Utflykt till Björnparken

Idag var det så dags. Utflykt till Orsa Grönklitt och Björnparken stod på programmet. Jag och JW åkte och hämtade upp tre förväntansfulla små killar... bilen var fullpackad med picknick och alla tjattrade glatt hela vägen till Orsa. 

 Vi började med  fikastund inne i Rovdjurscenter. Kaffe, saft, banankaka och vindruvor.

 Och sen drog vi ut, med pirr i magen både stora och små! Och vi hade sådan otroligt tur.

Fast det är stora hägn så stod djuren så vi kunde se dem på nära håll. Isbjörnarna kom gående när vi kom, nyfikna och intresserade.

 Klart man tar chansen att åka vagn... Men Gustaf knatade själv hela dan, med blossande kinder och pigga ben och utan ett endaste litet gnäll.

 Som sagt, vi hade otrolig tur. Vi fick se både de skygga järvarna och lodjur på nära håll.

 Att se snöleoparden var något av det häftigaste! Den sprang utmed stängslet när vi kom dit och var nyfiken.

 En helt otrolig svans!

 Parkens största invånare - Kamtjatkabjörnarna - hade vi också turen att få se flera gånger på riktigt nära håll. De är verkligen helt enormt stora!

Det som är fint med Orsa Grönklitt och Björnparken är att djuren har stora areal att leva på. Visst kan det innebära att man har "otur" och inte ser djuren, om de inte har lust att visa upp sig, men det känns ändå så mycket bättre.

 Om du tittar noga ser du en Sibirisk tiger som ligger där i dimman... tigrarna var så vackra och mäktiga. Vi såg de inte på så nära håll, men fick se dem leka och hoppa omkring. Surrealistiskt att se tigrar i dalaskogen, bland granar och tallar!

 Efter ett varv runt hela parken var det lunchpaus i Rovdjurscentret. Våra killar var hungriga som vargar!

 Och den medhavda maten fick väldigt bra betyg!

 Killarna visar hur många portioner var de ätit...

 Vi var inne och värmde oss och tittade på utställningen. Det är fantastiskt att se hur läraktiga och intresserade de är!

 Odin framför ett kranium från en grottbjörn.

 Gustaf är pedagog och visar de yngre...

 Sen var det ut i regnet igen! Nu var vi faktiskt helt ensamma i parken, inte en enda till besökare såg vi.

 Och vi hade sagolik tur och fick se de skygga vargarna.

 Och turen fortsatte. Personalen stod och matade Freja och hennes ungar, födda 19 januari, när vi kom förbi. Det var så fint när de kom skuttande ur skogen och fram till personalen.

 Tillbaka upp till vår kompis snöleoparden!

 Och vi fick se en brunbjörn som satt och skalade och åt apelsiner...

Efter en lång dag på Björnparken åkte vi sedan hemåt Leksand. Så nöjda och glada så det är inte klokt! Jag och JW kände oss som världens rikaste troll som fått en sådan dag tillsammans med killarna. Att det regnade hela dagen spelade inte ens någon roll. Vi var i princip helt ensamma i parken, djuren var pigga och nyfikna, och vi behövde ju inte svettas... Gustaf frågade Vad blir nästa äventyr? Ja säg det! För att det blir fler äventyr, det är säkert!

Vikarierande trebarnsföräldrar!

I morgon är en spännande dag! Från 0 barn till 3 barn! Jag och JW ska ta med oss Odin 3.5 år, Vincent 3.5 år och Gustaf 5.5 år till Orsa Grönklitt och björnparken!

Barnen är förväntansfulla, vi är laddade, vi vill att det ska bli en himla bra dag! Vi är vana att ta hand om två barn själva, men tre! Nu är vi ju inte ens en vuxen per barn! Picknickmaten är förberedd, i morgon bitti far vi!

Det utskitna äppelmoset

Siljan, älskade sjö!

Idag fick jag veta att från den 1 juni har jag semester, fram tills att jag börjar mitt nya arbete den 25 juni. Det känns skönt eftersom jag känt mig som ett utskitet äppelmos (citat farmor) den sista tiden. Fram tills dess är det dessutom kortveckor varje vecka. Och ett marathon som ska gå av stapeln!

Jag ska försöka att inte boka upp varje dag under dessa tre veckor i juni... men ett och annat vet jag redan nu. Jag ska försöka genomföra två cykeltävlingar. Jag vill fira en syster som tar universitetsexamen. Vi ska fira midsommar - och till midsommarafton fick vi ett underbart besked om en härlig fest där två flugor slås i en smäll, det blir nog en midsommarnattsdröm.

Och sen är det Kinnvallsjösätra. Som alltid när jag befinner mig i äppelmosstadiet, är längtan dit nästan outhärdlig. Nu har jag inte varit där sen i påskas. Och försommaren i Kinnvallsjösätra, den är underbar...

Därefter blir det arbete under större delen av sommaren. Men helgerna och kvällarna kommer inte gå av för hackor! Det blir grillkvällar, golfkvällar, löptävlingar, Klövjestigen, vi är bjudna på flera födelsedagsfester... Det blir en bra sommar! Vad har du för sommarplaner?

Bästa cykelpasset

Äntligen fick jag känna mig stark på cykelsadeln! Igår cyklade jag ett fint pass runt Hästberg och Rälta med Marie. Idag var det jag, JW, svärfar och Pär som cyklade iväg. Det blåste lätt och regnade. Efter ett tag var jag blöt in på skinnet... och läckert brunprickiga blev vi allihopa!

Men vad gör det när jag fick känna mig stark, och att jag nästan kunde hänga med killarna utan att sinka. Jag fick också känna på det berömda suget för första gången. Det där som uppstår när jag vågar ha ett säkerhetsavstånd mindre än 5 meter till framförvarande cyklist...

Nästan 50 km cykling en vardagskväll, och för första gången med ett snittempo över 25 km/h! Mitt snabbaste cykelpass hittills och jag är så glad att jag lyckades kravla över 25 km/h i snitt. Nu har jag småstumma ben men det är ett skönt kvitto på mitt bästa cykelpass hittills.

Mitt mål med Limsjön marathon

Våren 2010 och 2011 har jag sprungit marathon i slutet av maj.

I år är det Limsjön marathon som gäller - ett annorlunda marathon i etappform. Men ändå, ett marathon!

Jag känner mig verkligen inte i marathonform. Efter skidsäsongens avslutning har min träning tagit karaktären av varken hackat eller malet. Lite cykling, lite löpning, lite styrka, lite simning, en hel del förkylningar och halsvirus. En hel del våren/sommare 2010-feeling. Det är dåliga vibbar, men jag vet att det går att ta sig ur det.

Mitt ursprungliga mål med Limsjön marathon (och nu snackar vi löpningen, att vara arrangör är en annan femma) var att fullfölja alla sex varven i 6-6:30 min/km-tempo. Att kunna göra det, vara relativt pigg under varven, vara farthållare och peppa de andra löparna som väljer att följa med i det tempot.

Det är fortfarande mitt mål! Men jag tror inte längre att det kommer att bli lätt. Jag har ju inte sprungit långpass på länge. Jag har inte sprungit så väldigt mycket alls. Drygt 10 mil i mars, vilket är okej då mars är en skidmånad. Men i april blev det dåligt, bara 9 mil. Bedrövligt för att vara april, en springmånad.

Om det visar sig bli svårt att klara alla varven så kommer jag att välja att gå i uppförsbackar. Lägga in gångavsnitt i löpningen. För målet är att deltaga alla sex varv och tillryggalägga 42 km den 19 maj. Men jag kommer förutom att peppa själv, behöva en hel del peppning jag med från de pigga löparna! Och det är ju det som är så fantasiskt, att varje varv kommer det finnas pigga löpare. Som springer kanske sitt första varv, när vi springer vårt fjärde.

Det kommer att bli så fantastiskt kul! Om bara vädret är med oss kommer det att bli en magisk dag där vi alla förflyttar våra gränser för vad vi trodde var möjligt.

Sommaren 2010 är mest bra minnen. Minnen av en nydaning.Och när häggen slår ut i Kinnvallsjösätra längtar jag dit så att det gör ont.  

Kalas var dag

På måndagar vill jag sätta standard för resten av veckan! I så fall ska jag denna vecka ha kjol varje dag, gå på födelsedagskalas för kära vänner varje eftermiddag, och springa varje kväll. Det är helt okej med mig!

Kanske blir det inte riktigt så, men det här ska bli en riktigt bra vecka. Det har jag bestämt. Löpning, cykling, slutspurten inför Limsjön marathon och utflykt med syskonbarnen finns inplanerat!

Sicken bra helg!

Jag älskar helger! Vem gör inte det... den här helgen har varit alldeles fenomenalt bra på alla sätt och vis! 

Fredagen började med fredagsfys, löpning på löpband och styrketräning medan snöflingor stora som tefat föll utanför fönstret... Jag brukar inte vika ner mig och springa inomhus, men med alla förkylningar i bagaget ville jag inte bli blöt och nerkyld.

Igår regnade snön bort. Det var ett par plusgrader, och jag kände både avund och lättnad att jag inte var med på Leksandsrundan, 5 eller 10 km terränglöpning. 

 På lördagens eftermiddag fick jag avnjuta färska hallonmunkar från Rättviks marknad. Jag njöt av varenda tugga. En god middag åt vi också, och sedan satt jag uppe med två smarta, snygga tjejer och pratade halva natten.

 Idag sken solen från en blå himmel! Efter sovmorgon och söndagsfrukost cyklade jag och en kär vän iväg på våra landsvägscyklar. Trots blåsten njöt jag av cyklingen och att få vara ute och röra på mig. Totalt blev det nästan två timmar på cykeln idag.

Lilla Embla hann jag också träffa, och vila i en soffa på en solig glasveranda i Leksboda gjorde jag också. Söndagssysslor fyllde eftermiddagen, som att fylla upp kylskåp, baka bröd, göra matlådor och äta en söndagsmiddag bestående av ugnsrostade rotfrukter och älgfilé. Det är nog det godaste som finns tror jag.

Helgens mest otippade händelse var kanske den tweet jag upprört skrev om Carolas förklaring till varför hon utsatte en treåring för hårförlängning. Min tweet blev retweetad tio gånger, varav en gång av vår EU-minister Birgitta Ohlsson! #Carola som ett tips, det går att läsa andra barnböcker än stereotypa prins-prinsessagor. 

Som ett bröllop - Limsjön marathon

Idag hämtade jag parkeringsskyltar och plaketter skänkta av Leksands Friidrottsklubb (utifall medaljerna inte räcker...)

Varför arrangerar jag ett marathon på egen hand? Den frågan har jag fått, och ställt till mig själv under de sista sju månaderna.

Det är som att arrangera ett bröllop ungefär. 

Det kostar mig en hel del. Ekonomiskt, men framför allt tid. Det ska sys ihop en lyckad dag för alla deltagare. Det ska ordnas med funktionärer och volontärer. Det ska samarbetas med olika inblandade. Det ska ordnas med vätska och tilltugg. (Även fast det mesta av maten får deltagarna ordna själva, till skillnad från ett bröllop då...) Det ska fixas reklam och annonsering. Inbjudningar. Deltagarlistor. Inga namnskyltar, men nummerlappar! Och sen är det vädret! Jag har redan börjat kolla in långtidsprognosen, idag är det ju bara 14 dagar kvar! Precis som ett bröllop är mitt arrangemang väldigt väderberoende. Det går inte att komma ifrån att ett bröllop vinner på om solen skiner... 

De sista sju månaderna har jag tänkt på detta varje dag. Jag ska arrangera ett marathon den 19 maj. Kommer det att vilja komma några? Kommer solen att skina? Kommer det att bli lyckat? Nu ligger svaren bara två veckor bort. 

Men jag är redan nu glad att jag tog steget att våga pröva detta! Redan innan loppet har jag vunnit så mycket. Jag har fått nya kontakter och bekanta. Jag har blivit kallad för entreprenör för första gången i mitt liv! Jag har fått en stor artikel i lokaltidningen. Jag har lärt mig massor. Jag har utvecklats. Jag får minnen för livet! 

Och jag säger som Urban Rossängs som arrangerar Vansbro terrängmarathon, andra köper platt-tv, jag arrangerar ett marathon. 

Livet ska levas, livet ska upplevas. Jag vill inte underhållas till döds. Jag skaffar mig underhållning. Jag samlar upplevelser! En upplevelsesamlare, det är vad jag är. 

Majeldar, körsbärsblommor och kanelbullar

Jag bjuder på några fler blommor från vår härliga Valbogsmässohelg i Motala.

Bernt (15 min på 5000 m, 33 min på 10 km) läser Runners. Vi har många löpardiskussioner tillsammans.

Nästa gång vi kommer till denna plats...

Hemma hos Karin och Bernt får man alltid hembakt fika, världens godaste bullar, finska pinnar och annat gott!  Bernt har arbetar som bagare. 

Klart hjärtat ska ha rosor när man firar 57-årig bröllopsdag!

Klen brasa, men så är jag ju van med Leksbodas stora luftslott av ris som flammar upp som ett berg av eld och brinner ner lika fort.

@HOME

 Det var inget jumbojet vi åkte med om jag säger så. Det lilla planet skakade ordentligt och dånade så det värkte i öronen efteråt. Men spännande var det!

 I Malmö är det sommar, rapsfälten blommade lysande gula och folk gick i shorts.

 I stadsdelen Zlatan växte upp blommade häggen och massor av barn sprang och lekte.

 Från mitt fönster såg jag Öresundsbron!

Och en frukostbuffé innan hemfärd. Tråkig som jag är, så äter jag ungefär samma saker som hemma dock...

När vi flög in över Dalarna var himlen cementgrå och snön låg över grantopparna. Vilket avlångt land vi lever i!

Businesswoman

Festar till det med en kaviarsmörgås.

För första gången i mitt arbetsliv som socionom (jag började arbeta som det i maj 2006) ska jag flyga i tjänsten! Nu jobbar jag hemifrån på förmiddagen och i eftermiddag flyger vi till Malmö! I morgon kommer jag hem igen. Det ska bli spännande att flyga inrikes!

Måste gå och leta reda på en dräkt och en kavaj nu... några klackskor äger jag dessvärre inte. Inte portfölj heller, men det går nog bra med en ryggsäck också. 

Låtsas vara cyklist

Även om jag för tillfället varken känner mig som en cyklist eller löpare, så kan jag ju i alla fall klä mig som en... Lura sig själv alltså! Idag tog jag racercykeln ut till mina små älsklingar i Rutebo. Cyklade sedan vidare (med promenadpuls) ut för att möta upp fartdårarna. JW hade dock fått punktering och stod strandsatt ute i skogen... Drygt 17 kilometer fick jag ihop, solsken på näsan och frisk luft i lungorna.

(Att jag ska cykla Vätternrundan 300 km om mindre än två månader tänker jag inte stressa upp mig för just nu. Det nöjet spar jag till stunden på kvällen innan jag ska somna. Då rullar Vätternrundan, Limsjön marathon, Vansbro terrängmarathon, jobbyte och oputsade fönster runt runt i huvudet som bollar i ett hjul.)

Go bananas

Igår gick jag bananas i frukt- och gröntdisken på Hemköp. Fångsten blev en kasse med härligheter, bland annat rädisor och rödbetor. Till middag gjorde jag en ljummen bulgursallad med fetaost, rädisor och ruccola. Till det serverade jag ugnsrostade rödbetor med fetaost. Det var hur gott som helst, tyckte i alla fall en av familjens två medlemmar. JW hade nog varit gladare för en pizza.

Till kvällsmat åt jag tärnad kiwi och apelsin med kokos strösslat över. Då hade JW hittat en gammal chipspåse som han festade loss på.

Trots detta, så är det jag som är sjuk och han som cyklar mil efter mil...