tisdag 13 januari 2009

The wind rose

Jag har klippt ner tånaglarna för kort så det gör ont när jag går, och jag har ingen hud i skydd mot blåsten i januari.

The wind rose betyder att det blåste upp, lärde jag mig för en minut sedan. Och det var precis vad det gjorde härom kvällen, blåste upp. Och med alla varma vindarna försvann också snön och magiska kvällar i längdskidspåret. Om jag får be en enda sak till väderguden så är det mer snö och minusgrader.

Istället för pjäxor och skidor blev det workout-skor och svett som droppar i Spegelsalen. Jag tycker om utfallen, då får mjölksyran benen att darra och ju mer vikt, desto mer känner jag när jag går uppför trappen till mitt kontor dagen efter. Och nu kan jag göra hela armhävningsserien på tårna.

Ganska så ofta säger jag ganska fula saker till saker som inte kan höra. Jag undrar om kortläsaren till jobbet kommer fungera bättre för att jag kallar den för jävla pucko.

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag gillar inte tånaglar.

den kanske kan höra dig. en del tror ju på att stenar kan höra och så.

Anonym sa...

ELINA! Jag gillar inte heller naglar. det är därför jag klipper bort dem.