Igår tog jag första steget mot att bli landsvägscyklist. Jag, sambon och redan cykelfrälste svärfar besökte Cykelcity i Borlänge. Jag hade tänkt vänta tills efter jul med att köpa cykel och följde mest med som sällskap...
Men, efter en stunds kikande bestämde jag mig ändå för att prova en cykel. En svart-blå Trek med ett bra växelsystem, inte sämsta sorten (ni hör ju vilken nybörjare jag är). Vi rullade ut cykeln utanför affären så att jag skulle prova. Jag blir ganska stressad av sådana här sammanhang, när man är så totalt blåst på ett område där alla andra kan mycket. Flera från personalen, JW och svärfar stod och tittade på.
Men hallå, vad är det för konstiga trampor? De såg ut som på en spinningcykel. Eller som en slags stigbygel. Ingen sa något så det är väl jag som är korkad. Jag kör in foten i bygeln och tänker att jag sitter upp, som på en häst liksom. Men en racercykel är inte som en stadig häst, och BANG! Cykeln och jag faller som en fura mot asfalten. Jag tar i med armbåge och lår och får ett rejält brännsår på armbågen.
Trots mitt stukade självförtroende så köpte jag cykeln... nu äger både jag och sambon varsin racer! Förhoppningsvis hinner vi cykla något innan snön kommer!
8 kommentarer:
Per berättade precis att han, under sin cykelkarriär, ramlade ibland på grund av tramporna också, liksom för att man satt fast. Men nu kan det bara gå bättre sis :) Ska blir roligt att följa fortsättningen!
hihi alla är nybörjare i början. nu återstår att se om cykeln är din "perfect match". Det kan nog mycket väl vara så. Uthållig och stark som du är :)
Välkommen i klubben. Vi är nog många som gjort det där misstaget! Mer än en gång dessutom.
Wihoo!
Välkommen in i den underbara cykelvärlden! :) Nu är du fast ;)
Härligt!!
Vad roligt! Hoppas det inte snöade hos er idag =)
Beundrar dug för det. Jag kommer aldrig att bli cyklist!
ÅNEJ!!! Jonna landsvägscykling som är så nördigt haha kramar
Skicka en kommentar