Klockan ringde 4:55, jag hade inte sovit många minuter sammanhängande. En timme senare var vi på väg ner mot Berga by. Allt fungerade smidigt och klockan 08:00 gick startskottet! Och visst är det en magisk känsla att stå där i starten medan dagens första solstrålar sköljer över fältet... alla ler, dagen har börjat!
Jag tog de första stavtagen, försökte väcka igång kroppen som i princip vilat i nästan fyra veckor. Och fram kom jag, ända tills den mytomspunna backen! Där var det stopp. Det vet man ju om, så det var inget att hetsa upp sig för. Vi rörde oss med myrsteg framåt, stod och pratade, insöp stämningen. Första 3 km tog nästan 45 minuter...
Väl uppe på myrarna släppte det på och jag kunde börja åka! Visst var det fortfarande tjockt med folk, men vi kom framåt. Fram till Smågan, 11 km, tog det 1:09. Min plan hela dagen var att åka "klokt". Jag hade Uggleörhängen som jag fått av Elina, som en påminnelse att vara smart! Planen var att hålla pulsen låg, tänka kontroll för kontroll, inte spränga sig.
I Smågan hade jag inte supportrar, och tog en snabb dricka innan jag åkte vidare till Mångsbodarna. Loppets bästa och snabbaste kilometrar för mig! (Det var det där med att inte ta ut sig...) Det är lättåkta kilometrar med mycket nerförslöpor.
I Mångsbodarna träffade jag supportergängen första gången! Det betyder så mycket att veta att ett härligt gäng står och väntar på en vid kontrollerna... frånsett de där kilometerskyltarna som envist påminner en om att man har typ 70 km kvar, så tänkte jag mycket "fram tills nästa kontroll".
Efter Risberg, nästa kontroll, inträffade dagens mest spektakulära händelse..Vasaloppet är inte bara mitt livs första Vasalopp - stort nog i sig - utan även loppet där JAG FÄLLDE JAMES MIDDLETON! I en liten uppförsbacke satte jag ner staven på hans skida och i det sockriga, sorbéliknande underlaget föll vi båda två... Jag ber så hemskt mycket om förlåt, men förstår på hans svar att han är britt! Inte kan det väl vara... tänker jag, ser bak, och jo, där står Pippa och frågar gång på gång oroligt hur det gick för brorsan.
Här någonstans började jag även få ont i armbågarna av alla ställen! Jag slet på fram till Evertsberg, då skulle ju mer än halva loppet vara kört! Och enligt de insatta skulle flera kilometrar utför följa efter Evertsberg. Jag tankade på rejält i Evertsberg med dryck och försökte sedan njuta av utförsåkningen. Men sen vände det uppåt igen... åtminstone kändes det som att allt man åkt utför fick man sen tillbaka i form av lika mycket uppförsåkning!
Och jag började bli så trött... så trött... Det kändes oöverstigligt långt! Jag hade åkt skidor i 60 km och hade 30 kvar! Negativa tankar fick fäste i huvudet, det går inte, jag orkar inte, jag kan inte...
När Oxberg-kontrollen äntligen kom stoppade jag i mig en hel del Enervit-produkter för att försöka få energi till mig trötta kropp. Supporterteamet började prata om att om jag bara kunde öka lite så hade jag chans att gå under 7 timmar! Jag blev nästan arg, var glada om jag går i mål bara! (Tacksamt...)
Mellan Oxberg och Hökberg bröt jag nästan ihop. Jag började må så fruktansvärt illa och ville bara stanna, gå ut i skogen och kräkas, lägga mig i en snödriva och aldrig resa mig mer. Åtminstone inte på flera timmar. Illamåendet tilltog och jag började tänka att jag får bryta i Hökberg. Jag blir den enda att bryta med 19 km kvar. Det dunkade i armbågarna varje gång jag satte ner stavarna i snön och det kändes inte som någon energi fanns kvar.
I Hökberg frågade jag funktionärerna om de trodde buljong kunde hjälpa mot illamåendet. Kanske, eller så kunde jag ju gå ner till sjukvårdarna... Det var jag inte så sugen på. Jag tvingade i mig några munnar buljong och drack vatten. Ingen mer kemisk sportdryck!
19 km kvar och det enda jag kunde tänka var att inte försöka tappa alltför mycket. Det kändes som jag "gick" fram men samtidigt såg jag på klockan att jag hade ganska mycket tid tillgodo för att ändå klara mig under 8 eller 9 timmar. Stakpartierna kändes som de värsta, dels för att jag hade så ont i armbågarna men även för att spåren var konturlösa och sladdriga. Faktum var att till och med branta uppförsbackar kändes lindrigare, där kunde jag bara kliva på långsamt genom drivorna av snö och få ner pulsen.
Eldris, sista kontrollen! Jag drack blåbärssoppa och vatten. Nu var det bara under milen kvar. En mil är ju ganska långt... men i sammanhanget relativt kort. 1/9 av banan! Jag trivs bra i terrängen efter Eldris med korta stigningar och sköna utförslöpor. Med 5 kilometer kvar bestämde jag mig för att försöka åka under 7:15. Sista kilometrarna gick fort men jag grimaserade illa. När vi äntligen, äntligen kom in i Mora såg jag på klockan att kanske kan jag gå under 7:10? Vid det här laget brydde sig ingen om "snabbspår" utan jag fick springa emellan spåren för att komma förbi bromsklossar.
Äntligen upplopp! I ögonvrån såg jag min bror, fru och syskonbarn och det gav en extra skjuts sista metrarna! Bara mata på, hur ont det än gör, det finns alltid sekunder att tjäna...
Och så äntligen passerade jag under målet. Så trött så ingen direkt glädjekänsla infann sig. Mer "gråtig" och utpumpad... jag ville bara träffa min familj!
Men tiden stannade på 7:10:53 och placeringen blev 394. Det är mycket bättre än vad jag någonsin vågat hoppas på! Mitt första Vasalopp! Det är en tid jag tror att jag skulle vara jättenöjd med "även" utan fyra veckors sjukdom innan.
Jag är stolt, glad, lättad, tacksam... Det var mycket jobbigare än jag trott! Det är ju så galet långt, min Garmin visade på över 91 km... I jämförelse med ett marathon gör ett marathon fysiskt "ondare" tycker jag, då har jag haft en enorm smärta från ryggen och ner sista timmen i alla fall. Men längden! Här hade jag varit ute i 4:30 timme och hade då över 2.5 timme kvar! Jag är nog ingen ultramänniska... det här är för långt!
Elller... det är klart man skulle vilja prova igen... testa vad man kan göra med mer skidträning, mer teknikträning, fler långpass... Den där medaljen bryr jag mig inte så mycket om helt ärligt. "Prestationsmedalj"... är inte 12 timmars åkarna de som verkligen presterat? Jag tycker alla som tar sig igenom 90 km borde få en medalj! Sen kan man tävla mot sig själv och tidigare placeringar ändå.
Dagen i siffror
Tid: 7:10:53
Placering: 394
Snittempo: 12.54 km/h
Antal vurpor: 3
Antal toalettbesök: 1
Antal gånger jag fällde James Middleton: 1
Tusen, tusen tack till alla sms, telefonsamtal och kommentarer jag fått! Tack för blommor! Tack mamma, pappa, JW, Göran, Lena och Olle för att ni följde mig kontroll efter kontroll hela dagen! Tack familjen Hansen för att ni kom till målgången! Ni ska allihopa veta hur mycket sådant betyder där ute i spåret och hur ofta jag tänker på saker ni sagt, och det stärker mig.
24 kommentarer:
Aaaah, men shit Jonna vilken prestation!!! Jag är sjukt impad över såväl din fysiska som psykiska prestation! Kram
hurra! du är ju helt fantastisk! jag har varit i helsingfors utan internet i helgen, men jag tänkte på dig idag när jag satt och goffade i mig kakbuffé... grattis till genomfört vasalopp!
Grymt grymt jobbat! Vilken tid! Och att besegra förkylningen så där bara - snyggt. För att inte tala om att skriva ett så långt inlägg timmarna efteråt.. det orkade inte jag kan jag säga. Känner igen känslan att inte ens vara glad över att vara i mål utan bara vara helt slut. Men ändå nånstans blir jag sugen att ge mig på't igen.
Grattis Jonna. Imponerande gjort! 9 mil är frukantsvärt långt, när man kör bil! På skidor är det en hel evighet!
Ge dig själv en välförtjänt vila och sug på den här karamellen länge. DU har gjort något stort, du har genomfört ett Vasalopp!
Men shit vad du är grym Jonna!! Så otroligt inspirerande och så härlig läsning! Stort stort grattis!!
Fast jag vet faktiskt inte vem den där James är :) Borde jag det? :)
Du är otrolig Jonnieponnie! Envis som en gammal get, stark som en björn, snabb som en vessla och klok som uggla! Och go som en kanelbulle :)
Åh Jonna du är fantastisk. Grattis! Kram och hoppas du mår bra idag.
Storslaget! 9 mil alltså... Jag som tycker att en timme löpning kan kännas som en evighet.
Måste erkänna att jag inte har full koll på Pippa och James, men har förstått nu att de är brittiska högdjur på någe vis. Erkänn att du fällde honom med flit i ett försök att få kontakt? ;)
Grattis till din finfina prestation!!! Jag blir verkligen inspirerad och vill bara ut och testa Vasaloppet då jag läser det här - faktiskt. Medveten om att det säkert smärtar i armar, rygg och mage mer än man ens kan tänka sig .. :D
Du verkar ju helt som vanligt idag! Hade trott att du skulle vara totalt orörlig. Svårt att sätta sig in i vad du presterat. Jag som inte åkt längre än vålbrändan t&r o tycker det är långt haha :)
Stooort Grattis! Vilken prestation! Så snabbt med den uppladdningen! Du är ju GRYM!
Grymt Jonna! Jätte fin tid. Kul att läsa trots att du stundvis inte mådde så bra. Vilken kämpe du är. Massor med grattis! Se nu till att ge din kropp ordentligt med återhämtning. Det är den värd. Kram
Åh stort grattis till en häftig upplevelse!
Grattis så mycket Jonna! Det är tråkigt att man inte var med och hejade på dig, man har ju varit med när du har sprungit maraton så man borde ha varit med när du nu åkte Vasaloppet.
Jag måste erkänna att jag blir trött när jag bara tänker på 90km skidor, men blir däremot otroligt stolt att jag har en så fruktansvärt duktig svägerska som tar sig igenom det och det efter 4v sjukdom!!
Grattis återigen Jonna!
Wow, vilken prestation!
Grattis till ett riktigt fint genomfört lopp!
grymt grymt grymt bra! stort grattis till både målgång och fällning!!! :)
Jag bryter ihop av skratt. James Middelton, ha, ha, ha.- GRATTIS till fint vasaloppsresultat, du är så grym Jonna!
shit va duktig du är Jonna! Jag tycker det var en jätte bra tid! Hejja dig! KRAM!
Åh vad jag hade velat vara där och heja på dig! SE vilken fantastisk skidåkare du är! Stort grattis igen! Kul och läsa om din resa! Du är så BRA! Fantastisk prestation! Underbara Jonna!! KRAM!
Underbar läsning och ett stort GRATTIS till en superfin prestation! Jag passerade nära Mora-målet i söndags - i bil på väg från Stöten och fick för första gången i mitt 46-åriga liv för mig att det kanske är kul att köra Vasaloppet. Din historia gör mig än mer sugen. Illamående och ömma armbågar till trots. Det ska ju vara besvärligt, eller hur?
Härligt! Hoppas du kommer se tillbaka på loppet med ett stort leende. Duktigt att känna igen kungligheterna, det skulle jag aldrig gjort... om det inte var skidkungar då ;)
Ojoj vilken härlig berättelse och jag tycker fortfarande att det är helt sjuuukt snabbt du åkte. Med tanke på uppladdningen och den känsla du förmedlade här så tänkte jag att du kanske skulle behöva ett par timmar till - även fast jag visste att du hade den här kapaciteten. Så det var galet roligt att du fick ge järnet. Och då tror jag inte man njuter så mycket under tiden som oss som mer finåker :) Ojoj vilken grej. Du har åkt Vasaloppet! Fatta :) GRATTIS igen! :)
Och här den största cyberkramen ever! :-)
Fantastiskt gjort!
Vilken rörande berättelse! Jag har tårar i ögonen! Och visst är målgång och nöjdhet efteråt, när man har fått kämpa, inte bara mot trötthet utan även illamående och onthet, mycket skönare än ett lopp som gått radrätt!
Och jag tror visst att du är ultramänniska. Du har nog fått suget nu! Snart kommer du att tycka att vanliga lopp på en-två mil inte är någon utmaning alls!
Stort grattis till din prestation! Du är BÄST!
Skicka en kommentar