Efter att gårdagens skidåkning blev så misslyckad och jag ändå tänkt mig att träna ett par timmar under söndagen så gav jag mig ut igen, på löptur efter påfyllning av kaffe- och tjockbullefika.
Med julmusik i öronen gav mig av ut i snöyran. -10, lätt blåst, snöfall. Att springa i lös snö kan ibland liknas vid att åka skidor med bakhalt, när underlaget "släpper" så är det två steg bak och ett fram. Men jag njöt, av kylan, snön som små kyssar i ansiktet, granarna smyckade med ljusslingor i Lima, Vargnäs, Lycka och Tibble byar.
Jag njöt till och med av mörket. Över golfbanan var det inte en gatlykta på kilometer, tur att jag sprungit den turen så ofta att jag vet var vägen svänger. Men jag har alltid gillat att springa i mörker, känner mig ofta stark då (det finns tydligen en vetenskaplig förklaring på det läste jag i senaste RW, varför man "upplever" sig själv springa fortare i mörkret).
Det kanske vore bra med en pannlampa. Men kanske känslan går förlorad då... Jag fick uppleva stämningsfull löpning i snöfall både lördag och söndag, och tycker fler borde prova vinterlöpning!
5 kommentarer:
Ja, jag har börjat ladda mentalt. Det är uppehåll från all kampsport under tre veckor o dessutom halvöppen på Friskis. Så det blir snart en mörkerlöpning. Och de ÄR sköna!
Pannlampa, självklart!
jag kan börja gråta av bakhalka när jag springer! tacka vet jag knarrig snö så att man fäster ordentligt:)
jonna, jag vill gärna höra om dina pinsamma punkter du varit med om! det tar vi i juldagarna;)
härligt med julmusik i öronen, ska försöka ta mig ut själv en sväng om det inte är för kallt :) kramar
En pannlampa kan ju rädda dig från att halka! Tänk om du skulle ramla och stuka eller bryta nåt. Du skulle du ångra dig maximalt!
Skicka en kommentar