Lördag i Leksand

Alltså, bergslöpning till Åsleden blev dagens första val. Jag packade med mig kamera, mobil, russin, vatten och storasysters hund Doris. Doris kikar mot toppen, lyckligt ovetande.
Dit bort, dit upp ska vi.
Några kilometer kvar till toppen... det börjar bränna i benen och andningen, men jag och Doris tuffar på i vår egen takt. Och det är ju så vackert och vilsamt i naturen på senhösten.

Upp vi ska...
Och upp vi kom. Utsikten är obetalbar. Alla årstider.

Torkad frukt, en energikick när man nått toppen! Jag hade rökt skinka med till Doris.

Mot slutet av turen skulle vi gena över en åker. Den såg ganska lerig ut men vad gör det tänkte jag. Lera är ju välgörande! När jag sprungit en liten bit insåg jag att de bruna strängarna inte var lera utan färsk kogödsel. Mina (enda) löpskor, strumpor och tights blev alltså impregnerade med koskit... Doris var mer brun än vit när vi kom hem och mina skor står nu på balkongen. Kan de räddas?
Nästan hemma! Jag fick vara glad att vi inte mötte någon, med tanke på vår odör av svett och koskit.
Efter en dusch hittade Prinsessan på ärten hittade bästa stället att sova på! Mina och JWs gamla kuddar.

Jag tog en timmes lunchpaus innan jag hämtade ut min pärla, racern! Jag har längtat efter att cykla. Nu var mina ben ganska stumma efter 17 km bergslöpning så jag nöjde mig med ett par mil men det var roligt ändå, jag börjar få mer och mer kläm på både pedaler och växlingar. I morgon bitti ska jag och svärfar ut på en tur!

Lördag kvällen avslutades med att jag blev inbjuden (bjöd in mig själv) på hembakad pizza hos grannarna. Godnatt...