Intersportloppet 44 km

Oxberg klockan 09:30. -15 grader och snöfall! 1.5 h till start och mina fötter domnade bort alltmer. Prövade skidorna som kändes okej trots nysnön, men fick snabbt byta tillbaka till kängor eftersom mina pjäxor är iskalla och värdelösa. En man frågade om jag var Friskisledare med tanke på min fantastifulla uppvärmning. Strax innan start fick jag med stelfrusna fingrar byta tillbaka till pjäxorna. Det kändes rätt eländigt och ensamt. Varför, varför kom jag på den här dumma idéen?

Oxberg klockan 11:00.Starten gick för tävlingsled (som jag av någon outgrundlig anledning anmält mig till). Alla var i vanligt ordning helt hysteriska, halvt slagsmål, stavar som bröts, folk som ramlade. Herregud, ni har 44 km på er, ta det lugnt!

Första 14 km av loppet går runt Oxbergssjön och Vasslan, där har jag inte åkt förut. Det var mer kuperat än de sista 30 km av Vasaloppsspåret. Jag kände mig lätt och stark och en blick på Garmin bekräftade att det gick i tänkt tempo.

Däremot oroade mina fötter mig... jag hade ingen känsel i högerfotens tår. Efter ett tag började det bulta och värka i tårna, det kändes som att tårna svullnade upp till bollar. Jag såg framför mig hur tårna var blåsvarta och skulle behöva amputeras! Jag försökte röra tårna men kände dem inte och det var otäckt.

Jag längtade till Hökberg där pappa skulle stå. Blir lätt gråtmild under långlopp... pappa, pappa! Blev så glad när jag såg honom efter 25 km åkning och kunde berätta att skidorna gick bra och att jag kände mig stark. Dessutom - efter Hökberg väntar ju mer lättåkt terräng! Fram med stakåkningen och ös!

Det märktes dock att det var sträng kyla, för spåren var rätt kärva och man fick slita mycket. Stor skillnad mot Vasaloppsveckan 2011 när spåren var glatta och tacksamma att stakåka i. Jag hittade bra ryggar som jag hängde på, men efter ett tag tröttnade jag på det och åkte om. Större delen av loppet åkte jag helt ensam.

Slängde en blick på klockan vid 30 km - 2.10 h. Började dock bli ganska trött och det kändes lång kvar, 14 km till! Stakade nästan uteslutande och det började kännas i överkroppen att jag inte stakat så långa pass tidigare. Från Eldris var natursnön blandad med konstnö (en förberedande åtgärd inför Vasaloppsveckan eftersom konstsnö klarar blidväder bättre). Konstsnön var gulaktig, isig och annorlunda att åka på.

Vid Eldris slukade jag sportdryck och vatten och frågade ynkligt hur långt är det kvar? 8 km, och det är lättåkt, så fortsätt staka på! Svarade funktionären och det kändes stärkande. 8 km, det är ju inte mycket! Tyckte ändå att det dröjde länge innan 5 km-kvar skylten dök upp. Åkte om en kille som sedan naglade sig fast vid min rygg. Kändes skönt när jag till slut skakat av mig honom, att jag ändå var piggare! Pappa lyckades se mig på tre ställen, det var så roligt och peppande! Fick även några hejarop från andra. Jag älskar att få hejarop, det lyfter!

Åkte om en annan kille och försökte vara uppmuntrande Nu är det inte långt kvar! ropade jag. Nej och det är tur det... svarade han. Vid 3 km-skylten slängde jag en blick på klockan och insåg att om jag inte tappade alltför mycket tid kunde jag gå in på under 3:10. Kom igen nu Jonna!!! sa jag till mig själv. Nu ger jag mig inte! Det är löjligt lite kvar! Hoppas ingen hörde mig.

1 km kvar! Jag var så trött, istället för svettig och het kände jag mig isande kall. Kroppen ber att få vila, att få stanna men nej kroppen, det får du inte! Nu ska jag bli riktigt trött. Jag klarar det! Jag får vila sen. 1 km, det är ju bara någon minuts plåga till.

Åkte om flera killar sista kilometern och det är alltid stärkande. Stakade som en galning in på upploppet och ville tjäna alla sekunder som gick. Stannade klockan på 3:05 och trots att jag var helt slut så kände jag mig genast glad, glad, glad! Jag skulle varit nöjd med "allt" under 3:30, det här var bättre än jag vågat tro! Vilken träning, både mentalt och fysiskt.

Tyvärr fick man ingen medalj, jag vill ha medalj. Pappa kramade om mig och berömde. Jag bytte om till torrt och körde hem till Leksand igen. Nu har jag duschat och ätit, ska kanske unna min duktiga kropp en lång stretch också! Känns skönt att detta lopp är över, får se om det även leder till att jag får flytta fram i Vasaloppet. Nu ska jag fortsätta träna på!