39 vykort från sommaren som gick

Sommaren är nästan slut, så känns det i alla fall nu när regnet piskar utanför, termostaten visar +12 grader och rönnbären är röda. Jag tar tillfället i akt att visa upp 39 bilder från sommaren som gick. Det här en sammanfattning i bildform, varsågoda!  

 Midsommar i Leksboda och Åkerö!

 Mamma och pappa åkte ut på en Europaresa och besökte hela tio länder. Vi fick vara husvakt i Leksboda och stormtrivdes med det!

 Lina kom på besök och gjorde en halv-IM i Vansbro!

 Våra vänner i fårhagen.

 Så härligt att ha gångavstånd till storastyster. En dag tog vi hand om Elis.

 Bill och Bull, Piff och Puff, älskade småkusiner.

 JW fick sin första betalda semester och jag har sällan sett någon så glad över två veckor semester!

 Sommarlunch hos vänner i Limhagen.

 Knut älskar att gunga!

 Knuts två favoriter i Leksboda, katten Wilma och robotgräsklipparen Maggan.

 Tidig morgon med promenad i byn!

Freddan på besök!

 En del löpning, men inte så mycket under de frityrheta veckorna i juli...

 På kalas i Östanhol!

 Bergslöpning till Asaklitt.

 Elinas födelsedag

 Johan som flyttade till Linköping i augusti.

 Ett av flera besök på badstranden i Åkerö.

 Älskade tandtroll!

 Det ser lite stökigt ut när 15 personer har en heldagspicknick vid stranden. Men underbart var det!

 Och jag åkte vattenskidor!

Olsnäsloppet, en av sommarens höjdpunkter,

Tillbaka i Noret, vi trivs bra där också!

Jag åkte till Norr Lindberg på Ellys 30-års fest. På mig hade jag farmors solglasögon, coola!

Besök i Kinnvallsjösätra! Därifrån har jag redan uppvisat ett antal bilder.

Tillbaka hemma... Vi kämpade (kämpar) på med Knuts obefintliga aptit på allt annat än korv, ost och frukt. Och hans nattätande...

Efterlängtat besök från Marie, Pär och Ebba!

Och Hanna...

Föräldrafika hemma hos oss! Nu är Elina "utbytt" mot Per.

Och ett dubbelkalas för Malin 35 år och Odin 6 år!

Bröllopsgäster

I helgen var vi bjudna på bröllop! Åh, vad kul det var! Det är ju så sällan en får tillfälle att riktigt klä upp sig. Även om jag lovade mig själv när jag blev mamma att inte gå omkring i nedkräkta mjukiskläder jämt, så har det blivit en hel del mjukiskläder sista året... men utan kräk på, för det mesta.

Nu köpte jag ett par nya skor (med klack!) och återbrukade min mormors vackra långklänning. Min mormor hade den på mina föräldrars bröllop i juni 1983. Nu 31 år senare använder jag den på ett bröllop... det kändes så fint i hjärtat. Och snygg kände jag mig också. JW var också himla stilig. Vi fick se ett fantastiskt bröllop, ett strålande brudpar, fick äta god mat och prata med roliga människor. Ett minne jag lever länge på!

From Kinnvallsjösätra with love

 På väg upp till Kinnvallsjösätra med solsken i blick och munnen full av tänder!

 Och där fanns de älskade fäbodkorna som strövar fritt i skog och mark...

 Terränglöpning i dagarna tre.Korta pass, runt 6 km, men jag hade ändå värk både här och där efteråt.

 Och mycket god mat för en som både ammar dag och natt och springer emellanåt.

 Mor och son .

 Min kära mamma, Knuts mormor. Som hjälpte till med allt, dygnet runt.

 Stå, stå, stå!

Jag längtar redan tillbaka. Det gjorde jag innan vi ens lämnat fäbodvallen.

Sommaren som inte tar slut?

Fast sommaren tar ju slut. Om inte sommaren tar slut, så tar ledigheten slut. Idag börjar Elina jobba efter en lång föräldraledighet. Jag känner mig så lyckligt lottad att fått dela en stor del av min föräldraledighet tillsammans med min lillasyster och bästa vän. Och jag är så glad för Elis och Knut, som fått möjligheten att umgås och leka flera gånger i veckan... de tycker verkligen om varandra! Det finns en sorg i att vi nu inte är hemma ihop längre. Är en dramatiskt lagd och har lätt för att vältra sig i minnen, blir det lätt att tårar rinner när du (jag) tänker på alla stunder vi haft, alla rutiner vi skapat tillsammans.

Min sommar är kanske slut, jag längtar efter tidig höst som är bästa årstiden. Men min ledighet är ännu inte slut. Jag ska vara hemma till december. Då ska JW vara hemma, till augusti 2015 är tanken.

Idag tänker jag mycket på alla som börjar jobba och börjar förskola. Jag känner glädje att jag fortfarande är hemma. Och en känsla av att ta tillvara denna tiden som är kvar, för den är inte oändlig...

Olsnäsloppet 2014

När jag gick omkring vid växlingsområdet på Vansbro triathlon, fick jag idéen om att syskonen med fruar, sambos och fästmän skulle deltaga på Olsnäsloppet i juli. Jag hade inte kunnat tro att alla skulle vilja vara med! 100 % uppslutning, plus fyra syskonbarn som sprang 800 m/2 km. Men alla var PÅ, och åtta stycken illgula teamtröjor införskaffades! Här skulle det springas terrängtävling!

Vi valde alla, undantaget min sambo, att springa 6 km klassen. Under dagen hade det varit 30 grader varmt men under eftermiddagen kom det åska och regn. När vi startade hade temperaturen lämpligt nog sjunkit med 10 grader! 

 Det 12 personer starka familjelaget, minus Alvar 3.5 år som ej ville vara med på bild. Men han genomförde ett 800 m-lopp med bravur och fick både medalj och Piggelin.

Jag sprang Olsnäsloppet 12 km för ett antal år sedan. Då var terrängen snällare med mer grusvägar och fina stigar. Nu var sträckningen en annan, med mindre stigar med rötter och sten, och något parti över myr. Jag hade som drömmål innan att springa på under 30 minuter, men när jag upptäckte att banan var förändrad tänkte jag att det får jag revidera...

När starten gått gick jag ut i ett för mig relativt hårt tempo. Men på de snåriga stigarna fick jag sänka tempot rejält och så fortsatte loppet. Ojämn löpning, ojämn puls. Ibland såg jag på GPS-klockan att jag sprang i 6-minuters tempo, ibland 4.30-tempo. JW och vår vän Mathias sprang 12 km-klassen, som går två varv på 6-km banan, och jag sprang ihop med dem första varvet. Ibland hamnade vi bakom någon på de smala stigarna och det var svårt att springa förbi förrän stigen blev bredare.

Med några kilometer kvar sprang min svåger Mats om mig. JW försökte pusha mig att ta rygg och försöka ha honom som hare, för att slå honom mot slutet... något jag inte lyckades med. I ögonvrån såg jag min andra svåger Per med sin självlysande gula teamtröja. Jag blev väldigt stressad och samtidigt hjälpte det mig att pressa på fast jag var trött! Han skulle inte få komma ikapp och förbi!

Banan var väldigt vacker. Den varierande skogen, dimslöjorna och fukten i skogen efter dagens skyfall, blånande berg och intensiv grönska, de timrade fäbodstugorna, mjukt grå, slipade av väder och vind.

Sista kilometrarna var jag väldigt trött och det pep i bröstet. Jag kände att jag gav allt, jag kunde inte öka så mycket. Benen trummade och hjärtat skenade. Mathias och JW peppade mig, det var mycket värt! Upploppet lutade svagt uppåt och med en sista kraftansträning öste jag in över mållinjen. Tiden stannade på 29:29. Så trött, så nöjd, men först alldeles för utpumpad för att känna glädje.

Hela laget gjorde så fina lopp och jag tycker alla verkligen gav allt och vågade bli riktigt trötta. En återkommande tradition om jag får bestämma!

 Mathias och JW på upploppet! Gustaf hejar på JW för allt han är värd.

JW ger verkligen allt i vanlig ordning... Han och Mathias sprang 12 km på 1:00:22 inkl två skosnöreknytningar och en felspringning. Så himla bra!

Sommarlöpning

Jag brukar ju gnälla om att sommaren är min sämsta träningsperiod och att jag inte uppskattar att träna i värmen...

Mina två sista löppass har jag fått erkänna att sommaren är en fantastisk träningstid. I alla fall när temperaturen sjunker under 25 grader... I lördags kväll begav jag mig ut på den kära gamla löpvändan Niotolvan, som fiffigt nog är 9.12 km lång. Det var en gruvligt vacker kväll, jag struntade i tempot och ville bara springa med behaglig puls och insupa sommarkvällen. Jag fick se en stilig räv, jag blev omcyklad av parfymdoftande ungdomar (...) med Systembolagetpåsen skramlande på styret. Efteråt, och under, var jag så glad att jag gav mig ut. För det var nära att jag ställde in, jag kände mig både trött och hade ont i ett amningsbröst.

Igår fick jag ett löppass som verkligen kan läggas till kategorin upplevelser! Tillsammans med sambon och en vän till oss gav vi oss i terrängen. Målet var toppen på Asaklitt! Det var periodvis ganska knixig terräng och mot slutet branta stigningar. Jag kände mig stark och lätt! Det var lagom varmt, och i mitten av löpturen föll ett lätt regn på oss. Känslan att stå på toppen av berget var oslagbar, och blicka ut över den vidunderliga vyn.

Underbar löpning som ger mersmak!

Ni ser, det vänder alltid... det är bara en frågan om när.

Tre och en halv vecka i byn

Nu är veckorna som boende på en gård i byn över, för denna gång. Vi flyttade ut torsdag den 19 juni, och hem lördag den 12 juli, så det blev nästan tre och en halv vecka vi bodde där. I och med att det är mitt barndomshem, så är det ju "hemma" för mig redan. Nu blev det hemma även för Knut som snabbt blev en byunge och trivdes som fisken i sjön. 

 Vi hade övernattningsgäster några gånger! På morgonen när Elis och hans föräldrar sov över tog vi vagnen ner till fåren. En vagn för kusinerna delade så gärna! Sött, så sött!

Så fina små vänner!

 Safari i byn blev det nästan varje dag. Knut är för tillfället väldigt intresserad av djur. Och robotgräsklipparen Maggan, dammsugare och mixern.

 Solnedgång över en böljande åker kan vara lika vackert som solnedgång över ett vatten.

 Bästa bilden på bästa killarna! Knut har nu badat flera gånger i Opplimmen!

 Tjuren från Leksboda

Vi började veckorna med regn och hösttemperaturer, under 10 grader ett antal dagar i rad. Vi eldade och bastade. Men sedan var det som att vända på en pannkaka, och höstväder byttes mot högtryck med stort H. Hett, hett, hett. För hett för min smak, även om det var ljuvliga morgnar och kvällar. Just morgnarna hinner en ju njuta en del av när lille pralinen vaknar mellan 5.00-6.00... Jordgubbarna mognade snabbt så sista dagarna fick vi njuta av de allra sötaste jordgubbarna.

Nu har vi flyttat hemåt igen. Det kändes sådär att byta ett stort hus och trädgård mot lägenhet, men väl hemma känns det fint. Vi bor ju i en väldigt fin lägenhet och trädgård har vi även här. Och det känns skönt att föräldrarna kommit hem från sin Europaresa!

att räkna ned...

Sommaren är ju en tid för vila och njutning, men tillsammans med det kommer också nedräkningen. Eftersom sommaren som bekant är väldigt kort, och en semester ännu kortare. Jag och mina systrar gruvar oss ibland så mycket inför just detta, att tiden är så knapp, att vi ibland inte riktigt njuter av nuet. 

Men, "njutit" har det varit att bo i Leksboda. Även om jag känner en viss nedräkningsångest även för detta, nu är det bara några dagar kvar... 

 Världens gladaste för sin första betalda semester! Vi firade med en grillmiddag, solen kom ju den dagen!

Fredagen var en härlig dag, vi var liksom alldeles lyckliga av solen och värmen. Vi åt lunch hos goda vänner, gungade, åt jordgubbar flera gånger om, träffade gammelfarmor och gammelfarfar...

 Elina och Elis. Även jag har en viss nedräkningsångest inför att hennes föräldraledighet snart är slut...

 Solkatten

 Snygg bild med mobilskuggan...  träningslusten är fortfarande ganska väck, men jag försöker genomföra en del pass ändå. Den kommer att komma tillbaka.

 Rutebobarnen med föräldrar grillade korv här i lördags.

Och lille mannen som inte trivs så bra i värmen egentligen. Han är väldigt varmblodig av sig, har varit så ända sedan han föddes, och blir väldigt lätt varm och svettig. Några tips på hur en kan hjälpa de små att klara värmen bättre? Såklart gör vi allt "det vanliga", håller oss i skuggan, klär svalt och så vidare...

Livet på landet

Dagarna går alldeles, alldeles för fort. Har vi bott här i två veckor i morgon? Det kan ju bara inte stämma! Men det gör nog det dessvärre. 

I måndags var det ytterligare en dag som kändes som oktober, fast det var sista juni. Vi hängde borta på Gronnholen och hjälpte (eller stjälpte) Malin att vara barnvakt åt Elis.

Hemma myser vi mycket. Och leker. Knut är sprallig, han är inte still många sekunder. Samtidigt är han en gosig kille som vill vara nära, kramas och pussas. Oj, vad fin han är. Älskade lilla barn. Att en kan bli så kär i sin unge.

 Dramatisk färgprakt, chockrosa pioner och en aggressivt blå åskhimmel.

Annars då? Jo, vi vattnar blommor, dammsuger, tittar på robotgräsklipparen Maggan när hon arbetar, hoppas att jordgubbarna ska mogna snart, Knut rycker kärleksfullt av katten Wilma pälstussar, och vi har det väldigt fint här i byn.