Med hjärtat kvar där

Nu kommer några fler bilder och några rader text. Jag kan liksom inte hålla mig.

Det var väldigt mycket vatten i skogen på sina ställen. Tur att vi hade stövlarna på varje steg vi tog. (Och som ni ser struntar vi fullständigt i stil när vi är i stugan. Det som är funktionellt är bra. Punkt.)Elda, elda, elda! Vi hade ingen elvärme alls i stugan och det var ändå minus varje natt... men inne var det så varmt och mysigt. Det sprakade kontant i vedspisen.
Grannhuset. Vackert med sin lilla glasverandra. Tyvärr inte lika välbesökt som vårt hus, det här står oftast tomt.
Finnmastäkta, vår reservstuga!
Vår "Gäststuga".
Och så "Storstugan"...

Ett av våra "caféer"! Ett bord som någon ställt, mitt i väglöst land, bland myrar, tjärnar, fjälljung, gula björkar och gröna granar. Här fikade vi såklart på en av alla skogsvandringar.
Bron över Fejmån! På vintern åker vi skidor och skoter över denna bro åtskilliga gånger. Nu stod vattnet väldigt högt i Fejmån, flöt fram svart och lugnt.
Jag tycker man ser i mina ögon hur otroligt bra jag mår i Vallen, av det här sekundlösa livet.

Och slutligen, ett till par bilder från Dammtjärn. Det är en plats som för mig är fullständigt magisk. När jag inte varit där på länge blir jag nästan rörd av att komma dit. Alla gånger jag gått dit genom skogen, med mamma, syskonen, Jonatan. Ensam. Det finns något där som inte kan eller ska beskrivas.