Det här vill jag berätta för er- svart på vitt. Under söndagens skidåkning kände jag mig trött, men antog att det berodde på att jag varit sjuk och tränat så minimalt sista veckorna. Sen kom det krypande igen... den stickande, svullna känslan i halsen. På måndagen kände jag mig trött, orkeslös, och ont i halsen. Alltid denna hals!
När jag kom hem efter jobbet lade jag mig i sängen, och grät en skvätt. Jag känner mig som ett skämt, hulkade jag. Jag ångrar alltihopa. Varför har jag gett mig in i detta... varför har jag pratat om det, skrivit om det. Jag somnade, vaknade när middagen var serverad, somnade igen. Jag kände mig olycklig.
Så nu är det vila som gäller. Igen. Måndag, tisdag, onsdag, torsdag... troligen hela vägen fram tills loppet.
Ja, jag känner mig som en parodi. Det är inte så att jag tycker att det är kul att vara sjuk, det är snarare det värsta jag vet. Jag försöker göra allt "rätt" för att vara en sådan som aldrig är sjuk. Jag sover ordentligt, har inte druckit alkohol på månader, dricker mycket vatten, använder handsprit, äter mycket grönsaker, frukt. Dricker te gjort på färsk ingefära, citron och honung varje morgon, sjuk eller inte. Men jag börjar tvivla på att sådant hjälper. Jag börjar tro att en whiskey skulle ge samma effekt.
De sista åren har jag missat så mycket pga. förkylningarna. Vasaloppet 2011 till exempel. Det känns orättvist, samtidigt som jag ibland skäms att bli så knäckt över förkylningar och halsont. Det finns ju många saker som vore så mycket värre...
Idag lämnar jag in skidorna.
I morgon hämtar jag nummerlappen och åker upp till älskade Kinnvallsjösätra.
På söndag morgon står jag på startlinjen. Om jag inte skulle bli sämre. Eller om jag inte blir bättre alls. När jag står där i Berga by kommer jag inte att ha tränat kontinuerligt på 3.5 vecka. Jag kommer inte direkt att vara sprängfylld av självförtroende. Jag startar i led 6. Jag har förtjänat det, krigat till mig det genom seeding. Jag tror inte att jag kommer att ha kvar led 6 efter målgång. Men det finns fler seedinglopp, nästa år. Jag kanske kan vinna tillbaka seedingen. Jag vet att jag kan, för jag har gjort det förut.
Det enda jag önskar är att ni är förlåtande med mig, som jag försöker vara med mig själv. För en månad sedan drömde jag om att göra en fin tid på söndag. Det kändes så bra, jag hade åkt ganska många mil, jag låg i fas, kände mig i mitt livs skidform.
Nu drömmer jag om att starta, och att gå i mål. Att njuta av skidåkningen. Att genomföra. Att bli en upplevelse och en erfarenhet rikare.
Vad gör det om det tar 11, 12 timmar... då får jag ju njuta ännu mer av skidåkningen! Det är ju nästan synd om 5-timmars åkarna... deras åkning tar ju slut så fort! Jag har aldrig åkt så långt förut. Aldrig åkt längre än 45 kilometer. Nu ska jag åka det dubbla. Jag är inte min prestationer. Jag är någon även utan prestationer.
Jag är 27 år. Jag kanske inte kommer att åka Vasaloppet nästa år, det vet jag inte. Jag kan inte säga hur jag känner och vill och kan om ett år. Kanske anmäler jag mig ändå, för att vara anmäld. Men om jag får vara frisk kommer jag att kunna åka skidor och springa hela livet. Jag har nyss börjat. Jag har allt framför mig.
16 kommentarer:
Lider med dig! Och om du bara visste hur mycket din berättelse liknar min.. Inför Vasaloppet 2010 var jag fram-och-tillbaka sjuk åtminstone sista månaden innan loppet och tränade i princip ingenting. Tvekade in i det sista om jag skulle åka, men kände mig ju inte sjuk när loppet väl skulle gå, så tog mig igenom. Det var itne kul, men jag gjorde det. Segt och ett rent helvete rent ut sagt. Efteråt var jag sjuk till och från fram till juli.. och jag undrade mer än en gång om det var värt det.
Och det där med att göra allt "rätt" men ändå bli sjuk hela tiden. Samma här. ärligt talat blir jag sur när folk omkring mig festar, sover för lite och äter skräp och lyckas klara sig utan minsta förkylning medan jag som lever "optimalt" ur frisksynpunkt drabbas gång på gång. Inte rättvist alls. Har nu investerat i "stora återhämtningsboken för idrottare" och får se om den har några nya råd att ge mig.
Stort krya på dig! Och om det värsta händer så kommer det fler lopp. Du är ung. :-)
kram
Jo, du är frisk, omgiven av vänner och i jämförelse med många (tex globalt) rik som ett troll. Men du har likväl rätt attvara ledsen, sur och besviken för att något du drömt onoch sett fram emot så länge går åt pipan (sett ur en synvinkel). Hoppas att du blir frisk och att du får kul! Kram
Men fina du. Inte ska du känna dig dålig eller säga förlåt för syrsätt sjuk. Igen. Mycket kan man göra för att försöka undvika att bli sjuk, men mycket handlar förmodligen om tur/otur också. Och har man väl hamnat i träsket kan det vara svårt att ta sig upp. Håller tummar och tår och tror på dig! Och blir det inget så blir det inget. Det finns fler lopp men bara en av dig! Stor kram!
Åh det var tråkigt att höra. Jag hoppades så att du var frisk och kry nu... :(
Det är klart att man får vara besviken när man haft ett mål att träna mot och längtat och sett fram emot det. Det är extra surt när det är förkylningar som känns så onödigt och samma med min huvudvärk som förstört för mig så många gånger...
Men vad är ett litet skidlopp mot att ta hand om sig själv. Och nog tror jag att du kan njuta av att åka lugnt och bara insupa dagen om du är i skick för det.
När det går snett nu för tiden så försöker jag tänka: Vad gör det om hundra år? :)
Tiden går, det blir en ny dag imorgon i vilket fall som helst. Har vi tur så får vi chans att njuta av den :)
Kram till finaste Jonna!
PS. (Jo, min akupunktör som är en liten halvsynsk man har kommit med väldigt mycket goda råd om både det ena och det andra under mina behandlingar hos honom. Bla så säger han att det finns tre nivåer om hur vi kan ta hand om oss. Det första är träning, kroppen och hur vi använder den. Det andra är mat, vad vi stoppar i oss och hur det påverkar oss. Det tredje är mentalt och hur vi tänker och vem vi är. Det är så himla konstigt egentligen att det inte pratas mer om det mentala planet. Allt hänger ju ihop. Kanske är du stressad eller tänker/vill för mycket med skidåkningen nu så kroppen reagerar? Eller jag vet inte... Bara en tanke)
Finaste sötaste Jonna. Vad jag önskade att det fanns någon mirakelkur som kunde få dig 100% till helgen. Jag tycker ändå att du är otroligt stark, har ett mycket balanserat psyke som ändå kan tänka klart och vettigt i denna jobbiga situation. Jag kommer alltid att tycka att du är grym i ditt engagemang för Vasaloppsträningen och vet att du skulle fixa loppet galant.
Hoppas så in i bängen att du ska kunna åka loppet. Men om inte, ser jag fram emot att följa dig mot nästa lopp! Kramar!
tråkigt att du inte känner dig helt frisk - jag hoppas att de sista dygnen ger dig massor med energi inför lördagen och att du kan ge det en rättvis chans. är du inte fit for fight så ändra ribban utifrån förutsättningarna som är just då. kanske finns det något klokt att hämta från kallur eller maria ph eller någon annan stjärna som satsar hårt mot mästerskap som kommer sällan - men som alla har upplevt bakslag i form av skador. det finns en väg tillbaka, det är inte slut nu. många kramar!!!
oj, det var verkligen ett laddat inlägg. blev nästan lite ledsen. jag tror såhär, att om du inte skulle ta dig till start i år, så står du där nästa år. eller året efter det. jag förstår att detta eventuella antiklimax känns otroligt jobbigt, men hur det än blir på söndag så var det meningen att det skulle bli så. och jag tror på en frisk jonna! krya på dig!
Fina, fina vännen. Instämmer med alla bra kommentarer ovan. Hela familjen Backlund håller alla tummar för dig så att du kan starta och genomföra loppet frisk. Ingen är mer värd det än du. KRAM Michaela
Älskade! Du är min skididol no matter what! Hejar ivrigt på söndag.
Sötaste Jonna. Du har hela livet framför dig! Du kommer att kunna åka det där loppet så många gånger att du tröttnar! men jag förstår dig verkligen. Att kämpa hårt mot ett mål och sen inte få fullfölja ÄR tufft. helst vill man att ingen annan heller ska få tävla. ;-) Men du, det ger en inre styrka också.
KRAM på dig
Det kommer gå bra jonna det känner jag på mig många kramar
Jag håller mina tummar hårt att du kan starta på söndag och får njuta av att befinna dig i spåret. Men som alla andra skriver, lyssna på kroppen och blir det inget så kommer det fler lopp! Jonna du är min skiddrottning no matter what!! Du är stark och jag ser fram emot att följa dig under våren och dina utmaningar! Du är bäst!
TACK!!! Ni är så himla fina! Jag har världens bästa bloggläsare!
Jättefin bild på dig!
vad jag tycket förövrigt vet du redan <3
Herregud, det känns som JAG kunde ha skrivit det här, SÅ MYCKET KÄNNER JAG IGEN MEJ! Just det där med förkylningar - att verkligen göra allt rätt men ändå blir det motgång. Och besvikelserna över att de lopp man gått in för inte alls blir som man tänkt sej, är det inte det ena så är det det andra. Känslan att man aldrig riktigt fått visa för sig själv, och andra, vad man går för. Frustrerande!
Försök att ändå glömma det du har bakom dej och bara blicka framåt. Ta nya tag - bita ihop och komma igen! Ta Vasaloppet för vad det är just nu men ändå aldrig sluta tro på den kapacitet som du verkligen HAR då allting stämmer. En vacker dag stämmer allt och då jävlar!
Annars rekomenderar jag dej att gå och ta ett mycoplasma-blovprov ifall det fortsätter sådär från och till med hälsan!
Önskar dej all lycka, styrka och positiv energi! Skickar lite finskt sisu också! :) Kram!
Skicka en kommentar