4, 3, 2, 1

Ytterligare en tidig morgon. Ytterligare ett besked, att jag gick vidare från steg 1 till steg 2, sista steget innan ett slutgiltig besked måste fattas både av dem och mig. Ytterligare ett datum, en tid, en vägbeskrivning. Därför drömde jag i natt om bussar och tåg, om irrvägar och vilsegång upp till slott, borgar och fängelser.

Fyra dagar innan allt förändras är det lätt att känslorna tvinnar ihop sig till en boll utan ändar. En boll i magen och med sinnena på helspänn. Allting tycks klart och tydligt, då. Timmertåget som dundrar förbi på morgonen, doften av timret, barken som snöar. Fåglarnas kärlekssånger, hur skarpt allting blir när du ser ut genom en nytvättad fönsterruta. 1, 2, 3, 4. Kanske snart?