måndag 2 april 2012

Att vara förklok

Jag och Ingmarie är överens om att förklok är ett bra ord. Som efterklok, fast tvärtom. Så enkelt, och så svårt.

Att träna styrketräning är att vara förklok. Ibland känns det svårt att bända in styrkan i ett pressat schema. Bara springa, cykla, springa. Men det tror jag är ett bra recept att bli skadad på. Men jag behöver mental styrketräning också!

Våren är ofta en tid på året då jag känner mig stressad. Det ska hända så mycket då! Det är storslagna drömmar, ambitiösa tävlingsmål, otvättade fönsterrutor och pelargoner som ska köpas, resor som ska göras, trapphus som ska städas, cykelmil som ska trampas, och jag borde yoga också, för att inte tala om all näringsrik hemlagad mat som ska lagas, bröd som ska bakas och müsli som ska rostas.

Jag ska arrangera en träningsdag på egen hand. Ett marathon för sjutton gubbar! Snacka om stolt jag är över det, och ibland stressad.

Dessutom ska jag börja på ett nytt jobb. Och därmed avsluta mitt nuvarande.

För att inte riva upp gamla sår av stress vill jag vara förklok. Jag har börjat skriva i en liten anteckningsbok. Dag för dag. Jag vet att min stress till stor del motverkas av struktur och planering. Att bara göra noteringar i den mentala anteckningsboken fungerar inte. Då trillar vissa saker ut genom öronen. Och så blir jag ännu mer stressad av att kanske glömmer jag bort att beställa medaljer eller ringa det där telefonsamtalet? Eller kanske glömmer jag att plantera ner de där stackars plantorna i jord om jag inte skriver upp det?

Planering gör mig lugnare. Och prioritering. Prioritering kan låta lätt, men det är svårt. I första läget ryker brödbaket, müslirostningen och omplanteringen av blommorna. I andra hand städning och pyssling hemma. Ett eller annat träningspass kan också ryka. Och sociala arrangemang som känns mer belastande än berikande. Dessutom ska jag be om hjälp! Det har jag redan börjat göra.

Jag vill finnas till för mig själv, och det gör jag genom träning och friskluft. Och jag vill finnas till för de som står mig närmast, min familj och mina riktigt nära vänner.

11 kommentarer:

Snorkkis sa...

Vad finr skrivet Jonna. Att vara till för sig själv är viktigt. Du verkar vara en person som bryr sig väldigt mycket om andra, och kanske ser mindre efter dina egna behov. Förklok är ett väldigt bra uttryck. En bekant brukar tala om "om man skulle veta för sig", och det är ju ungefär samma betydelse.

Vad spännande med nytt jobb också. Håller tummarna för att allt ska gå bra där.

Kram på dig!

Och ja - glömde att kommentera det du skrev om solidaritet. Så himla fint av dig!

julia sa...

Förklok tycker jag var ett bra ord, men som du sa, svårt!

Vad spännande med nytt jobb, det hade jag ingen aning om! Vad är det för jobb?

Karin sa...

Åh, grattis till nytt jobb, så kul! För mig är det ofta tvärtom. På våren känns det som att jag fastnar i ett ekorrhjul, samma samma varje dag! Då måste jag göra nåt för att få det att lossna. Ofta krävs något dyrt (typ en ny lägenhet). Sedan blir det att reda upp i röran jag skapat resten av året :-)

Och du, skit i medaljerna, jag tar hellre lite müsli ;-)

Löpning & Livet sa...

Åh det hade varit så rolgit om jag hade kunnat vara med på din fina marathondag. Men tyvärr tror jag det kommer bli svårt :( Men jag ska vara med i tanken. Och grattis till nya jobbet!

andreas sa...

du är så klok lilla gumman :) kramar

Ingmarie sa...

Du är både förklok, efterklok och nuklok. :-)
Jag förstår och känner igen den där stressen .Är bägaren full så är den oavsett innehåll...

Elina sa...

Kloka tankar älskade du! Det är svårt att begränsa sig absolut, men så viktigt.

Finns en sida som heter förklok såg jag nu!

LinaTriathlet sa...

Bra att vara förklok! Du inspirerar!

Grattis till nytt jobb,Kul och spännande! :)

Det blir mer sällan att vi sammanstrålar nu, jag och järnpöjkarna, det har blivit att jag kört mer själv nu när jag haft problem i vaden. Men jag känner mig väldigt på gång nu! :) Men skynda långsamt var det! :)

LinaTriathlet sa...

STOR PåskKRAM till dig finaste Jonna!! Jag kommer bjuda på uppdateringar från bästkusten :)

LL sa...

OK. Nu fick du mina ögon att tåras IGEN. DU är såå klok. Jag ska försöka att tänka på det du skriver. Jag är en obotlig tidsoptimist och hinner aldrig det jag borde. Och vill.

Annika sa...

Åhh! Vad bra! Det var klokt skrivet - mycket smart. Ibland kan det vara lättare att skriva än faktiskt göra. Håller tummarna att det funkar båda vägarna för dig!

Och förlåt för min bloggfrånvaro och kommentarsfrånvaro - det har varit trist att vara ifrån gänget i nästan två veckor... :)