tio gånger om dagen och är just nu mest orolig för att det ska bli -20 gr alt. ymnigt snöfall. Bildkälla. Starten 2006, har de inte haft bra väder sedan 2006 eftersom en sådan gammal bild får pryda hemsidan? Då vore det dags på lördag!

Med bild och text i stora bloggen

Det är kul att se sig själv representerad med både bild och text på en av Sveriges stora träningsbloggar! Kolla in det här! Jag, en glad dalkulla och leksing som vill visa vår fina bygd...

Äta, äta, äta

Mycket träning gör också att man behöver mycket god mat! Igår bjöd vi över lillasyster på middag och Melodifestivalen. Grekisk skinkstek, tzatziki med mycket vitlök, ugnsrostade rotsaker, sallad med fetaost till middag och till efterrätt Sias goda blåbärsglass! En semla blev det igår också. Nu är det dags att fundera på kvällsmaten, vad för gott ska jag hitta på? Smörgåsar, popcorn eller fruktsallad?

Sol+Snö+Blod+Snor+Svett=Långpass

Sol - Helt optimalt väder, strålande sol idag igen och lagom många minusgrader.

+

Snö - Ganska mosiga och kärva spår vid Motorbanan i Rättvik, men dock helt flackt och planen var att låta armarna jobba hårt med stakåkning.

+

Blod - Min näsa blir rinnig av utesport och jag måste fräsa ut ofta. Mitt mycket kraftfulla fräsande fräste dock sönder ett kärl i näsan och jag såg en liten kaskad av blod pricka snön. Jag åkte därefter och kände blodet droppa ur näsan i en mil, blod i ansiktet, vantarna, stavarna, jackan. Inte särskilt trevligt alls faktiskt och det vore mindre kul om det hände på tävling.

+

Snor - Till slut upphörde blödandet och det vanliga snoret återkom.

+

Svett - blev det en hel del av under 36 km skidåkande. Dock lugn och kontrollerad åkning...

=

Långpass på längdskidor en söndag. Nu känner jag mig rätt mör (läs helt färdig) efter två långpass dagarna efter varandra, och kommande vecka blir lugnare inför nästa helgs tävling! Jag är ändå nöjd att jag avverkat 55 km på två dagar. Den här bilden tog jag visserligen igår, men det var minst lika fint i Rättviksskogen idag...

Firar Löpningens dag!

Det finns dagar för allt möjligt, Kanelbullens dag, Internationella kvinnodagen osv i all oändlighet. För något år sedan instiftade några kreativa människor Löpningens dag den 5 februari! I större städer springer man i grupp, men jag firade för mig själv hemma i Leksand.
*

-10 gr, strålande sol, blå himmel... en fantastisk dag för utesport! Jag sprang min favoritrunda genom Lima, Krökbacken, förbi Vargnäs och Åijer, genom Lycka och Tibble byar. Solen värmde kinderna försiktigt och en fågel kvittrade. Att fira Löpningens dag bör göras med det lyckligaste av alla löpppass, löpningens kronjuvel - långpass med låg fart och låg puls. Jag sprang min runda två varv och en liten extrasväng, det blev totalt 19 km löpning, 1.52 h, med en medelpuls på 150. Eftersom Orka Mera-Anna uppmanade till att maila in bilder från firandet runtom i landet hade jag kameran med mig. Har aldrig försökt ta bilder löpande förut, det var inte helt lätt...När jag kom hem skickade jag iväg JW att handla semlor! Vad är ett långpass utan ett gott fika efteråt? Det är ju som en semla utan grädde, eller något...

Funderingar en sen fredagskväll

Jag börjar längta efter annat nu. Annan lägenhet... och där verkar det ju hända saker... och annan träning!

I morgon är det en vecka kvar tills tävling ett, Orsa Ski Marathon! Jag deltar framför allt för att få ett bra träningspass, men även för att loppet är seedinggrundande till Vasaloppet. Har inga höga förhoppningar om att kunna seeda mig högre men man kan testa. Det är även riksmästerskap för kommunanställda! (Haha, jag kommer nog sist i RM men fick i alla fall min anmälningsavgift betald...)

Efter det rullar det på med Tjejvasan två veckor senare och Vasaloppet en vecka efter det.

Många skidmil har nu avverkats, och all annan träning har fått stå tillbaka i över två månader. Motivationen för skidor börjar svikta, men jag tänker köra och kämpa på nu så all tid och träning hittills inte varit förgäves. Men det är inte alltid kul, en fredagskväll i elljusspåret där spåren dessutom suger ner skidorna står jag ut med bara för jag har fredagsmys i Leksboda som morot.

Men jag längtar efter annat... att få avverka löparmil istället för skidmil, att få styrketräna kontinuerligt, gå på något spinningpass kanske.

Och jag längtar efter vår, bara vägar, min rosa cykel. Fast nu vill jag ju såklart fortsätta ha vinter och kallt i fyra veckor till!

Men nu längtar jag mest efter sängen, godnatt och trevlig helg!

Tejp, valla och stavlöpning

Fina Sofie frågade förut hur vi gör med vallningen av skidorna. Min första säsong jag åkte skidor, för två år sen, körde jag ovallat halva säsongen. Sedan övertalade JW mig att åtminstone lägga på en tejp... det var såklart en enorm skillnad, helt plötsligt tog jag mig uppför backarna. Jag fortsatte att tejpa skidorna även förra året. Inför Tjejvasan som jag åkt två gånger har jag lämnat in skidorna på "proffsvalla" och varit jättenöjd med det.

I år var jag tveksam. Folk rynkar på näsan åt tejp - säkert med all rätt. Men jag kan verkligen inte valla och jag är tveksam om resultatet skulle bli bättre om jag stod och kletade på burkvalla. Så vi har fortsatt kört på tejp... faktum är att jag väldigt sällan upplever att jag har "dåliga skidor" när jag kör med tejpen. Det finns dock några underlag som tejpen alltid fungerar dåligt på...
-Tungt före, nysnö etc.
-Isspår. Jag antar att det bara är klister som fungerar då? Idag var det isgata i spåren igen, men ganska dåligt stavfäste pga regn och plusgrader på dagen. Framåt kom jag, men knappast uppåt. Fick försöka staka sig uppför backarna så gott det gick.

När jag kom hem var jag rätt missnöjd och kände inte att jag fått utlopp för energin inuti. Gick ner till förrådet och letade fram rullskidestavarna, från min strålande karriär som rullskidåkare... gav mig ut i centrala delar av Lekand och löptränade med stavar. Det är väldigt jobbigt och dessutom ser man halvknäpp ut, men vad gör man inte för att få svettas ordentligt?

Ledig dag med Odin, Alvar och Elsa

Som alla återkommande läsare vet så älskar jag onsdagar! För då är jag ledig... idag har jag hängt med Malin, Odin&Alvar och Monika&Elsa. Fast Elsa sov bara... hon är född 26 november och Alvar 29 december så de två är alldeles jämngamla.
*
Monika och hennes familj bor i ett fantastiskt hus med milsvid utsikt över Siljan. På isen såg vi folk som stod och stakåkte skidor med solen i ansiktet. Det såg så härligt ut att det värkte i kroppen, men jag tog en vilodag då jag kände förkylningstendenser. Jag vill inte, kan inte, får inte, ska inte bli sjuk nu.
*
En lång kvällspromenad under stjärnhimlen blev det i alla fall. Jag saknar promenerandet som ofta får stå undan för annan mer fartfylld träning... det finns ingen gång man njuter så mycket av omgivningen som då.

Frukt och grönt är skönt

En av våra favoriträtter till vardags är wok! De färdiga wokpåsarna är jättebra, men jag tycker det är gott att även blanda ner färska grönsaker i woken. Man kan ta det man har hemma, t.ex. lök och broccoli. Färska grönsaker innehåller ju även mer vitaminer än frysta...

Kravmärkta grönsaker och frukt innehåller också mer vitaminer än icke ekologiskt odlat. Du behöver äta ungefär dubbelt så mycket frukt och grönt för att få i dig samma mängd vitaminer om man väljer icke kravmärkt. Kravfrukt och -grönt är ofta mindre i storlek och inte lika "hårt drivna", de får växa långsammare och ta till sig mer nyttigheter. Men jag tycker att de små Krav-bananerna och mini-rödlöken faktiskt är godare också...

Den mest älskade frukosten

Elina bjöd på en uppmaning via sin blogg. Vilken är din favoritfrukost? Jag funderade en stund. Frukost är ju trots allt dagens bästa på många sätt. Det finns så många fina frukoststunder. Frukost i Kinnvallsjösätra. Lördagsfrukost med Ring så spelar vi. Vardagsfrukosten. Lyxig hotellfrukost.Sen kom jag på det. En dag i slutet av juli, i ett grönt litet hus i Motala hos fästmannens farmor och farfar som jag också lånar. När vi kommer ner från "vårt rum" möttes vi av detta. Kokta ägg, färska blåbär, yoghurt, bröd, te, kaffe. Och framför allt kärlek och en dag full av det framför oss.

I talarstolen

Föreläsningen gick så bra! Jag hann förbereda mig en stund på förmiddagen och det var skönt. Lektionen varade mellan 12.30-14.15 men tiden bara sprang iväg och den lilla åhörarskaran var både nyfikna, snälla och pratglada. Jag har föreläst om ämnet några gånger förut och tycker faktiskt det är väldigt kul...

Det blev dock plågsamt uppenbart vilken klen garderob jag har. Jag insåg att jag inte köpt mig själv ett enda nytt klädesplagg sedan i SOMRAS när jag köpte en t-shirt på Lager 157 (minns du Slans?) I julklapp fick jag en kjol och en kofta och i födelsedagspresent en blus som mina stackars släktingar köpt, de tyckte väl jag behövde en uppdatering, men bortsett från det... hur jobbigt det än känns men nu är det dags för en shoppingtur till Kupolen!

Pirrigt

Förresten... i morgon ska jag faktiskt föreläsa på en gymnasieskola om mitt arbete och lagstiftningen kring det. Jag har inte förberett mig för fem öre, men ska i alla fall försöka välja ut kläder som är lite piffigare än vanligt...

Kundkortskväll på gång...

Då var det dags igen. Ska man
1. Låta bli att gå dit och slippa trängseln och roffandet?
2. Gå dit och ta del av alla supererbjudanden?
Min snåla (sparsamma) sida gör nog att jag går dit ändå. Man kan spara mycket pengar på mat överlag och det är tveksamt om jag står ut med att missa detta.

Söndagsbilder en måndag

Några bilder från vår söndag...

Finaste vännerna bjöd på våfflor och kaffe. Vad skrattar alla åt... kan det kanske vara Talking Tom? (Ja)
Familjen B har fått det så underbart fint i sitt hus! Det missade jag tyvärr att fotografera. Både jag och JW får huscravings när vi är där... men men, en sak i taget.

Lördagslångpanna med nytt pers

Strålande sol och några få minusgrader, ledig, en dag som gjord för ett långpass på skidor! Det var ju visserligen bestämt långt innan imorse men vädret var ju en bonus. Vi packade fikakorgen och begav oss till Vidablick, jag och två killar - JW och Magnus, tidigare Vasaloppsåkare som ska åka även i år.

Idag blev det äntligen ett pass på +30 km! Vi har ju åkt mycket skidor men har haft svårt att få till pass på 30 km och längre, även om det blivit en hel del 20-25 km pass.

Idag åkte vi 31.52 km, och jag åkte det på 2.11 h (4.09 min/km) Det är nytt pers för mig på den distansen! (Tjejvasan 2010 åkte jag på 2.22, 30 km) Spåret vi åkte idag är ordentligt kuperat, det är svårt att hitta flacka spår i Dalarna... Spåren var ganska sladdriga och skräpiga, jag hade bra fäste men sämre glid. Det kändes inte som att det gick jättefort men jag är så glad åt att ha klarat att åka över 30 km snabbare än vad jag åkte Tjejvasan på förra året. Det behöver mitt självförtroende inför årets lopp. Nu vet jag att jag kan, och håller tummarna för bra förutsättningar och giftigt pannben när det väl gäller, när träning blir tävling...
Utsikt från Vidablick över Siljan (oktober 2007).