Mitt löparjag

Jag läste ett bra blogginlägg en gång av min favoritträningsbloggerska Terese Alvén (som för övrigt utsåg "min" roddbild till en av vinnarna i en fototävling http://www.veckorevyn.com/bloggar/spark-i-baken/2008/09/29/vinnarbilderna/, och som jag mailat med och "träffat" på Tjejmilen) om att "klä på sig" en känsla. Jag tycker det stämmer så bra. När jag klär på mig löparkläderna så blir jag en löpartjej som vill ut och springa. Eller som när man drar på sig ridkläderna och blir ryttare. Att ha bra träningskläder är rätt viktigt för mig, det känns roligare att träna och och man blir, som sagt, sitt träningsjag. Hursomhelst sprang jag och syster, som dessutom sprang för första gången på över ett år pga grav, en 5 km sväng i behaglig 5.54/km-fart. Men damn, jag blir så sugen på att dra ett varv till, när benen är pigga och man bara vill springa springa springa mer mer mer. Men inte får får får.