En kväll som denna kan jag fördjupa mig i siffror och kilometer för att inte tänka. Vad gör man en söndag för att blåsa ur huvudet, bli så trött att man inte orkar tänka, känna, fundera, minnas? Springer en halvmara. Och nej, det fungerar inte ens, det enda som händer är att du bortsett från ledsen dessutom är helt slut i varenda muskel, varje bit av din kropp.
Men i alla fall. En halvmara! Min första! Ett, två, tre varv runt Limsjön, 21 km, tjugoen... I E-tempo, 5.35 min/km, totala 1.57.10. Men jag är ändå ganska glad för det faktiskt. Det kändes så bra! Jag kände mig stark, pigg, bortsett från magen. Jag orkade hela vägen, hade inte en tanke på att lägga av, korta ner. Orkade spurta på slutet, och hade inte ont någonstans förutom i ljumskarna på slutet. Nu är Limsjön invigd för året, underbar löpväg det. Nu har jag fyllt på med fruktsallad, macka, popcorn...
2 kommentarer:
verkligen imponerande. men är det inte trist att springa samma runda tre gånger?
ojoj att du orkar!!!! det blir nog sthlm maraton nästa?
Skicka en kommentar