Trollen är hemma igen...

Härom dagen skickade jag följande sms till familjen... Jag och Jonathan börjar förvildas så smått här i norrländska skogarna. Vi har slutat duscha, badar bara i Hinnsjöns kalla vatten. Rakhyvlarna har vi glömt hemma så kroppsbehåringen växer fritt. Vi grillar vår mat på glödande kol. På gården springer en harfamilj. (...)
Precis så var det! Visserligen finns dusch i stugan, men vi valde att bara bada i sjön. Idag kändes det därför ganska lyxigt att ta en lång, varm dusch och raka benen. Att varken ha fungerande dator eller tv gjorde mig inget. För mig är det ren livsglädje att få bo i en stuga vid en sjö i skogen. Ägna timmarna åt sömn, vila, läsa, äta, fika, grilla. Löpträna varje dag, och efter löpningen ta handduken och gå hundra meter ner till sjön och bada. Efter det sätta sig på altanen och läsa mera. Stigen ner till vattnet.
Varje eftermiddag på den soldränkta altanen (det var sol varje dag) ville jag bara stanna tiden. Solen, vattnet, granarna.Morgonkaffe på bryggan.
*
Jag och JW sprang varje dag. Visserligen gjorde semesterlivet att jag inte var i bästa löp(mage)form, men vi avklarade ändå ett antal distanspass och ett backintervallpass. Trots att det var förjäkla jobbigt var jag ändå så lycklig - att få springa backintervaller med sin älskling! Att få dela sitt stora intresse, tänk om JW varit intresserad av typ gå på museum eller så...
*
När vi sprang upp och ner förbi ett älgpass, tänkte jag på glädjen i att kunna göra en sådan sak tillsammans, jag fylldes av en sällsam självkänsla, att vi är sunda, starka och aktiva tillsammans! (förresten är Norrlandslöpning som ett enda backintervallpass hela tiden, det går bara upp och ner och upp och ner...)En fin byrå.Veckans enda lilla dramatik var att jag till slut fick uppsöka vårdcentral i Själevad för att se över mina rullskideskador som läkt dåligt. Doktorn trodde att jag har en kapselblödning i lillfingret, och att det pga blödningen inuti fortsätter vara svullet och krokigt. Tar tre veckor att läka. Att såret på knäet gör så ont och läker så sakta beror på att det är ett brännsår/skada, där ny hud måste växa ut infrån och inte från sårsidorna. Kommer nog bli bra snart, men jag får nog ett ganska ärrigt knä.