Nu har jag sprungit två pass utan gångpauser. Det första i förrgår. Drygt 4 km, delvis fick jag pulsa i snö som nådde mig upp på vaderna. Idag kändes som första "riktiga" löpningen, 5 km på 30 min blankt. Det är en sådan fantastisk känsla att få springa igen! Att inte alla som kan springer, det är ofattbart. De borde tänka på alla som vill men inte kan, och springa för deras skull om inte annat...
Och löpningen är verkligen ett dränage för oro och olust...
Vi har en liten gosse som fick feber av sina första vaccinationer igår. Det har varit mycket bära, vyssja, amma, trösta senaste dygnet. Hur mycket jag än vill vara med honom hela tiden, så var det skönt att få springa en stund. Knut hade det bra hemma hos pappa, sovande i vagnen. Och jag fick ny energi och kände mig mindre orolig när jag kom hem. Nu är han dessutom feberfri. Efter en stund skickade jag ut pappan på samma distans, fast han sprang snabbdistans och avverkade sträckan en sådär 6 minuter snabbare än jag.
 |
| Det är dags att ta tjuren vid hornen och låsa upp gymkortet också. Sist jag var där var i oktober, några dagar efter beräknad förlossning. |
8 kommentarer:
va härligt men vad ska du ut i djupsnön och göra? kramar
Ja, varför springer jag inte oftare? ;)
Det är så hälsosamt att ha en period då man inte "får" eller "kan" träna på som vanligt för då lär man sig verkligen att uppskatta livet, hälsan och träningen och njuter av den SÅ intensivt då man tar sig tillbaka! :)
Underbart att du kan och får vara igång nu!
Så underbart :)!ja löpning ger så mycket energi! :)
Härligt! Jag vet precis vad du pratar om. Underbart att du få den där energin.
Härligt! Känslan är ju underbar!
fantastiskt och så himla härligt!
Skicka en kommentar