Myrlöpning.
Det känns som att jag är otrogen mot min kärlek löpning, med min nyfunna vän cykel. Vintertid är lättare, då vinner älsklingen längdskidor min gunst 9 gånger av 10. Nu är det svårare. Den här helgen valde jag cykelpass (och styketräning) både lördag och söndag, av skälet att snart går det inte att cykla längre.Men jag vill ju springa också... för man blir bra på det man tränar... och nu känns det som att jag duttar med allt. Lite cykling, lite löpning, lite styrketräning. Samtidigt är det långt kvar tills nästa tävlingsmål och är det någon gång jag ska vara såhär ostrukturerad så är det nu?
(Och du ska veta det löpning, att jag saknar den känslan bara du kan ge mig. Herr cykel är spännande, häftig, fartfylld, idag noterade vi ny maxfart 47 km/h, men han kan inte ta mig genom skogen, över myrarna till Fejmån, det kan han inte).
6 kommentarer:
Dåligt att vara otrogen sådär
Jag tror du kan bli förlåten, så småningom. Du kommer nog kompensera löpningen i vår någon gång!
Underbara bilder! Och det är svårt att få tiden att räcka till till allt man vill göra. Tex MTB hade man kunnat kombinera skog och cykling - men det får bli något annat år... :)
Omväxling förnöjer! :) Eftersom cykelsäsongen sjunger på sista versen så tycker jag att du gör helt rätt i att cykla lite mer! Åh snart är det dags att vinterställa cykeln, till min förtvivlan!
Och tack söta du för alltid så fina kommentarer, blir så glad! :)
Inte lätt att ha många kärlekar. Inte lätt att ha bara en heller - man kan tröttna.
Vill börja cykla också. Trots löften i något svagt ögonblick kan jag inte släppa löpningen riktigt än.
Känns som det finns mer att ge.
Nya målsättningar börjar skissas upp :)
Skicka en kommentar