Äta för att leva

Mat, mat, mera mat! Man ska inte leva för att äta sägs det, utan äta för att leva. Och så är det ju, men när man ändå äter, kan man ju försöka äta bra och gott? Min relation till mat har varit föränderlig genom åren. Jag kan tycka att det är sorgligt att i ganska många år haft en ganska skamfylld relation till mat och ofta haft dåligt samvete när jag ätit – men jag har alltid ätit mycket och aldrig bantat, jag tycker om mat för mycket för det. Jag är blodsockerkänslig också, så att gå på diet funkar liksom inte, blir ju helt virrig, snurrig, darrig bara av några timmar utan käk! Idag tycker jag att jag har en bra relation till mat. Jag äter det jag vill äta, jag äter inte för att vara snäll mot andra, jag försöker hålla igen med socker och fet mat på veckorna och unnar mig mer under fredag-lördag. Numer tycker jag även att det är gott med grönsaker och frukt av alla dess slag, och en dag utan rejält intag av frukt och grönt gör att jag nästan känner mig sjuk!

De sista dagarna har jag bland annat njutit av köttfärspaj, kletig julig kladdkaka med nötter& russin och vispgrädde till (på syjuntan), mitt hembakta bröd med fil&nötter i, pastasallad med pesto, oliver, soltorkade tomater, ägg, skinka, många goda apelsiner (de är så goda nu!), kokta ägg (alltid), fruktsallad med kanel och solrosfrön (en fin kvällsmat det)… Nu ska jag och M&N snart äta lunch på Siljan, undra vad det blir för gott då!?