onsdag 19 oktober 2011

Springa i mörkret

Nu är det mörkerlöpning som gäller... Men det gillar jag! Den svarta, stjärnbeströdda himlen, luften som är lätt att andas.

Sen var det ju det där med rädslan. Behöver vi vara rädda när vi springer ensamma i mörkret?

Jag har aldrig varit rädd i skogen. Det finns vägar genom skogen som jag känner så väl att jag sprungit dem i kolmörker. Skogen skrämmer inte. Det kanske är naivt, men där känner jag mig trygg.

Däremot skrämmer staden. När jag bodde i Norrköping var jag en gång med om en obehaglig situation. En annan gång läste jag i tidningen om ett våldtäktsförsök klockan 9.00 på morgonen, just där jag brukade springa. Men i lilla Leksand törs jag springa överallt, närsomhelst. Det finns ju såklart ingenting som säger att samma otäcka saker som kan hända i en större stad inte kan hända här, men så fungerar det i mig. Ologiskt.

Men det känns så tråkigt om rädsla ska få begränsa vad man vill göra. Det går jag inte med på!

8 kommentarer:

Elina sa...

Är det mörkt tränar jag inne! Skulle jag mot alla odds få för mig att springa på kvällen denna årstid får Per följa. Glöm inte massa reflex och tala alltid om var du springer i alla fall.

andreas sa...

skärp dig lillasyster nu är det du som slutar träna själv i mörker kramar

Karin sa...

Nä! Skärp dig INTE! Låt inte rädslor begränsa ditt liv! Att köra bil är även det farligt, skulle vi undvika allt farligt så skulle vi inte leva! Och förresten, som du skriver är det ju lite barnsligt att vara rädd bara för att det är mörkt, eller!? Ta hand om dig-ja, men begränsa dig-nej!

Daniel sa...

Det finns många faror som lurar lite här och var när det gäller det mesta men jag tycker inte man ska vara rädd när man springer i mörker. Välj vägar du känner till och som inte är för ödsliga och ha på dig gott om reflexer!

Om din bror är orolig för dig kan han ju alltid köpa dig en sådan här ;)

http://www.feelsafe.nu/product_info.php?products_id=148

Anonym sa...

Jag håller med dig. I en mörk skog är jag trygg. I en stad ... Näe, man vet aldrig vem man möter! Tyvärr.

Annoula sa...

Jag bor ju på landet och här ute är jag aldrig rädd, det är jag däremot i stan. Så jag tycker att du har en sund inställning. sen behöver man ju inte vara dumdristigt.

Malin sa...

du får allt springa centralt och belyst nu. Minns att det var ett våldtäktsförsök i limhagen för några år sen :/

Snorkkis sa...

Du har kloka tankar tycker jag. Fortsätt så! Jag tror som du själv och bl a Daniel är inne på att det ju finns faror överallt - eliminera risker kan man, men inte undvika alla faror.