tisdag 3 september 2013

Ett år senare


Den 2 september 2012 sprang jag Niotolvan runt Lima, Krökbacken, Vargnäs, Lycka, Tibble och hem. Lidingöloppet närmade sig med stormsteg och jag hade störts av ont i vaden under halva sommaren och hösten. Just denna kväll sprang jag utan värk och kände mig stark.

Exakt ett år senare, samma klockslag, likadant väder, cyklar jag samma tur på min rosa damcykel. Jag känner mig inte asball när jag motionscyklar på en damcykel, men ut ville jag, ha frisk luft och låta benen röra sig. Jag cyklade en sväng på cirka 11 km i makligt tempo.

Augusti summerar jag till drygt 17 timmars "träning". Det är skapligt för att vara på smällen i vecka 31-35, men samtidigt känns det som jag tränar väldigt måttligt. Av de 17 timmarna är ett antal timmar promenad, visserligen iförd träningskläder och löparskor, men ändå, promenad. Något jag alltid haft svårt att se som träning. Just nu fyller promenerandet dock en viktig roll.

Överlag har jag nog tränat mindre som gravid, än vad jag trodde att jag skulle göra. Jag har ju mått bra hela tiden (peppar peppar) men tröttheten har påverkat mig mycket mer än jag anat. Och det är ju helt okej, såklart. Nu jobbar jag bara tre dagar till och sen hoppas jag få mer ork. Kanske kommer jag inte direkt skruva upp träningen under graviditetens sista veckor, men ork att promenera, styrketräna och koka äppelmos. Och träna avslappning och läsa på om förlossning, något jag känner mig väldigt oförberedd inför...

8 kommentarer:

bureborn sa...

Härligt med bara tre dagars jobb kvar! Hoppas att knyttet inte har alltför brått ut så att du hinner njuta lite lugn och samla energi innan lilla underverket ställer livet på underbar ända.

LinaTriathlet sa...

Så skönt att du snart får ledigt från jobbet så du får vila och samla energi! :)

Caroline - Klara,färdiga,Spring! sa...

Men åh så skönt att du bara har tre(!) dagar kvar innan långledigt!
Då kan du, precis som jag, gå och lägga dig och sova middag och gå ut på promenad när man känner för det.
Jag håller med om promenaderna, inte vad jag kallar träning annars men nu de här sista veckorna är de nästan de enda typ av rörelse jag får göra för barnmorskan. Och röra på sig på något sätt vill man ju.
Dagens promenad var faktiskt helt underbar och då är promenerandet i sin bästa dager.

Hoppas du får bra sista dagar på jobbet och att du får fortsätta att må bra. Sen är det bara att njuta!

Kram på dig!

Löpning & Livet sa...

Åh, bara 3 dagar! Jag har 12. Men det känns ok.

Jag har också svårt att se promenader som träning. Jag bryr. Mig inte om ifall andra gör det och tycker inte att någon som räknar det som träning är 'dålig' på nåt sätt. Det är bara inte för mig. Tycker det är så tråkigt... Vardagsmotion med barnvagn och kanske ljudbok är dock trevligt, det kommer du säkert märka :)

andreas sa...

ska bli spännande att läsa om den här dagen om ett år :) kramar

Ingmarie sa...

De tre dagarna kommer nog både att gå snabbt och långsamt. Liksom väntan till det är dax.
Gör det du orkar och vill. Det andra kan vänta. :-)
KRAM

Elina sa...

Kanske inte träning, men okej motion i alla fall? Det kan du väl ge mig som nästan bara gååååår. Men så klart olika från en person till en annan. Och beroende på förutsättningarna. När jag gick på Friskis flera dagarna i veckan räknade jag nog inte heller promenader.

Snorkkis sa...

Träning på en rosa damcykel inte att underskatta. Skönt att du snart får ledigt... och gå in för att ladda.