lördag 19 januari 2013

Intersportloppet 44 km 2013

Igår kväll tänkte jag mycket på min målbild. Den här känslan, som inte kan köpas för alla pengar i världen. Efter slutförd prestation, när du kommit hem, duschat, fikat, är varm igen, har en skön lördagskväll. Just nu är jag i min målbild, och det känns riktigt gött!

När klockan ringde i morse tänkte jag Står termometern på -30 så åker vi inte dit! Men, den stod bara på -14 och då fanns ingen ursäkt att krypa ner i sängvärmen igen. Vi gjorde fikakorg och åkte mot Oxberg. Jag provkörde skidorna och tyckte det kändes skapligt, inget superglid men det var inte väntat efter nysnö och dunderkyla senaste dagarna. 

11.00 small startskottet och det stora fältet av skidåkare for iväg. Det var trångt i början och jag tyckte inte att det kändes som "min dag". De första 15 kilometrarna av loppet går runt Oxbergssjön, en slinga som är mer kuperad än vanliga Vasaloppsspåret. Det kändes segt och kroppen var inte riktigt vaken. Jag började tidigt att tänka Jaja, jag får se det som ett bra träningspass helt enkelt, ett långpass med service. I Lundbäcksbacken tänkte jag argt att den som påstår att Vasaloppet är ett helt platt spår som bara sluttar nerförs, den har inte åkt Vasaloppet! 

Vid Oxbergskontrollen stod JW och peppade mig, jag drack sportdryck och vatten och fick ny energi framåt. Mellan Oxberg-Hökberg sluttar det uppför en del, men jag kände att jag bemästrade sluttningarna bra och att jag hade fint fäste under skidorna. Faktum är att jag tog många placeringar så fort det gick uppför, men tappade utförs och på platten. Vid halva loppet kört, 22 km, hade jag åkt på 1.30 vilket skulle göra en sluttid på runt 3 timmar blankt, men det kändes osannolikt att jag skulle orka hålla farten uppe sista halvan av loppet.

I Hökberg skulle både JW, mamma och pappa stå och jag såg fram emot en Snickers! Men väl framme vid kontrollen fanns inte familjen. Jag blev orolig för kände att jag behövde fylla på med energi i fast form. Som tur var stod de placerade ett par kilometer från Hökberg då de ej hunnit fram till kontrollen. JW sprang med mig efter spåret en bra bit, jag fick min Snickers och enormt bra peppning! 

Efter Hökberg sluttar det nerför i flera sköna kilometer. Jag återhämtade mig bra och tuggade på mot Eldris. Nu var ju större delen av loppet kört! Tyvärr kände jag att jag tappade så fort det blev långa stakpartier då jag inte kom någonstans och saknade det där riktiga glidet under skidorna - och kanske styrkan i armarna? I Eldris stod mina supportrar igen. Det är alltid så skönt att komma till Eldris, för då är det bara 8 km kvar och det är ju nästan ingenting! Dessutom är det en åkning jag tycker om  med snabba, korta uppförsbackar och därefter nerförskörningar. 

Jag såg att jag började plocka en hel del placeringar, och dessutom var det uteslutande karlar som jag körde om och det är ju fånigt nog alltid extra roligt. Nu började jag bli trött men peppade mig själv mentalt, jag ska våga bli riktigt trött, jag ska kriga på, jag ska fan i mig inte ge mig med så kort kvar! Sista 5 km kändes det som jag bara ökade och ökade, jag matade på i stakningen för allt jag var värd och pumpade uppför backarna. När jag hade 1 km kvar såg jag att klockan stod på 2.52 - och jag insåg att jag skulle fixa att köra på under 3 timmar med god marginal. Men det fanns fortfarande sekunder att vinna. 

Sista kilometern matade jag på med stakningen och passerade några åkare på slutet. I mål stannade klockan på 2.56.33 vilket jag genast kände mig gräsligt nöjd med! Jag kapade 9 minuter på förra årets tid 3.05. Det jag känner mig mest glad för är att jag inte "gav upp loppet" trots att det kändes minst sagt segt och svettigt första 15 km. Jag började psyka ner mig själv, men vände de tankarna och krigade på hela vägen i mål. Det var framför allt annat en stor mental seger idag! Jag fick placeringen 22 i D19-39 (sen fanns det några i D40 och motionsklassen som var snabbare, men jag måste ju se till min klass). 

Tusen tack till all fin support, framför allt från JW som servade mig både dagarna före och under hela loppet. Roligt var det att mamma och pappa tog sig dit, och alla sms, tweets osv. bar jag med mig under loppet och plockade fram när det gick tyngre! 





13 kommentarer:

Ulrika sa...

Vilken seger! Är imponerad både av tiden och hur du kämpade med dig själv! Njut nu av kvällen!

LL sa...

Jag kan säga att det kom inte bara en tår i ögat när jag läste det här inlägget utan jag grät på riktigt. Vilken prestation! Vilket go du har! Krigare!!! Bamsekram till dig!

andreas sa...

väldigt bra jobbat kära syster kramar

Andréa sa...

Du är så himla bra! Om jag någon gång ska lära mig åka längd ska jag anlita dig. Grattis till finfin prestation!!

Karin sa...

Grattis!!! Bra jobbat!

LinaTriathlet sa...

Vilken skidtjeja du är! Grattis till målgången, vilken superbra tid! Du är grym!

bureborn sa...

Wow! Superstarkt jobbat! Grattis!!

Ingmarie sa...

Tuffing! Grattis och superbra jobbat!

Elina sa...

Läste detta som kvällsläsning igår innan jag somnade! Har sagt det förut och säger det igen, du är GRYM! Nu längtar jag till Vasaloppsdagen då man får heja på dig nästa gång (kanske från soffan, men ändå).

Caroline - Klara,färdiga,Spring! sa...

Så grym du är! Sådär snabb kan ju jag bara drömma om att bli, men övning ger färdighet eller hur?

Stort grattis till ett kanonlopp!

Marre sa...

Bra jobbat! Vad du är grym! Var också i Mora men tyvärr inte med i tävlingen. Den här gången. :)

Malin Bodin Hansen sa...

Heja dig! Du imponerar gång på gång! Att du gör dessa lopp om och om igen och ofta själv - helt otroligt. Puss på mun!

Daniel sa...

Snyggt! Grattis!!!