En Svensk Klassiker 2012

Nu är jag i mål med En Svensk Klassiker! Det hela började med Vasaloppet söndagen den 4 mars... 

 90 km mellan Sälen och Mora. Min sluttid: 7.10

Fredag den 15 juni var det dags igen, den här gången med underbart sällskap. Vätternrundan - 300 km. Min sluttid: 13.21

 Söndag den 8 juli spatserade jag ner i Dalälvens isande vatten. 3 km Vansbrosimning. Min sluttid: 1.11

Och så sista etappen, lördag den 30 september, Lidingöloppet 30 km terränglöpning. Min sluttid: 3.11

Varför En Svensk Klassiker?
Jag älskar längdskidor, och jag visste att jag ville åka Vasaloppet 2012. Jag var anmäld även 2011 men blev sjuk. På något sätt hade jag inspirerats och övertalats till att köpa en landsvägscykel och anmält mig till Vätternrundan - och då ville jag även göra de två återstående momenten för att få en Klassiker! Ingen 27 års kris som ledde till detta alltså. Kanske gör jag en till när jag fyller 30, eller 40. Eller 28.

En Svensk Klassikers...
Bästa
Det bästa är att jag gjorde det! Att jag inte tvingades lämna återbud till något moment, att jag inte behövde bryta något lopp och att jag klarade alla fyra moment under 2012! Jag är även stolt över de fyra olika momenten och tycker att jag presterade utifrån mina förutsättningar riktigt bra, jag krigade på under alla lopp och klarade tider jag inte trodde jag skulle kunna fixa.

Sämsta
Sämst var alla förkylningar som stört min träning inför i princip alla moment, särskilt Vasaloppet och Vätternrundan. Problemen med baksida vader förstörde sedan större delen av löpningen i somras. Jag tycker helt enkelt att jag inte fick träna så som jag ville, och därför inte fick ut maximalt av loppen. Därmed inte sagt att jag inte är nöjd, för det är jag. Jag är inte missnöjd med ett enda lopp, bara mer eller mindre nöjd...

Överraskning
Vansbrosimningen var helt klart det som överraskade mig mest! Jag hade våndats inför en lång simning, men tyckte faktiskt att det gick bra. Det var nästan kul, till och med! Jag kände mig stark under hela loppet och önskade i efterhand att jag vågat pressa på mer de första två kilometrarna. En annan gång...

Besvikelse
Den allra största besvikelsen var kanske den 3-4 veckor långa förkylning som förstörde sista månadens skidträning inför Vasaloppet. Egentligen är jag jättenöjd med Vasaloppet och min tid och placering, men det finns ändå en liten tagg att jag inte var helt frisk och fick prestera optimalt. Jag hade lagt ner mycket tid och energi på skidträningen och hade högt ställda förväntningar.

Lättaste
Det är helt klart Vansbrosimningen. Jag tror de flesta som inte är rädda för vatten och är i skaplig form fixar detta utan problem. Att sedan simma det snabbt, det är en helt annan sak! Jag ville bara komma i mål, och det gjorde jag.

Svåraste
Det hårdaste var Vätternrundan, där var jag på vippen att bryta loppet ett antal gånger. Inte för att kroppen var slut, men jag var så genomfrusen och mentalt nedbruten. Om det inte vore för vädrets makter som obarmhärtigt krossade oss, så tror jag det hade varit riktigt kul! Kanske därför jag anmält mig till nästa år...

Smärta
Under Vasaloppet hade jag riktigt ont. Både under och efter loppet. Jag fick problem med en armbåge, och mina problem med infektioner blev inte direkt bättre. Det gjorde för ont, att det gör ont sista milen är jag inställd på, men jag var bättre tränad än så. Jag fick betala dyrt för att ställa upp och slutföra loppet utan att vara 100 % frisk.

Kärleksbomb
Min stora underbara familj - både den egna och fästmannens (jag ser alla som min familj) och alla som supportat mig! Det är svårt att lyfta fram vissa saker, för allt stöd har betytt så mycket, alltifrån Facebook-meddelanden till support på plats. Jag måste ändå nämna några saker... Att ha en hel grupp (6 stycken) som följer dig hela vägen från Sälen till Mora, det är enormt! Att dessutom ha ytterligare 5 stycken som står och väntar vid målet... jag har inga ord! Jag fick så mycket fint efteråt, meddelanden, blommor, omsorg.

Under Vätternrundan hade jag aldrig fullföljt utan peppningen och kärleken från de som jag cyklade tillsammans med, och de som supportade oss på plats. Vi hade en helt enorm service under hela helgen i Motala.

På väg till Vansbrosimningen fick jag en fantastisk sång av Elina, som hon sjungit in och skickat mig på telefonen. Jag hade dessutom Odin med mig dit, som fick mig att glömma att vi nästan inte hann fram. Trots skyfallet som föll under den dagen, hade jag 12 (!) personer med mig under loppet och i mål! Det är nästan så jag skäms över denna enorma uppbackning, men jag hoppas att alla vet att det bästa jag vet är att supporta på tävlingar och jag åker mer än gärna land och rike runt för er!

Lidingöloppet var enda loppet jag fick klara mig utan tillresta supportrar, men det gick ju fint ändå! Jag fick fantastiska sms, en hejaramsa på video från mina brorsöner, telefonsamtal, bloggkommentarer osv osv. som bar mig hela vägen runt. Och några jag kände fanns där och hejade, dessutom hade jag ett jättestöd i Tomas som jag reste med.

Så, nu är det sluttjatat för denna gången! Nämnde jag förresten att jag är anmäld till Vasaloppet och Vätternrundan 2013 också...