fredag 31 december 2010
ALVAR!
Vi njuter av stuglivet! Idag samlade jag de första skidmilen, 21 km i Rörbäcksnäs elljusspår och till Fejmåns slogbod.
Gott Nytt År, igen!
torsdag 30 december 2010
Upp till stugan och det nya året
*
Dagens...
ORO: Jag har varit nervös över spårstatusen efter ett samtal med pappa, som sa att det bara är "puder i skogen". Därmed är det svårt att få spåren att sätta sig och få något stavfäste. Nu har dock min käre far kämpat hårt med skotern och vårt spår och förhoppningsvis ska det gå att åka fr.o.m. i morgon em. Dessutom finns det fina spår i Rörbäcksnäs, så annars får vi åka bil dit.
LÄNGTAN: Träffa Alvar, 1.5 dygn nyfödd, i eftermiddag!
FLÄCKAR: Dagens fläckar fick jag under dagens lunchlöpning. Det blåste och snöade rätt hårt just då jag sprang. När jag kom in igen hade jag vita, konstiga fläckar på kinderna. Och ingen kam eller borste med, så efter dusch ser håret ut som Svinto.
LUNCH: Grötpåse. Grötpåse är en sann räddare i nöden. Mätt blir man också.
*
onsdag 29 december 2010
♥
I morgon är sista arbetsdagen, sedan väntar tio dagars ledigt! Vi åker upp till stugan i morgon kväll, och stannar där en hel vecka. Nu hoppas jag få vara frisk och kry, för skidor och mängder med träningskläder är nerpackade - här ska samlas skidmil!
tisdag 28 december 2010
Plåga och längtan
I natt klockan 01:30 ringde syster och sa att de skulle åka in till BB. Jag och Jonte tog på oss morgonrockarna och gick över gården. Vi skulle ju ta hand om Odin om de behövde åka iväg nattetid, och så blev det ju. Malin och Mats såg lugna och förväntansfulla ut. Malin strålade, fast hon hade täta värkar! Hur är det möjligt?
Vi hade en liten "lussenatt" bredvid Odin, som sov mellan oss i deras säng. Men det var så mysigt att sova bredvid honom och hans snusande andetag. Under dagen tog jag och Elina hand om Odin, men framåt 12-tiden kom Malin och Mats hem igen... Utan bäbis! Värkarbetet hade inte tagit fart, och hon var bara öppen 1 cm.
Men nu har det tilltagit, och de har åkt in igen! Hur ska jag kunna sova i natt, och jobba i morgon?
måndag 27 december 2010
Annandagsjogg och stresskidande
Och idag, tillbaka till vardag, arbete, en kaputt bil... fick låna systers bil, den syster som ska föda fram sitt andra barn närsomhelst! (6 dagar över tiden nu!) Åkte med mobilen i fickan, nervös över att de skulle ringa och tala om att det var dags att åka in. Ingen harmonisk åkning direkt, men skönt att rensa huvudet på vardagstrubblet...
Kvällsmys i pyjamas jag fick i julklapp!
söndag 26 december 2010
Den 25 december, juldagen

Lillasysters fine Per, som också ska åka ett lopp i Vasaloppsveckan och med upp till Vallen över nyåret.






Fina storebror och jag! (Jag har tre syskon)
Den 24 december, julafton!
På julaftons morgon var det -31 grader. Min chans till en julaftonsjogg (och bli en "riktig löpare" för då springer man på julafton) försvann därmed. Men utomhus var det förlamande vackert, årets kallaste och vackraste dag!
Efter frukost i Leksboda var det raka spåret till Åkerö, där det vankades brunch hos JWs pappa och Lena. De hade en väldigt fin gran de med!
En del av min fina familj.
Jag lånade en julaftonsklänning av Elina.
Efter det for vi ut till Siljansnäs och Björkberget. Det såg mer än någonsin ut som ett julkort, vyn från berget, de röda husen, kyrkan, Siljan och alla glittrande ljus.
Vi firande en lugn julaftonskväll tillsammans med Jonathans mamma, Bjarne och lillebror Johan.
I Näs hade de en jultall istället för en julgran. Det är fint, min mormor hade alltid en jultall.
Annika och JW spanar in snapsen?
Den 23 december, dagen före julafton!

Dagen före julafton sov jag hemma hos mina föräldrar. Jag, min lillasyster och föräldrarna tände tomtebloss, åt julskinka, drack en öl, klädde granen och såg på Bingolotto. Sen sov jag och Elina i hennes stora säng. Tidigare på dagen hade jag även lurat med mig henne på ett svettigt spinningpass!
Det är väldigt juligt och fint i Leksboda... 
onsdag 22 december 2010
Julklappshögen under granen har växt, och nu har jag bara en till julklapp att slutföra och slå in...
Imorse började jag, lillasyster och vännen Marie med att äta frukost på Gårdscaféet. Ledighet, ljuva ledighet...
Tråkigt, tungt, tufft på bandet
15 km, 1.23 h, 2 graders lutning på bandet. Det var nästan hemskt, ja det var det faktiskt. Så fruktansvärt tråkigt, tungt, och tufft. Jag började med 1.5 km uppjogg i 6 min/km, därefter 3.5+4+3 km långa intervaller i högre tempo varvat med 1 km joggande "vila" i 6 min/km mellan intervallerna. Det kändes inte som att ett enda steg gick lätt trots att det inte gick fortfort, de långa intervallerna låg på 5:27 min/km.
Sedan återvände jag lyckligt till julfirande, äta skinksmörgåsar och slå in julklappar...
tisdag 21 december 2010
Kallt, kallt, jättekallt
Efter middagen såg det ut såhär. Då blev det gymmet istället. Igår när jag skulle åka hem från jobbet så startade inte bilen... kallstarter pga elfel i motorvärmaren (?) har dragit ut energin ur batteriet. Jättekul. Och i morgon och torsdag ska det tydligen bli ännu kallare.
Att vara en upplevelsesamlare
*
Stora och små upplevelser.måndag 20 december 2010
Pannlampa önskas?
Med julmusik i öronen gav mig av ut i snöyran. -10, lätt blåst, snöfall. Att springa i lös snö kan ibland liknas vid att åka skidor med bakhalt, när underlaget "släpper" så är det två steg bak och ett fram. Men jag njöt, av kylan, snön som små kyssar i ansiktet, granarna smyckade med ljusslingor i Lima, Vargnäs, Lycka och Tibble byar.
Jag njöt till och med av mörket. Över golfbanan var det inte en gatlykta på kilometer, tur att jag sprungit den turen så ofta att jag vet var vägen svänger. Men jag har alltid gillat att springa i mörker, känner mig ofta stark då (det finns tydligen en vetenskaplig förklaring på det läste jag i senaste RW, varför man "upplever" sig själv springa fortare i mörkret).
Det kanske vore bra med en pannlampa. Men kanske känslan går förlorad då... Jag fick uppleva stämningsfull löpning i snöfall både lördag och söndag, och tycker fler borde prova vinterlöpning!
söndag 19 december 2010
En julig helg...

Ordförklaring - Tjockbulla (även kallad bakubulla)

JW gjorde en fin julapelsin.
Som att åka skidor i risgrynspudding
Samma sak gäller träningspassen. De flesta längdpassen älskar jag, men dagens pass var ett riktigt skitpass. All nysnö gjorde att det var som att åka i risgrynspudding.
-Det var tungt det här, sa JW.
-Som att åka i någon jävla risgrynspudding, sa jag och flåsade vidare, utan glid framåt, utan fäste uppåt. Men nu finns det förutsättningar för bra spår framöver! (Det gäller att tänka positivt...)
fredag 17 december 2010
En riktig vinter, en riktig jul
Annat jag älskar, två arbetsdagar nästa vecka, sedan fem dagars ledig, arbeta fyra dagar, ledig tio dagar! (=Nyårsfirande och ski camp i Kinnvallsjösätra i en veckas tid, hurra!) I helgen ska vi inleda julfirandet - baka tjockbulla, åka skidor, klä vår egen gran och göra en liten skinka. Under själva juldagarna är vi borta så vi vill hinna njuta hemma innan! Vad ska du göra i helgen?
onsdag 15 december 2010
Dammråttor, svettiga träningskläder och blommande hyacinter
Tittar man bara i fönstret ser det trevligt ut, med två blommande hyacinter och en ny hjärtljusstake vi fått av en vän.tisdag 14 december 2010
A new girl in town
måndag 13 december 2010
Jag, inte längre tärna...
Vi gjorde stor succé i fikarummet när vi sjöng Natten går tunga fjät. Jag sjöng så mörkt och falskt att en av kollegorna sa att det lät som vi sjöng stämmor! Det ni!
Bildbevis kommer sen.
Bästa starten på veckan - med skidorna på
...fast egentligen var jag ju inte särskilt sugen på att låta bli, heller! Skidåkningen hade funnits i huvudet hela dagen. Jag längtar ofta ut under dagarna, till spåret, snön, skidorna, löparskorna, ansträngningen.
Och jag är så glad att jag gjorde det! Dagens skidåkning blev säsongens hittills bästa och snabbaste pass! 16 km på 1.10 h (4.22 min/km)
Det var glatta spår, jag hade bra glid men dåligt fäste, lagom kallt (-11 gr, känns varmt, igår var det ju nästan -20 när vi åkte). Det känns också så skönt att vara igång med åkningen på riktigt. Förra året hade jag inte ens haft premiär vid detta datum. Men sen är ju 2011 års mål en sådär tre gånger så långt som 2010 års mål...
lördag 11 december 2010
Bernt är löpare!
Bernt och Karin, min fästmans farföräldrar, är underbara människor och jag älskar dem mycket. Och Bernt är en löpare av klass. Jag älskar att höra honom berätta om sitt liv som löpare... och det finns mycket att berätta! Han började springa tidigt, och sprang sitt sista Lidingölöppet 1999, 10 km-klassen, 72 år gammal! Då sprang han milen på en timme. En tid många som är 40 år yngre inte kan prestera.
Lidingö var hans favoritlopp, särskilt 15 km-klassen som han har gjort väldigt bra tider på. Bernt var medeldistanslöpare, 5000 m var hans bästa distans men han kunde utan problem "träna 30-35 km"...
Den här träningsdagboken visade Bernt mig förra helgen. En diamant för mig, jag läste varje sida med stort intresse.
Jämn löpning 11 km, 42 min...
Klubbmästerskap i terränglöpning 6 km. Bernt kom trea på 21.31. Dagen efter "lätt stukning". Det gör ont att springa fort.
Något jag lärt mig av Bernts träningsdagbok, för att bli en bättre, snabbare löpare (om det är det man vill uppnå)-Fartträna mera! Hans träningsdagbok var smockfull av kreativa intervall-, ryck- och fartleksträningar.
-Tävla mera! Tävlingar ger erfarenhet och du kan lära dig dina gränser, du får självförtroende och vet vad du kan!
Vann matchen 80-45? Jag vet inte vad det betyder.
Bernts personbästa är följande: 5000 meter - 15.40, 10 km - 33.50, 15 km - 1.04. För mig är det helt sanslöst, 5 km på 15:40. Jag springer inte 100 meter i det tempot (3.08 min/km)...
Bernt och Karin är fortfarande engagerade i idrotts- och löparvärlden. De har varit funktionärer på varje Vätternrunda sen starten, de är funktionärer på Baltzarloppet ("Sveriges vackraste halvmara"), hedersmedlemmar i Motala AIF, åker och tittar på DN-galan och Finnkampen...
Kärlek!
Mera snö, tack!
I morgon försöker vi leta upp ett bättre spår, men idag försöker jag nog ge Källan en match. Igen.
fredag 10 december 2010
Möte med E, två veckor ung
Bildkälla.Och så blir man påmind om att om bara några få, skälvande dagar eller veckor har min syster ett sådant pyre igen... en sådan liten med ett pyttelitet ansiktet, små små fingrar och ben, bäbisdoft och outgrundlig blick med all världens klokhet där i.
"Röka en holk för att lugna nerverna"
När jag jobbade med missbruk tidigare såg man alltför ofta konsekvenserna av haschmissbruk. Att röka hasch ger snabbt skador på hjärnan, minnesförmågan, uppmärksamhetsförmåga osv. Det är tyvärr heller ingen myt att hasch ofta fungerar som en inkörsport till andra droger. Man använder andra droger "uppåt" medan hasch (och ofta ihop med benzodiazepiner) fungerar "nedåt". Begreppet "haschtomtar" är inte helt ogrundat, då man blir seg i huvudet av hasch. När jag mötte behandlingspersonalen på lasarettet sa de att hasch var den svåraste drogen att avgifta och abstinensbehandla, drogen sitter även kvar otroligt länge i kroppen och man kan se spår av den efter längre än en månad tillbaka.
Ungdomar (det minns jag även från min egen gymnasietid) verkar också tro att hasch är en sorts light-drog. Men det fungerar inte med skrämselpropagande, forskning har visat att den sortens pedagogik snarare har motsatt effekt. (Typ föreläsningar i skolklasser) Skolan och kommunerna verkar dock ha svårt att överge denna metod. Det som däremot visat sig verksamt är t.ex. ÖPP (ÖrbroPreventionsProgram) som arbetar med information till den breda massan, dvs till alla förldrar oavsett om man är riskgrupp eller inte. Det är föräldrarna som sitter på nyckeln... att t.ex. aldrig bjuda barn på alkohol hemma och bli medveten om att ju tidigare alkoholdebut desto större chans för framtida missbruk är viktiga kunskaper.
Jag skriver sällan om ämnen som jag arbetar med men nu kände jag att jag verkligen var tvungen, om inte annat för att lugna nerverna.
torsdag 9 december 2010
Vinterlöpning med sommarmusik
Tällberg - Bildkälla.onsdag 8 december 2010
Årets Bonde
Förra årets program gav dock rysningar, där var det riktig nyförälskelse!
tisdag 7 december 2010
En träningsdagbok från -63
Jag ska skriva mer om detta och visa utdrag från träningsdagboken, det är en höjdare! Och en fantastisk kunskap- och inspirationskälla...
Innan-jul-tiden
Hemma igen! Jag älskar vår lilla lya, trots betoningen på lilla, och det doftade gott av utslagna hyacinter när vi klev innanför dörren. Men hemma går allt för fort, varje kväll är uppbokad och vi är borta på jobb tio timmar om dan. Det finns ingen tid för kortspel eller omsorgsfullt middagslagande, inte denna veckan i alla fall... Det är ju såklart en prioriteringsfråga, jag skulle kunna prioritera bort både träning och sociala aktiviteter. Men det vill man ju inte heller. (Jag ska både få träffa syjuntan och en liten flicka född 26/11 denna veckan!)söndag 5 december 2010
Mysigaste Motala
torsdag 2 december 2010
Magi under skorna, magi i blicken
Därför sprang jag idag på lunchen. Det var -16 grader ute och en blek vintersol som bara nästa orkade sig igenom dimslöjorna. Jag sprang ner till centrum i Rättvik, över järnvägsspåret och ut på Långbryggan - världens längsta insjöbrygga! 628 meter lång. Jag sprang ut på bryggan, under bryggporten, med känslan av att äntra en mycket, mycket gammal sagovärld. Solljuset och dimmorna över den frusna sjön skapade ett helt magiskt ljusskådespel, över kyrktornet och byarna. När jag kom fram till bryggans slut, angöringsplatsen för båtarna, var sjön öppen. Runt omkring mig fanns bara det svarta, ångande vattnet.
Jag önskar så jag hade kunnat visa er med bilder. Nästa gång tar jag med kameran.
onsdag 1 december 2010
1.15 timme dagsljus
Nu känns det enklare än igår kväll, tack för era kloka kommentarer! Såklart kommer det att fungera att kombinera mina intressen, formen kommer bibehållas genom ihärdig skidåkning. Det fungerade ju faktiskt hyfsat förra vintern - och då var jag dessutom knäskadad och kunde knappt springa alls. Och sprang ändå maran med godkänt resultat i maj.*



