Längtar till fäbon

Jag längtar så till Kinnvallsjösätra. Det är så mycket jag undrar över. Är KraftMärtas stuga såld? Vilka blommor blommar nu? Hur länge är det ljust på nätterna? Hur doftar det i skogen? När får jag åka nästa gång?

Ansiktslyft för bloggen

Lagom till midsommar är blåsippan väck!

Det här underbara fotot som får pryda bloggen närmsta tiden har min lillasyster tagit! Elina är en väldigt duktig fotograf! Framför allt så "ser" hon det andra inte ser, och det ger resultat i fantastiska bilder på alltifrån bröllopspar till vedtravar!

4 veckor

Att vara positiv: Det är bara 4 veckor kvars till jag får semester. Det går nog fort.

Att vara negativ: Det är 4 veckor kvar tills jag får semester. Jag kreverar! 4 veckor... det är en hel evighet av 10 h långa arbetsdagar 5 dagar i veckan. Jag känner mig som ett vrak redan nu.

Maj och juni, årets kanske vackraste månaderna. Ändå de månader om året som känns jobbigast och tyngst på något sätt. Alla förväntningar, stress och saker som ska hända, som ska bli bra, lyckade och trevliga. Jag längtar till juli. Och november.

Tempo, tempo, tempo!

Tjohoo! Avslutade söndagen och helgen med att springa 9.12 km på 44 min, 4:50-fart! Så snabbt har jag inte sprungit ett distanspass på evigheters evighet. Är det mina och Elinas intervaller, eller berodde det på att JW var hare hela vägen? Gräsligt nöjd är jag i alla fall!

(Efteråt var båda strumporna helt genomblodiga, värre än någonsin. Men ska bespara er fler blodbilder. Jag har identifierat problemet nu, mina tår sitter tätt och jag måste klippa ner naglarna runt och kort. Om det finns minsta vassa kant på en tånagel så gnager den ett sår i tån bredvid. Vidrigt.)

Vätternrundan 2011 som supporter

Fredag kväll klockan 20:55 anlände vi till Motala och 10 minuter senare satt vi på varsin cykel och for ner till startplatsen som kokade av liv och tusentals cyklister! Alla som bara ville få starta sitt 30 mil långa äventyr och göra det som de förberett sig på! Jag älskar startplatser... finns det något som är mer fyllt av energi?
21:46 startade vår man - JWs pappa, min svärfar - sin långa resa genom försommarnatten!
Vi stod såklart och hejade på alla som cyklade iväg! Träffade flera leksingar som fick våra hejarop med sig när de cyklade iväg.
Men det var en kall och blåsig kväll... så visst kändes det rätt ok att åka hem och lägga sig och sova några timmar. Men klockan 6.00 på lördag morgon ringde klockan. Vi fyllde en kaffetermos och åkte mot Hammarsundet och depån där, 260 km från start, 40 km från mål. Enligt våra sms-rapporter körde GW fantastiskt bra och med stor chans att klara en superbra måltid! Från bilrutan hann vi även med att möta vår kompis M som körde som en raket och gick i mål på 10.30 h!
Vi ställde oss cirka 0.5 km innan depån. Jag gillar att vara i god tid, och vi var där kanske 40 min innan GW cyklade förbi. Under de minutrarna hann man heja på många cyklister! För har man hejat på flera hundra, kan man ju inte låta bli en enda... Jag ropade och ropade de bästa peppande orden jag kunde komma på, och fick glada leenden, tack och hej av nästan varenda en tillbaka! Helt otroligt, och vilken kick det är att stå och heja! Jag blir alldeles glad och fylld av kraft av det. GW och hans kompis kom susande förbi och såg oförskämt glada och starka ut efter 260 km cykling!
Och sedan susade vi tillbaka ner till Motala, slängde oss på cyklarna och for till målområdet. Vi behövde inte vänta särskilt länge för strax före 10.00 trampade de in över mållinjen. De gick i mål på 12.09, helt fantastiskt bra! Jag är så enormt imponerad och stolt. 30 mil, 300 km... det är så sjukt, sjukt långt. Man cyklar en hel natt. Och med den kraften och snabbheten. Efteråt gick vi och kollade sporttälten och söp in stämningen. Kvällen spenderade vi sedan ute i en stuga vid Vätterns strand... två meter från denna vy satt vi och grillade. Jag blir allt mer övertygad - Vätternrundan 2012 - jag måste vara med!

Idag sålde jag mina rullskidor, det får bli första insatsen i investeringen att köpa en racer!

Tävlingsklass i Tjejvasan

Jag är anmäld till Tjejvasan även 2012 (såklart!). Älskar detta lopp och det blir fjärde året jag åker. Det fanns tankar om att istället åka Kortvasan tillsammans med resten av familjen, men nä, jag måste åka Tjejvasan. Tjejvasan är ju även en tävling, till skillnad från Kortvasan. Sista två åren har jag fått starta i tävlingsklass, led 2. Detta baseras på resultat i tidigare lopp. 2011 åkte jag på 2.05.27 och kom på plats 273 i tävlingsklassen. Med den tiden får jag även startled 7 i Vasaloppet (27 sek från startled 6...) Jag hade hoppats att detta skulle kvalificera mig för att starta i led 1 i Tjejvasan 2012. Men icke? Nu har jag sett att jag preliminärt finns i led 2 även 2012, fast jag sett åkare som åkte långsammare än mig 2011 får starta i led 1?

Har mailat Vasaloppet nu, jag vill starta i led 1! Om det är någonstans det finns minuter att tjäna för mig så är det mellan Oxberg och Hökberg, där blir det stora proppar av åkare, många relativt ovana åkare verkar finns även i led 2 som saxar sig uppför små krön och täpper till. Förra året var jag sen till startfållan och fick en dålig placering lång bak i fållan. Det medförde många minuters tapp på vägen till Hökberg. Det vill jag helst undvika kommande år.

Jag längtar efter skidsäsongen så jag får ont i magen! Jag längtar till Kinnvallsjösätra och helgerna där, till elljusspåren i Insjön och Källan, Vidablick och Motorbanan...

Heja Heja! Mot Vätternrundan...

I morgon är det dags för start - Vätternrundan 300 km! Tack gode gud ska ju inte jag cykla (även om det lockar, någon gång. Inte på min nuvarande rosa damcykel dock)

Nej, det är ju min kära svärfar som ska cykla och vi ska ha den härliga supporterrollen! Det är payback time! För min svärfar är den mest otroliga supportern man kan tänka sig. Jag tror faktiskt han har varit supporter på varenda lopp jag och JW ställt upp i de senaste 2.5 åren. Alltifrån lilla Olsnäsloppet till Köpenhamn marathon! Eftersom han är väldigt idrottsintresserad så inbillar jag mig att han tycker det är kul med en idrottande svärdotter... och jag tycker det är kul med en idrottande svärfar!

Jag tycker det är så himla härligt att vara supporter! Kan man bli anställd som det? Jag älskar den vibrerande stämningen, fokuset, känslorna, prestationerna... Och så tycker jag ju himla mycket om min svärfar som är en fantastisk människa i vårt liv. Mot Motala - Go Göran!!!

Odlar min kärlek...

På tal om idoler, så finns även livs levande löparlegenden Rune Larsson. I senaste RW skrev han så fint om att odla sin kärlek till löpning och där igenom kunna hålla löparångan uppe hela livet. Idag sprang jag ett sådant pass, i hans anda. Utan klocka, utan pulsmätare. Gud vad skönt det är. Inget som stressar.

Jag var inte så sugen på att odla min kärlek just idag ska medges. Efter arbetsdagens slut och en grötmiddag tog jag en "tupplur" på en timme. När jag vaknade till regnade det och var +13 gr. Jag tog hunden Doris med mig och vi gav oss ut på gamla 9.12-rundan. Regnet rann nerför ansiktet. Jag blev blöt och fick blodsockerfall. Sprang och hallucinerade om gräddtårta, ostmackor och kex. Frukt, müsli och fil.

Men ändå, får jag fortsätta som jag gör nu kommer jag kunna älska löpning och andra träningsformer så länge benen bär mig. Jag kommer aldrig bli den snabbaste eller den som springer längst och mest, men jag kommer fortsätta i ur och skur, år efter år. Så känns det.

Och just nu handlar nästan alla inlägg om löpning verkar det som. Det beror på två saker...
1.Jag har börjat jobba heltid igen (tillfälligt fram tills semestern). Heltid+pendling gör att jag inte hinner eller orkar så mycket mer än jobba och träna.
2.Det händer så mycket kul i löparlivet just nu. Jag och lillasyster har ett ordentligt träningsschema vi följer och det känns så kul! Dessutom har hela familjen blivit som löpartokiga. JW köpte ett par illgula Asics DS Trainer härom dagen och brorsan springer som en tok.

Idolen Isabellah

Jag har några idoler och förebilder inom löpning! Isabellah Andersson är en. Isabellah vann i år Stockholm marathon för fjärde året i rad - vilket ingen annan löpare lyckats med! Hennes tid från Dubai Marathon i januari, 2.23.41 är en världstid!

Dagen efter Isabellah vunnit sin fjärde raka seger i Stockholm marathon skrevs det i Sportbladet (AB) en notis om detta. Samma dag skrevs det sida upp och ner om en CL-final i fotboll. Kunde inte löpning få något större utrymme i pressen? Det finns ju ett enormt intresse för löpning i Sverige!

Därför blev jag väldigt glad förra veckan när SVT Sport sände ett inslag om Isabellah. Hon verkar vara både ödmjuk och tuff, med siktet inställt högt! Småbarnsmamma är hon också! Just den dagen inslaget spelades in sprang hon 13 km morgonlöpning, och på eftermiddagen sprang hon till en bana (12 km) och därefter totalt 9 km banintervaller i en ruskig fart. Totalt 34 km löpning... Hur inspirerad blir man inte av sådana idrottare? Mycket! Isabellah efter segern i Stockholm marathon. Snygg är hon också.

Upplevelselöpning - bergbestigning Åsleden

Långt där framme syns målet... toppen av berget!
Långt där framme syns Andreas! Vi höll inte riktigt samma fart (han nådde toppen 3 min före oss)
Backen har bara börjat... fortfarande glad och pigg vid Åsledens fäbod!
Utsikten går inte riktigt att återge på bild - men det är en av Leksands bästa!


Idag har jag, lillasyster och storebror sprungit ett sådant häftigt pass! Ett av sommarens upplevelsepass är avklarade - löpning till och upp för Åsledsberget! Jag var utrustad med kamera, vätskebälte och två kexchoklad som jag gömt i bältet. Vi hade ingen koll innan på hur långt det skulle vara - jag gissade på 10 km ToR.

Det var 4 km hemifrån till "botten" av berget - och drygt 4 km därifrån till toppen! Backarna var omväxlande branta stigningar och långa flacka. Mjölksyran skakade fint i benen på vägen upp... när sista flacken bredde ut sig mot toppstugan kändes det ändå som vi flög fram! Så lätt det är att springa flackt...

Utsikten som bredde ut sig är värd en 4 km lång bergsbestigning! Solen glittrade i Siljan och dalarna runtom var blåa på det där sättet som det bara är i Dalarna... vi åt kexchoklad och drack vatten, blev fotograferade av turister och joggade sedan ner och hem, en tur på totalt 16.5 km! Ett saftigt distansrekord för Elina och ett backrekord för alla. Jag känner mig helt lycklig som fick uppleva den turen just idag, tillsammans med två av mina syskon!

Studentfirande

I fredags fick vi fira två stycken studenter! Vännen Fridah och kusin Adrian! (Det känns som en kusin, men egentligen är vi "fyrmänningar", dvs våra farföräldrar är kusiner) Jag älskar student, bröllop och andra högtidsstunder som präglas av hopp och glädje. Tårar blir det också... som när Adrians flickvän Laura höll ett känslosamt tal och gav honom en Londonresa i studentpresent. Då fick jag bita mig i läppen för att inte bryta ihop! När Fridahs syster Lisa talade, spelade och sjöng blev jag också rörd av systrakärleken - och sedan vandrade Stiko Per Larsson in i trädgården med gitarren och fortsatte framföra fem av sina finaste låtar.

Vad inspirerar DIG?

Visst är det konstigt... under ett lopp avskyr jag det stundtals. Varför håller man på med konditionsidrott? Det är ju så JOBBIGT! Igår kväll kunde vi inte riktigt somna, ganska höga av tävlingskvällen. Vi pratade till sena kvällen och jag insåg att det kommer ju aldrig att sluta att vara jobbigt! Någonstans drömmer jag om att springa 5, 10, 21, 42 km snabbt, utan att det ska vara sådär drygt. Så kommer det ju aldrig att bli. Det kommer ju alltid vara jobbigt, jag kommer alltid vilja prestera. Och det där jobbiga ingår i paketet, i tjusningen.

Innan gårdagens lopp sa JW att han såg fram emot den väntande plågan, att få ta ut sig så totalt, tömma sig fullständigt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag såg fram emot smärtan. Även om JW var trött redan vid 4 km, så fortsatte han öka igenom hela loppet, han hade bestämt sig för att inte ge sig, att gå igenom det onda och tunga, vända de negativa tankarna som säger "sakta ner" till positiva tankar "det går, du kan".

Saknar jag något i min skalle som föder den inställningen? Eller är det för att jag inte spelat hockey i många år med tränare som piskat på ungarna tills de spytt av ansträngning? Samtidigt så var jag ju också helt slut när jag gick i mål, eller... hade jag kunnat springa en eller två minuter snabbare och blivit ännu mer trött? Går det? Men... trots det plågsamma i tävlingsmomentet så längtar jag redan tills nästa gång. Jag ser så mycket fram emot träningsupplägget fram tills dess, om vi får vara skadefria och träna som vi vill. Vi har många roliga pass framför oss! Och mer styrketräning - för det är förebyggande!

Och som inspiration sitter jag ibland och tittar på bilder från andra tävlingar. Bilderna i det här inlägget har jag stulit från Vansbro Terrängmarathons hemsida! Det ser ju helt galet fantastiskt ut! Liknande terräng som den jag springer genom i Kinnvallsjösätra. 21 och 42 km den 6 juli...

Bodin Bygg Running Team regerade Blodomloppet 2011!

Jag är så stolt och glad över vårt fantastiska lag - Bodin Bygg Running Team! I 25 gr kvav, fuktig värme hade vi en svettig, pulserande, tung, lätt, fartfylld löparkväll i Borlänge...

Malin - som sprang 5 km på dryga 27 minuter! Fruktansvärt imponerande, efter ett fåtal träningsrundor och innan det ett löpuppehåll på 1.5 år pga. graviditet med sin andra son och förlossning. Vad månde bliva?

Elina - som sprang 5 km på dryga 25 minuter och ändå var besviken över tiden. Jag tycker hon gjorde det skitbra, men ett envist håll i flera kilometer och en tung känsla gjorde att hon sprang långsammare på tävlingen än vad hon gjort på jämförbara träningspass.

Andreas - min enda och bästa bror som sprang 10.1 km på dryga 48 minuter! Hans livs första löptävling, och efter cirka 1 månads fokuserad löpträning! Här finns det minuter att plocka om han vill!

Sofia - promenerade 5 km höggravid och pinnade på utav bara attan, gick på 45 minuter!

JW - som överträffade alla förväntningar och sprang 10.1 km på 47.35 minuter! Hans löpträning har varit minst sagt sporadisk... men den killen har ett pannben som jag gärna skulle ha, i alla fall under tävlingssammanhang! Han har förmågan att ta ut sig och kämpa igenom smärta och negativa tankar, och jag börjar misstänka en dold löpartalang?

Och så jag - som sprang 10.1 (ja, banan var faktiskt 10.1 står det på hemsidan) på 51.55 minter (5.08-tempo). Jag är faktiskt väldigt nöjd, det var ett fall framåt för min del. 12 dagar efter marathonet så var inte förväntningarna skyhöga att kunna springa snabbt på milen. Loppet kändes godkänt, tungt, besvärande med den tjocka, varma luften, men jag slet mig igenom, fick ett nyttigt pass både för ben och sinne och orkade med en ordentlig farthöjning på slutet av loppet. Jag tycker det känns som att det finns en hel del att jobba på för mig och Elina under tre månaders sommarträning för att bli några minuter snabbare tills september...

Efteråt njöt vi av en god picknick i gröngräset. Jag vill även tacka våra bästa supportrar - svågrarna Per och Mats, samt Odin och Alvar! Utan er hade det ju inte gått att genomföra detta syskonrace!

20 kg kött i frysen

Senaste dagarna har media varit proppfulla av intressanta nyheter som jag vill filosofera om...
-Anna Haags sommarläger i Orsa/Östersund tillsammans med amerikanska landslagsåkare
-Inslaget på SVT Sport igår om Isabellah Andersson
-Nyheten att Northug satsar på Vasaloppet 2012

Men får utveckla detta en annan dag... I kväll ringde nämligen köttbonden och meddelade att jag hade 20 kg kött att hämta, stycka och paketera!

I morgon är det nästan som julafton...

...för då ska jag få tävla i löpning tillsammans med mina tre syskon, min sambo och min svägerska! Bloggläsare med gott minne kanske kommer ihåg att det i morgon är dags för Blodomloppet, och 10 km-klassen för min del. Bodin Bygg Running Team ställer upp med 6 st starka män och kvinnor, och några trogna supportrar! Fyra syskon med fyra respektive styr kosan mot Borlänge.

Min form känns minst sagt usel. Jag kände mig (relativt) fräsch direkt efter marathonet men har sista dagarna jagats ikapp och känt mig tilltufsad, mör och öm överallt. Segare än kola och med ben som betong... Jag har alltså inga som helst förväntningar på att kunna prestera en bra tid. Även om något griper tag i en när man får en nummerlapp på bröstet... Snabba tider ska jag ha senare i sommar, hoppas jag.

Nej, det här ska bara bli kul, ett festlopp och jag ska njuta av att göra det jag älskar, med dem jag älskar mest! Men det finns de som är mer formstarka än jag - storebror har legat i med löpträningen och jag tippar på att han kommer göra ett otroligt lopp i morgon! Även lillasyster Elina verkar ha prickat formen och kommer kicka ass på 5 km-klassen!

Men tänker man så börjar man nästan gråta

En veckas ledighet är slut. I morgon ringer klockan 6:15 och jag far iväg till grannkommunen, stämplar in och kavlar upp ärmarna...

Om jag fick önska skulle jag istället vakna upp i Kinnvallsjösätra efter en lång natts god sömn. Vi skulle tända i vedspisen, äta en härlig frukost och lyssna på radio Dalarna. Därefter skulle vi dra på oss kängor eller gummistövlar och vandra över stock och sten till Fejmån eller Dammtjärn, över hjortonblommorna. På vägen dit dricker JW vatten i en fjällbäck. När vi kommer hem, om inte pappa tände en eld där och kokade kaffet där, dricker vi kokkaffe och äter en bulle eller en mockaruta. Eller en skiva banankaka. Till lunch äter vi kanske korv med bröd. På eftermiddagen tar vi det bara lugnt. Jag springer en sväng i skogen och blir blöt om fötterna. Småsover i soffan, kanske bastar eller tar en promenad omkring på fäbon.

På kvällen tänder jag en eld och blir sådär glad som man blir när man tänt en fin eld. Vi grillar och dricker ett glas vin eller en öl. Pratar om livet, äter en bit choklad eller ost. Somnar lycklig med rosiga kinder.

Men tänker man så börjar man nästan gråta.

Den 6 juni

Tuffa grabbar i solbrillor!
Och en till... storebror!
Idag - Sveriges nationaldag - hade vi traditionsenlig picknick i Gropen. Fast just ja, för ett år sedan var vi inte alls där. För ett år sedan var vi på bröllopsbrunch, och åkte därefter upp till Vallen. Mitt långa sommarlov hade just börjat, och vi åkte upp och njöt i flera dagar av försommar i fäboden.

Idag tog vi även med oss Elina och Per till golfbanan! De var väldigt duktiga och JW var pedagogisk instruktör. Efter fyra (!) kvällar på rad med grillat så smakade det bra med vanlig spaghetti och köttfärssås idag. Nu laddar (läs gruvar) jag för löpning i värmen...

Den 5 juni

Några bilder från gårdagen - en social dag då jag for hit och dit hela dan! Siljansnäs - Naturum (fantastiskt utflyktstips!) där vi träffade familjen Hansen, Åkerö, golfbanan och slutligen Leksboda...

Tankar om cykel, löpning och skidor

En sen lördagskväll, efter en mysig grillmiddag i fina Åkerö, fastnar jag här ändå i både bilder och funderingar. Idag har vi hejat på svärfar som cyklade Siljan Runt (12 mil) på 4.19. Det är verkligen starkt tycker jag! Jag var en (fanatisk) supporter som alltid, JW ville ha skämskudde när jag vrålade HEJA HEJA! BRAAAAAA KÖRT! NI HAR GJORT VÄRSTA BITEN NU! SNART I MÅL! DET SER BRAAAA UT! till alla som körde förbi oss. Och då menar jag alla. För om jag hejat på 50 pers som cyklat förbi, så kan jag ju inte låta bli att heja på nummer 51? Det vore ju elakt.

Jag har sprungit rätt mycket sista veckan - för att vara veckan efter marathon alltså. Första två dagarna var benen stumma men från onsdag har jag känt mig återställd. Det tyder kanske också på att jag var bättre tränad i år än förra året? Fast bättre löptränad var jag kanske inte ändå. Vid kontrollräkning framkom att jag bara fick ihop fyra pass på över 20 km under perioden mars-maj. Elina flyter iväg mot Siljansvallen och väntande 400 m - intervaller. STARTKLARA! Fast nja, vi stod inte i sådana positioner sen...
Idag, en vecka efter marathon, sprang jag och lillasyster 400 m-intervaller i stekande solsken. Vi blev rejält trötta men det kändes ändå bra. Resan mot att bli snabbare har börjat, hoppas jag.

Fast trots att det är så vackert utomhus och kul att springa, så längtar jag allra mest efter att få börja åka skidor igen...

Solen skiner, jag är ledig, lägenheten doftar svagt av såpa efter vår storstädning igår... datorn känns inte så intressant just nu! Hörs en annan dag!

Presenterar härmed min adept...

Jag har en adept... Hon är tre år yngre än mig (född 1987), betydligt längre och med en slankare kroppsform, hon har spelat fotboll och rott kyrkbåt så årtullarna gnistrat, går på intensivpass på Friskis så svetten sprutar, och emellanåt låter hon sig coachas i löpning av mig.

Det är såklart min lillasyster jag pratar om! Vi sprang Tjejmilen tillsammans förra året, och denna sommar har vi bestämt att det ska hända grejor med vårt tempo! Vi ska bli snabba systrar! Första målet är Blodomloppet 9/6. Elina ska springa 5 km på sub25. Tjejmilen i september - sub50. Hon är redan snabb som attan så jag misstänker att jag kommer få svårt att hänga med henne...

Jag har så många idéer för vår sommarlöpning tilsammans! Vi började i kväll med ett lugnt 9.12 km-distanspass. På lördag blir det 400 m-intervaller. Vi ska även framöver springa uppför Käringbergets OCH Åsledens gamla slalombackar, springa långpass och inte fuska med intervallerna... nu kör vi!

Hjortronblommor och kokkaffe

Jag inledde min veckas ledighet med en resa upp till Kinnvallsjösätra... Min sjätte resa dit hittills under 2011 räknade jag ut. Vill att det ska bli många fler! Men det är nästan för bra att leva där, för det gör så ont i hjärtat att åka därifrån. Jag har eldat både en, två och tre gånger, tittat på när mamma bakat bullar, sprungit över stock och sten, vandrat över hjortronblommor och rådjurskadaver - resterna av en rovdjursfest - sovit länge och djupt, sett skogslämlar och druckit öl. Nu är jag tillbaka på hemmaplan och konstaterat att det verkligen, verkligen är sommar.