Siffror och matte har varit en ständig källa till ångest i mitt liv. Alltifrån att ha blivit idiotförklarad av mattelärare i mellan- och högstadiet men FÖRSÖK NU DÅ Jonna, du KAN ju om du bara FÖRSÖKER. Jag gick in på toaletten och grinade istället för nej, jag kunde inte även om jag försökte. På gymnasiet valde jag bort alla mattekurser utom A, och läste istället härliga flummiga kurser som Elevdemokrati A och B, Etik- och Livsfrågor, Personlig utveckling, Kreativt skrivande och Retorik.
Och nu sitter jag här med en miniräknare, räknar på fingrarna och det går alldeles utmärkt och jag jobbar både snabbt och smart sifferpucko till trots.
7 kommentarer:
Ja, tacka vet jag miniräknare (och jag ska bli mattelärare). Men jag ska ge mina elever strategier för att lösa talen istället för att bara säga "försök nu" :)
Ja det är konstigt med matte. Antingen förstår man eller så förstår man inte. Det är bara så.
Känner igen mig...
Jag kunde lösa problemen och så i skolan men jag kan fortfarande inte gångertabellen. Det värsta jag visste i skolan var de gånger man skulle ha test på tid av gångertabellen. Jag hann aldrig klart, det går långsamt att behöva räkna på fingrarna när man är stressad!
Systeryster hade det mycket värre än jag, kan fortfarande minnas när vi satt vid köksbordet men hennes matteläxa :). Trevligt minne även om det inte var så trevligt för henne just då.
alla är vi bra på olika saker och tur är väl det :)
Jag är också ett sifferpucko!
Jag tror man måste vara det för att bli en bra socionom ;)
Ett ganska sött pucko!=)
Du är inte ensam Jonna, jag är tidernas sifferpucko. Jag har inte ens godkänt i matte A, och det ger mig ångest varje dag, men jag kan helt enkelt inte matte.
Den här matten stoppar mig i allt vad plugga vidare heter vilket suger enormt. Tur jag pluggade till uska innan de kommer på att man lär ha matte B även där!
Skicka en kommentar