onsdag 11 november 2009

Ett brev till dig, dig och dig

Hej kära ni.
Jag var så himla trött, och så himla opeppad, och så himla trist i början av denna veckan. Därför bloggade jag heller ingenting, kröp in i min lya och slickade mina sår. Eller något i den stilen... Nu skiner solen och även jag känner mig mer skinande igen.

Efter lördagens tävling tog jag några dagars löpningspaus, har inte sprungit sedan dess men i kväll ska jag och Honey ut på en tur. Jag har istället cyklat och styrketränat en hel del. Det känns som en bra vinter- och uppbyggnadsträning... och i längdskidspåret borde jag ha nytta av överkroppsstyrkan jag byggt upp under årets timmar i gymmet. I löpningen känns det som att de tunga muskelkilona snarare försämrar mig.

Och livet känns lätt att leva. Särskilt alla timmar efter och innan sexton trettio. Jag längtar till fredag och en fredagsöl i soffan, till advent, till ledighet. Jag längtar till stugan, kokkaffe, baka lussebullar, gå i skogen. Vad längtar ni efter?
Hoppas allt är bra med dig, puss&kram!

2 kommentarer:

mbh sa...

bra att det vänt :) ni kanske ska ta med er mats o doris ut på springtur, mats nämnde faktiskt att han skulle följa er nån gång, men ni springer väl långt ikväll kanske?

Elina sa...

:) det var en lättnad att höra att det vänt. du vet att du får ringa när du vill! jag borde ringt också förstås... men det går i ett nu!

jag längtar till imorgon, till helgen, till adventsmiddag, luciatåg i skolan, jullov...