Där har jag tillbringat större delen av dagen med kära föräldrar, syskon och syskonbarn. Jag och Gustaf hade viktiga samtal, bus och pussar. Bland annat sa Gustaf, 2,5 år hänfört: Jonna skrattar så MYCKET! Det var ju tur han inte sa något annat, typ, hon skrattar så fult, eller så. Gustaf: Ska du jaga? Jonna: Njaa... inte nu i alla fall. Gustaf: Om några minuter? Och sen. Jonna: Ja men Gustaf då kommer jag och hälsar på hos dig i morgon. Gustaf: Ja du kan få komma en liten stund. Han är rolig som är så duktig på att prata, underbare lille killen.
Senare satt jag, mamma och pappa och såg på P3 Guld. Pappa: Ja didda hade ju inte utseendet för sig precis. Men hon kan ju vara duktig ändå... Mamma: Hon hade ju kunnat haft lite foundation i alla fall. Så behövde hon inte se så rödmosig ut.
I love. Det är liksom raka rör.
5 kommentarer:
älskade gustaf!! saknar honom!! hahaha, jag tror jag vet vem dom menade på P3-guld hahaha!
Haha, jag vet också vem de menade!
Barn är härliga. Man får höra sanningar som är ärliga och som faktiskt inte sårar. Unikt.
Hi hi jag förstår också vem de menade!!! Typiskt mamma! De är så roliga (och ärliga). Puss
och förresten - först klagar du på min megastora bild o sen förstorar du din egen!!!!!
Skicka en kommentar