Bilder i hjärtat, bilder från Vallen

Det enda dåliga med att åka till "Vallen" är att man förr eller senare måste åka hem. Idag grät jag faktiskt en skvätt stående på brokvisten... det kändes så jäkla jobbigt att åka hem till vardag igen.

Vi hann med en tur på fredag eftermiddag när vi kom upp.

På lördag morgon såg det ut såhär när jag tittade ut genom fönstret... strålande sol och massor av snö! Knappt så gärdesgårdsstolparna når upp!

JW på vägen mot Vålbrändan. Naturen bjuder verkligen på häftiga ljuseffekter den här tiden på året!

Eftermiddagssol... vi satt ute och åt lunch, och läste tidningar!

Och kvällssolen!

En hel del sådant här blev det också... ohälsosamt stora mängder kokkaffe alltså. Vålbrändan, helt folktom en söndag eftermiddag. Men vad bryr vi oss om det... Lycklig, så förbannat lycklig. Mot en timmervägg, svettig, röd, fräknig. Snart tar vi skidorna och åker hem till stugan igen. Inte in med skidor och pjäxor i någon bil, bara skida hela vägen hem. På vägen hem blev vi med jämna mellanrum påminda om en viss sak...

Nu längtar jag redan tillbaka! Nästa gång vi åker dit är om två veckor. Stugan ligger ju inte mer än några mil från "en viss saks" startplats (Berga).

Jag när drömmar om att kunna åka upp då och då hela våren, någon gång inom inte alltför lång framtid kanske kunna stanna i flera veckor... Men det är bra hemma också, slutspurten inför Tjejvasan och jag längtar efter att krama resten av familjen...