tisdag 17 januari 2012

Tacksamhet...

Imorse inträffade en bilolycka nära där vi bor. Efter en väg där många i min familj passerar varje morgon. Det var en jobbig halvtimme innan vi fick fatt på varandra allihopa, innan alla i familjen var inringade och hopsamlade. Flocken, familjen. Inte inblandade.

Jag kände en hemsk oro när jag ringde min pappa och bror gång på gång och fick meddelandet Abonnenten du söker kan inte nås... gång på gång.

Jag är tacksam att ingen jag känner var inblandad. Och jag är tacksam att de jag inte känner, som var inblandade, var "lindrigt skadade" och inte mer.

3 kommentarer:

mbh sa...

det var tur att jag inte hörde om olyckan förrän du kollat alla! jag brukar vara snabb att se släkten både död o begraven när jag hör om en olycka :/

Ulrika sa...

Ja det där är fruktansvärt ångestladdat! Är för närvarande inne i en period då jag tänker med på döden än annars. Jobbigt men samtidigt för det ju med sig just tacksamhet över att vi alla än så länge är i livet.

Michaela sa...

Jag blev alldeles kall i morse när jag hörde om olyckan. Skönt med ditt lugnande sms : )