Sommarlöpning

Jag brukar ju gnälla om att sommaren är min sämsta träningsperiod och att jag inte uppskattar att träna i värmen...

Mina två sista löppass har jag fått erkänna att sommaren är en fantastisk träningstid. I alla fall när temperaturen sjunker under 25 grader... I lördags kväll begav jag mig ut på den kära gamla löpvändan Niotolvan, som fiffigt nog är 9.12 km lång. Det var en gruvligt vacker kväll, jag struntade i tempot och ville bara springa med behaglig puls och insupa sommarkvällen. Jag fick se en stilig räv, jag blev omcyklad av parfymdoftande ungdomar (...) med Systembolagetpåsen skramlande på styret. Efteråt, och under, var jag så glad att jag gav mig ut. För det var nära att jag ställde in, jag kände mig både trött och hade ont i ett amningsbröst.

Igår fick jag ett löppass som verkligen kan läggas till kategorin upplevelser! Tillsammans med sambon och en vän till oss gav vi oss i terrängen. Målet var toppen på Asaklitt! Det var periodvis ganska knixig terräng och mot slutet branta stigningar. Jag kände mig stark och lätt! Det var lagom varmt, och i mitten av löpturen föll ett lätt regn på oss. Känslan att stå på toppen av berget var oslagbar, och blicka ut över den vidunderliga vyn.

Underbar löpning som ger mersmak!

Ni ser, det vänder alltid... det är bara en frågan om när.