Ni vet, känslan... Efter en arbetsdag, blivit serverad en god middag, pysslar hemma, spikar upp tavlor, pöser runt. Byta om till löparkläder, buff, reflexväst...
Ut skulle jag. Och ute var det kolsvart. Lika svart som att bege sig in i ett värkande, ångestfyllt bröst.
Isfläckar, slask och tö. Varje steg kändes tungt och trött. Inte en levande själ ute, men med det finns det ju fördelar också. Ingen som såg min eländiga uppsyn, ingen som hör om jag pruttar.
Nu kanske ni tror att det kommer att komma ett, men det var ändå så himla fantastiskt härligt hallelujah träningseufori!
Nej, det var nog mitt minst inspirerade löppass på länge. Fast det är klart, soffan skulle inte känts lika skön nu om jag inte tagit mig ut. Och jag fick en daglig dos med frisk luft!
8 kommentarer:
var glad att du kan ut å springa :( kramar
det ÄR jag, men det är inte alltid kul för det!
Jag gjorde tvärtom. Tänkte att en promenad antagligen skulle göra mig pigg, men nej, soffan kändes ändå som det enda alternativet. Så där blev jag sittande med hängande ögonlock och kutig rygg.
Nu behöver du snö!! Håller tummarna att det blir skidor för dej ännu innnan veckan är slut! :)
Längtar också efter snö och vinterlöpning. Älskar snöupplysta, tysta vintermornar :)
Du fick ytterligare km in på kontot! Var stolt och nöjd över dig själv att du tog dig ut.
Ibland är det pina hela vägen. Som tur är vet vi inte vad det är som väntar när vi ger oss ut. Det är kanske det som är det magiska? Kram på dig!
Oh, snö! Längtar också efter det! Vill plocka fram skidorna och åka ut långt, långt, långt!
Härligt! Man ångrar aldrig ett träningspass helt enkelt :)
Skicka en kommentar