Bra nyheter!

Dagen idag finns det mycket att glädjas åt! Fina Andréa har blivit tvåbarnsmamma! Igår föddes Sixtens lillasyskon. Åh, vad glad jag blev. Vi har följts åt i graviditeterna, beräknade med bara fyra ynka dagars mellanrum. Hon har varit både stöttande och inspirerande för mig under graviditeten, och som småbarnsförälder. Och om hon fick barn nu, borde det innebära att det snart är dags för mig också? Spännande!

Idag den 11 oktober lanserar vi även en rad nyheter för Limsjön marathon 2014! Nytt för 2014 är bland annat...

• Vi är två arrangörer! Min vän Emelie kliver in som kompanjon, något som känns fantastiskt bra och som kommer utveckla hela arrangemanget.
• Vi kommer att satsa 2014 års välgörenhetsprojekt på Cancerfondens "Rosa bandet"
• Nytt datum - 24 maj! Detta innebär att loppet inte krockar med varken Göteborgsvarvet eller Stockholm marathon. Visserligen bara en vecka före SM, men några varv kan säkert Stockholmslöparna vara med på... 
• Vi kommer korta ner varvvilan för att komprimera dagen och i högre grad uppmuntra att vi springer de officiella varven tillsammans istället för alternativa upplägg!

Läs allt på Limsjön marathon-bloggen, Facebook-sidan, hashtag #limsjonmarathon på Twitter och Instagram!

100.4 %

Enligt en app jag har, är jag nu mer än 100 % gravid... fast 100 % gravid är man väl från befruktningen, man kan väl inte vara 50 % gravid? Nåja, det menas såklart att 100 % av de 280 dagarna har gått, plus ytterligare en dag. Jag har nu alltså gått över tiden. Precis som jag hela tiden trott... och försökt ställa mig in på mentalt.

Det går verkligen ingen nöd på mig, eller oss. Men ändå har jag varit så rastlös idag... städat, plockat, handlat, spikat upp tavlor, bakat bröd, lagat soppa och pannkaka. På kvällskvisten cyklade jag till gymmet för ett lätt styrkepass. Ganska stark är jag ändå fortfarande, i armar och rygg.

Nu hoppas jag verkligen att det drar igång i natt!

Dagen vi väntat på

Så kom den till slut, dagen med stort D. Kottens beräknande födelsedag. Till skillnad från sin mamma verkar Kotten inte så noga med att komma i tid...

Det är många tankar som snurrar, igår kväll kändes det väldigt overkligt. Det var som inför julafton när jag var barn, upphöjt till tusen. Förväntansfullheten, längtan. Blandat med skräckkänslan, som att stå inför en skärseld av ovisshet och smärta. Ett okänt landskap som jag ska fram igenom, som närmar sig, som det inte finns någon återvändo inför. Jag måste dit, och igenom.

Nu har jag gått alla graviditetens 280 dagar. Det känns både som ett ögonblick och en evighet på samma gång. Det var vinter när vi fick reda på det, sen har vi gått igenom både vår, sommar och nu höst... en graviditet är lång! Och nu är det dags för Kotten att komma ut. I kväll känner jag mig stark och peppad! Kanske för att jag simmade igår och cyklade 8 km i kväll.

Jag säger som Andréa, Instagram uppdateras oftare än bloggen för de som är nyfikna. Jag har en låst profil men godkänner de bloggläsare och bekanta jag känner igen.

Det är nästan för spännande just nu...

Höstträdgård

Idag är det regnigt och grått, men varmt ute. 14 grader den 8 oktober! Ur led... Vissa år snöar det nu!

Men igår, som solen värmde då! Jag satt länge ute på balkongen med magen bar och det kändes som sommar. Jag hade en tanke om en rask powerwalk. Och visst, jag var ute och gick en halvtimme. I snigelfart. Och jag fick vända tidigare än jag tänkt då magen var stenhård av sammandragningar och det kändes som att gå med en fotboll mellan benen. Det känns verkligen att bäbisen placerat sig långt ner nu. Det ska bli spännande på dagens besök på MVC, att höra om hen fixerat sig.

Alla bilder är tagna i vår trädgård! Så visst bor vi fint "fast" vi bor i lägenhet.

Hem hemma hemmet

Det blir många timmar som spenderas hemma just nu! Några längre äventyr törs vi inte ge oss ut på, och det har funnits mycket att fixa med hemma. Nu börjar vi dock komma i ordning (det är ju bara ett år sen vi flyttade till denna lägenhet liksom...) och jag njuter av att vara hemma. Tur - för även kommande månader kommer ju till stor del tillbringas... hemma!

Nåja, igår var jag faktiskt i Östanhol större delen av dagen och idag har vi varit på kalas i Rutebo. En dålig natts sömn, men en bra söndag. Vi lyxade till det med världens godaste mat - tjälknöl på älg, potatisgratäng och svampsås. Det finns nog ingenting som är godare. I morgon är det som bekant måndag igen och jag känner mig så frisk att jag nog kan göra något mer aktivt i morgon, även om det är svårt att planera nu! En långpromenad eller ett lätt styrkepass. Vi får se. Det känns spännande att kliva in i veckan med "vårt datum"... hisnande.

Regnig lördag

Den här situationen liknar ingenting annat! Du väntar på ditt livs största händelse alla kategorier, utan konkurrens, men du vet inte NÄR! Bara att det är SNART! Men snart kan vara i natt, eller om flera veckor. Väldigt märkligt...

Idag skulle det storstädas hemma hos oss, men jag fick inte vara med! Jag åkte på loppis, köpte en trasmatta och fortsatte sedan vidare till min lillasyster och deras hus dit de flyttat igår. Det händer så mycket i våra liv nu, 2013! De har köpt världens vackraste hus vid Siljan, jag är grön av avund (jag unnar verkligen dem detta) och överlycklig på samma gång. Det är så underbart att ha alla syskon samlade i Leksand igen!

Nu är det lördagskväll, jag är så enormt trött, ska äta fruktsallad och glass och sen sova tror jag...

En vecka!

Bjuder på min favoritbild från Elinas fotografering i Kinnvallsjösätra.

Idag är det EN VECKA till "vårt datum" och Kottens beräknade födelsedag. I morgon går jag in i vecka 40! Det är ju helt, helt ofattbart. Hur gick det här till? Även om det känns som jag varit gravid i en evighet, så har det ändå gått snabbt.

De flesta punkter på att göra-listan är nu strukna. Inte för att det skulle göra något, om inte allt blev gjort innan... Kotten bryr sig knappast om ifall ommöbleringen är klar, tavlorna är uppspikade eller trapphuset är städat. Jag är friskare, men inte så frisk att jag orkar med annat än korta promenader. Nu börjar jag tro att nästäppan inte kommer försvinna förrän efter förlossningen. Slemhinnorna i kroppen är påverkade av graviditeten och det känns svårare än vanligt att bli av med en förkylning när den väl fått fäste.

Jag njuter så mycket av de lediga dagarna och har inte känt mig rastlös en enda gång. Och jag har inte ens börjat med projekt "fylla frysen med bullar, bröd och köttbullar" (frånsett med äppelmos och röda vinbär). Det får bli en bonus, om vi hinner. Men Kotten är så efterlängtad och får gärna komma vilken dag som helst.

Olika längtan

Min abstinens efter att få röra mig ordentligt är stor. Samtidigt går processen snabbt, att vänja sig vid en ganska inaktiv tillvaro där jag ibland inte ens går utanför huset på en hel dag. Idag var jag barnvakt åt Elis, och vi gick en liten promenad.

På kvällskvisten kände jag mig nästan sjuk av längtan efter en cykeltur, en vända i löparskorna, eller en promenad. Att få andas och fyllas av den kalla luften, få rosor på kinderna, röra mig litegrann. Jag gick en sväng på 2-3 km runt Limhagen. Det går sakta, jag får sammandragningar av att gå, jag är inte helt hundra frisk, men ändå! Åh! Jag blev omsprungen av löpare och gick förbi min backintervallbacke.

Om inte alltför lång tid hoppas jag kunna gå promenader med barnvagn och så småningom börja springa. Men jag har ingen brådska, var sak har sin tid. Jag har en idé om hur jag ska ta mig tillbaka till en stark och uthållig kropp men det kommer få ta den tid det tar. Jag kommer inte ge mig ut och springa efter någon vecka, om någon oroade sig för det. Under senhösten och vintern gissar jag att den mesta tiden kommer gå spenderas hemma, då vi ska lära känna varandra i en liten familj, få ordning på saker och ting, jag hoppas att vi kommer tända ljus och en brasa och inte känna press att ut och göra saker. Hösten känns som en bra tid att få barn på, på så sätt. Det händer inte så mycket och det är mer "okej" än annars att tillbringa mycket tid hemma.

Nu när det inte ens är ett tvåsiffrigt antal dagar kvar till "vårt datum" är längtan efter att få bli tre nästan olidlig...

Ute i skogarna

Idag har vi varit ute i skogen bortanför Lundbjörken, Siljansnäs. Ut på slingrande, skumpiga vägar där man inte vet om och när det kommer en vändplan? Upp på skiftena. där det skulle sättas nästan 4000 tallplantor. Timret från den skogen som växer upp kanske våra barn och barnbarn kommer bygga hus av en dag, filosoferade pappa. Ammande och gravida hade dispens från själva planteringen. Vi eldade varmt i stugan i Skarbohäll och gjorde carbonara till arbetarna istället. Jag gissar att de kommer vara rätt trötta i kväll efter en lång dag på skiftena! Men vacker arbetsplats, det har de haft. Skogen just nu, alltså!

Gnälligt värre

Jag är så trött på att vara sjuk nu! I morgon är dag 10 och jag måste sluta med nässprej. Idag köpte jag ett saltvatten-sprej som man kan använda istället. Jag känner mig snuvad på de här 10 dagarna (det rykte ett antal semesterdagar innan jag förstod att jag skulle sjukanmäla mig). Det var så mycket roliga saker jag skulle göra och orka med! Personer att träffa, fikastunder, cykla runt i den underbara kalla höstluften, styrketräna.

Det var dagens gnällstund. Jag vet att det finns mycket värre saker än att vara förkyld, och förhoppningsvis är detta väck innan förlossningen.

Idag köpte jag säsongens första satsumas och snart ska vi fira torsdag med kräftstjärtsmackor. Det är inte så illa när allt kommer kring. 

På Systrarnas receptblogg finns många bra recept förresten även om det inte uppdateras så ofta. Idag lade jag dit två nya recept som jag prövat och tyckt om! Helstekt örtkyckling och en lätt att baka-äppelkaka. Kittlar dödsskönt i kistan med en klick grädde till. 

Sälen Salomon Trail Tour 21 km

Jag har lyckats övertyga min storebror att skriva en rapport från Salomon Trail Tour som han sprang i lördags. En vacker och tuff halvmara i Sälenfjällen! Varsågod, Andreas gästbloggar...

I lördags var det så dags! Salomon trail tour (21 km sprang jag, fanns även 10 och 5 km) hade kommit till Sälen för sin stora final.

Vi börjar från starten! När man gick mot starten så kunde jag se slalombacken som vi skulle löpa upp för, en km rakt upp mot himlen kändes det som... Väl inne i startfållan såg jag att vi skulle tävla mot självaste Jonas Buud plus några till från Sveriges trail-elit. Starten gick och vi började springa uppför backen, efter en tredjedel av backen började alla gå utom möjligtvis eliten. Vi gick fint i led på en stig mitt i backen, i backen var det blött som en myr ungefär.

När vi väl var uppe såg jag att jag just presterat min långsammaste km någonsin, ca 12 min, härligt när man drömde om att springa på sub 2 timmar... Nu började jakten på minuter över steniga stigar, icke-stigar, spångar, myrar upp och ner. När jag sprungit 10 km stod klockan på 60 min, 11 km kvar, kanske kanske fixar jag det tänkte jag.

Men nej nej, mellan 10-17 km väntade ca 6.5 km uppförslöpning så det sprack. Efter detta vände banan nerför så jag tänkte försöka nå en sluttid på under 2.06 timme, dvs. under 6min/km. Med 3 km kvar blev det grusväg. Yes, lättsprunget tänkte jag, Men än en gång lurades man, då efter en km vek bansträckningen av rätt ut i ljungen... Skit också, inte ens en stig att springa på! Med en km kvar av loppet så var vi tillbaka i slalombacken, nu ännu blötare, brantare hade den blivit också men efter första branten blev det lite flackare så då släppte jag på bromsen och hoppade (över en bäck) och klafsade i lera om vartannat och spurtade in i mål på 2:04:50! Jag var ändå väldigt nöjd med det och hela upplevelsen för det var fruktansvärt roligt att springa uppe på fjället. Gustaf var också med, han firade sin 7-årsdag med att springa 5 km och var jättenöjd även han! Nästa år kör vi igen, så häng på då!

Tusen tack Andreas för att du tog dig tid att skriva en rapport från loppet! Det låter riktigt tufft, Andreas sa att banan var tuffare än Vansbro terrängmarathon och den banan är riktigt tuff. Puh! En utmaning och ingenting för den som vill ha rena skor och kläder vid målgång. 

Dagarna går

Även om det känns som jag gör mest ingenting, så försvinner dagarna i ett nafs. Jag är inne på min tredje vecka som ledig! Ännu finns det mycket att sysselsätta sig med, och snuvan vägrar lämna min kropp. Sedan sist har vi firat JWs födelsedag både en och två gånger, busat i Leksboda, kokat äppelmos, haft en mysig shoppingdag med lillasyster i Falun och varit hos barnmorskan.

Kotten lurade oss först och barnmorskan trodde nästan att hen vänt om och lagt sig med huvudet upp. Vi fick göra ett litet ultraljud och där visade det sig, som tur är, att Kotten bara trängt ner sitt huvud längre ner i bäckenet.

Vi fick börja lördagens kalasmiddag med att se LIF vinna över Färjestad! En av de bästa presenter JW kunde få.

 Finbesök ända från Motala!

 Härligt septemberväder har det varit...

 JW leker någon form av blindbock med Alvar på axlarna. Jag blev trött bara av att titta på...

Store lille snickaren! Det kändes som han växt flera centimeter sen vi sågs sist. 

KRAFT. GLÄDJE. LUST. LÖPNING.

Idag, en vacker, ledig septemberdag. Gulnande löv, solsken. Och jag kan inte, orkar inte, lämna lägenheten efter en natt med feber, hosta och förkylning. Jag började ta tag i projekt "framkallning av kort" och fastnade såklart i träningsbilderna... Åh, så många roliga pass och tävlingar! Så många upplevelser! Så mycket kraft, glädje och lust i löpningen! Här kommer ett axplock av löparåret 2011... 

 Stenhård coach - Elina springer intervaller på Siljansvallen.

 Innan Baltzarloppet 2011.

 Andréa innan Tjejmilen 2011 - med halvårs gammal Sixten i vagn innan start.

 Jag är övertänd innan Blodomloppet i Borlänge 2011

 Ett längre distanspass sista november 2011. Det var en varm höst det året!

 Elina efter Tjejmilen 2011. Jag var sjuk och kunde inte springa. Elina var missnöjd med sitt lopp.

 Bergslöpning till Åsledsloppen, 3/4 av syskonskaran!

 Backintervaller i Hinnsjön, augusti 2011

 Jag är i mitt esse när jag lyckas få med mig ett helt gäng ut på intervaller! Konstigt att se sig själv utan gravidmage i det här gula linnet som blivit mitt gravidträningslinne...

Cyklar med Elina när hon springer en sommarkväll.

Gisele och listan

Så tråkigt och otajmat att bli sjuk nu! Min Att göra-lista är lika lång som Gisele Bündchens ben, och just nu blir den listan bara tittad på. Jag läste i en bok idag att har du inte börjat packa BB-väskan nu är det hög tid var på jag blev något stressad, och började riva ner raggsockor, stora trosor och bäbiskläder i vår gamla fula resväska från Clas Ohlsson. Kanske måste jag skriva upp köp en ny väska på listan också...

Jag har hela tiden iskallt (nåja...) räknat med att gå över tiden precis som mamma och systrar. Men, i en bok (dessa böcker) läste jag att forskning visat att det finns genetiskt lagrat i arvmassan hur lång varje graviditet kommer bli och det påverkas av både mamman och pappan. Jag kanske inte kan vara så säker?

I morgon får jag göra som Elis, sätta mig och titta på när tvättmaskinen går. Eller börja framkalla kort från de senaste tjugoåtta månaderna... Oklart vad som är mest kul.

Oklart leveransdatum

Dagarna flyger fram! Det är min andra vecka som ledig och i morgon är det redan onsdag. Jag har just tryckt i mig en smoothie med röda vinbär, hallon, banan, äpple, citron och ingefära - tycker mig nämligen känna ett illavarslande svidande i halsen.

Peppar peppar, men under graviditeten har jag varit friskare än någonsin. Ni minns säkert mina återkommande halsvirus som ställt till det tidigare. Det var i december förra året jag var "riktig förkyld" med halsont sist. Det vore inte alls kul (är det någonsin det?) att bli sjuk nu för jag har mycket skoj inplanerat denna vecka...

Snart är det satsumastider igen... just nu äppeltid! 

Nu har vi genomgått föräldragruppens fyra träffar. Det har varit himlarns bra tycker jag! Det känns väldigt overkligt att förlossningen faktiskt skulle kunna starta när som helst, att bäbisen i min mage är "färdig". Men det kan samtidigt dröja kanske 4-5 veckor! Konstigt det där... 

Höstlov i Kinnvallsjösätra

Vilken "traditionsmänniska" jag är... Det var nog femte året på rad som jag hade "höstlov" i Kinnvallsjösätra. Den här gången spenderades det tillsammans med mamma, Elina, Elis och pappa som kom upp efter ett par dagar. Vi hade fantastiskt höstväder, strålande varm sol och en färgprakt utan motstycke. 

Mycket god mat och fika, promenad  både på vägar och i skog och myr, vila, prat. Det enda jag saknade var att kunna ge mig ut på terränglöpning i det fantastiska landskapet. Men det blir tid för det också, sen! 

 Elina tog gravidbilder på mig med sin systemkamera. De här bilderna är tagna med telefonen.