Olsnäsloppet 2014

När jag gick omkring vid växlingsområdet på Vansbro triathlon, fick jag idéen om att syskonen med fruar, sambos och fästmän skulle deltaga på Olsnäsloppet i juli. Jag hade inte kunnat tro att alla skulle vilja vara med! 100 % uppslutning, plus fyra syskonbarn som sprang 800 m/2 km. Men alla var PÅ, och åtta stycken illgula teamtröjor införskaffades! Här skulle det springas terrängtävling!

Vi valde alla, undantaget min sambo, att springa 6 km klassen. Under dagen hade det varit 30 grader varmt men under eftermiddagen kom det åska och regn. När vi startade hade temperaturen lämpligt nog sjunkit med 10 grader! 

 Det 12 personer starka familjelaget, minus Alvar 3.5 år som ej ville vara med på bild. Men han genomförde ett 800 m-lopp med bravur och fick både medalj och Piggelin.

Jag sprang Olsnäsloppet 12 km för ett antal år sedan. Då var terrängen snällare med mer grusvägar och fina stigar. Nu var sträckningen en annan, med mindre stigar med rötter och sten, och något parti över myr. Jag hade som drömmål innan att springa på under 30 minuter, men när jag upptäckte att banan var förändrad tänkte jag att det får jag revidera...

När starten gått gick jag ut i ett för mig relativt hårt tempo. Men på de snåriga stigarna fick jag sänka tempot rejält och så fortsatte loppet. Ojämn löpning, ojämn puls. Ibland såg jag på GPS-klockan att jag sprang i 6-minuters tempo, ibland 4.30-tempo. JW och vår vän Mathias sprang 12 km-klassen, som går två varv på 6-km banan, och jag sprang ihop med dem första varvet. Ibland hamnade vi bakom någon på de smala stigarna och det var svårt att springa förbi förrän stigen blev bredare.

Med några kilometer kvar sprang min svåger Mats om mig. JW försökte pusha mig att ta rygg och försöka ha honom som hare, för att slå honom mot slutet... något jag inte lyckades med. I ögonvrån såg jag min andra svåger Per med sin självlysande gula teamtröja. Jag blev väldigt stressad och samtidigt hjälpte det mig att pressa på fast jag var trött! Han skulle inte få komma ikapp och förbi!

Banan var väldigt vacker. Den varierande skogen, dimslöjorna och fukten i skogen efter dagens skyfall, blånande berg och intensiv grönska, de timrade fäbodstugorna, mjukt grå, slipade av väder och vind.

Sista kilometrarna var jag väldigt trött och det pep i bröstet. Jag kände att jag gav allt, jag kunde inte öka så mycket. Benen trummade och hjärtat skenade. Mathias och JW peppade mig, det var mycket värt! Upploppet lutade svagt uppåt och med en sista kraftansträning öste jag in över mållinjen. Tiden stannade på 29:29. Så trött, så nöjd, men först alldeles för utpumpad för att känna glädje.

Hela laget gjorde så fina lopp och jag tycker alla verkligen gav allt och vågade bli riktigt trötta. En återkommande tradition om jag får bestämma!

 Mathias och JW på upploppet! Gustaf hejar på JW för allt han är värd.

JW ger verkligen allt i vanlig ordning... Han och Mathias sprang 12 km på 1:00:22 inkl två skosnöreknytningar och en felspringning. Så himla bra!