Mitt härliga röriga liv

Kalas hemma hos kalasmästarna Andreas och Fia! De bjuder utan att blinka hem nästan 25 personer på födelsedagskalas bara sådär, en söndag förmiddag. Korv med bröd, chokladkaka med polka, inget knussel, bara trevligt!

 Han fick en fotboll av oss. Min sportiga, snygga bror!

 Idag har jag fått träffa tre av mina bästa vänner! Lillasyster, Hanna och Marie. Och så pojkarna såklart!

Det blir gärna suddigt när man ständigt är i rörelse...

Knut rör sig inte lika fort som kusinen, men han kommer nog snart efter... snart sitter rullningarna åt bägge hållen.

Jag skakade liv i vår gamla trasiga kamera. Inte för att jag vet om bildkvalitén är så mycket bättre än på telefonen, men det är i alla fall lättare att överföra bilderna till datorn och bloggen. Nu sitter jag här och eftersvettas efter löpning, jobbar litegrann med Limsjön marathon, bloggar, äter popcorn och laddar inför en ny natt med inte så mycket sömn. Härlig röra, härligt att leva!

Träningsgrupp och 4 månaders firande

 Igår var det löpgruppens tredje träning. En del nya ansikten dök upp, så roligt! Totalt har vi varit ett 20 tal tjejer. Det verkar som att de som kommer tycker det är roligt - eftersom de återvänder. Igår sprang vi 30-30 (30 sek löpning, 30 vila) sek och 60-30 sek intervaller, 10 st. vardera. Det var ett riktigt bra pass, lagom utmanande, svettigt och anpassningsbart efter vår olika nivå. Tack Ingmarie för tipset! Nästa gång ska vi springa backintervaller, längtar redan. Även om jag igår stupade på näsan en gång och slog mig lite överallt... 

Och ett par bilder på en väldigt glad bäbis som firar 4 månader idag! Han sitter numer upp i en barnstol, kan vända sig från mage till rygg och snart även från rygg till mage, och fick idag känna smaken av apelsin. Hej hej säger Knut till er bloggläsare som gärna vill se bilder på honom, gammelfarmor och -farfar i Motala, faster Hanna, moster Malin med flera.

Söndagshej

Han ser oskyldig ut men på nätterna.... 

En liten hälsning på söndagskvällen...

Vi har haft en fin helg med bl.a. fika med föräldragruppen i fredags (sju underbara bäbisar som låg på rad och blev fotograferade, en fantastisk syn) firande av Alla Hjärtans Dag och Knut Valentins namnsdag, och en riktigt loj lördag. Vår pojke har börjat äta varannan timme nätterna igenom vilket gör mig riktigt slut. Så i lördags ställde jag in det jag planerat, vilket jag har väldigt svårt för, och var mest bara hemma. Sambon sprang två mil i snöstormen och vi följde med honom och fikade på konditori efteråt. Många fantastiska prestationer i skidspåren på OS har jag njutit av.

Idag har jag och mamma åkt längdskidor. Det var svettigt i de regnvåta spåren... och jag är galet svag framför allt i bålen. Magmusklerna känns inte bara separerade, utan totalt bortblåsta. Stakåkningen går inget vidare, alltså! Nu har vi, eller JW snarare, lyckats få Knut att somna om en gång utan amning. Det känner vi oss nöjda med. Hur natten blir kan man aldrig veta...

Hänt i veckan

Vips, så hade det gått en sådär 10 dagar utan att jag uppdaterat min kära blogg. Dagarna går så hiskeligt fort, och ganska ofta umgås jag och Knut med andra, och då känns det inte så socialt att sätta sig ner vid datorn. Och när vi inte umgås med andra, går dagarna fort ändå och försvinner i en röra av kramar, lek, bus, skratt, leende, gråt, gnäll, amma, byta blöjor, vyssja, handling, matlagning, tvätta, städa...

 Limsjön marathons träningsgrupp för tjejer i Leksand har startat! I kväll springer vi andra passet ihop. Du som har Facebook, gå in och gilla "Limsjön marathon" så missar du ingenting därifrån. Och håll koll på Limsjön marathon-bloggen.

Jag har sprungit några gånger, bl.a. "snabbaste passet" hittills där benen ibland närmade sig 4.30-tempo. Fast snittet blev 5.30. Jag känner mig stark, men får dra i handbromsen hela tiden då jag får konstiga känningar här och var både av för snabbt och för mycket.

 Morgonmys i sängen. Vår älskade lilla skatt, underbara pojke med glitter i ögonen och stort leende. Du är snart 4 månader och fortfarande kan jag sitta och förundrat stryka ditt huvud, när du sover i min famn, och inte förstå att du är vår son.

Vi går mot vår och det känns! Dagarna är längre och ljusare. Och ibland finns det tulpaner på köksbordet, som nu när jag fått av mamma.

Löparlycka en moddig kväll i februari

Tänk att även en löptur i snömodd kan ge dig "runners high"... en känsla av harmoni och styrka, där benen vill trumma på, hjärtat vill arbeta, svetten vill rinna. Där mantrat stark och lätt känns levande och rätt.

Och att springa sig igenom vinter och vår, kommer ju att bana vägen för en fantastisk sommar i löparskorna. Att inte snöra på sig skorna förrän  i maj, gör ju att halva sommaren gått innan du får uppleva några behagliga löppass. Nu gör vi grovjobbet, för att få skörda de där passen under ljusa, ljumma kvällar.

Det svåra är att begränsa och behärska sig. Nu sprang jag 6 km. Det kanske inte är det bästa att utöka med 1 km per gång. Jag har tyvärr haft en svidande känsla i ärrvävnaden efter snittet ibland efter löpning. Nu ska jag ta det lugnt. Backa ett par steg.

Och på onsdag börjar vi "löpgruppen för tjejer i Leksand". Det ska bli väldigt spännande att se om några vill vara med. Och tänka upp ett bra upplägg på pass... (tips mottages tacksamt)

Nu springer jag!

Jag trappar långsamt upp!

Nu har jag sprungit två pass utan gångpauser. Det första i förrgår. Drygt 4 km, delvis fick jag pulsa i snö som nådde mig upp på vaderna. Idag kändes som första "riktiga" löpningen, 5 km på 30 min blankt. Det är en sådan fantastisk känsla att få springa igen! Att inte alla som kan springer, det är ofattbart. De borde tänka på alla som vill men inte kan, och springa för deras skull om inte annat...

Och löpningen är verkligen ett dränage för oro och olust...

Vi har en liten gosse som fick feber av sina första vaccinationer igår. Det har varit mycket bära, vyssja, amma, trösta senaste dygnet. Hur mycket jag än vill vara med honom hela tiden, så var det skönt att få springa en stund. Knut hade det bra hemma hos pappa, sovande i vagnen. Och jag fick ny energi och kände mig mindre orolig när jag kom hem. Nu är han dessutom feberfri. Efter en stund skickade jag ut pappan på samma distans, fast han sprang snabbdistans och avverkade sträckan en sådär 6 minuter snabbare än jag.

Det är dags att ta tjuren vid hornen och låsa upp gymkortet också. Sist jag var där var i oktober, några dagar efter beräknad förlossning. 

Januaridagar i Kinnvallsjösätra

I väntan på att Elina ska lägga ut betydligt bättre bilder från vårt lilla vinterlov i Kinnvallsjösätra, håll till godo med mina mobilbilder. Vi kom hem idag efter en jobbig bilresa idag genom snörök, drivor av snö, blåst och dålig sikt. Knut sov dock hela vägen hem... Han trivdes förresten lika bra i fäboden på "Vallen" som på ett slott, en anpassningsbar kille! Jag njöt som alltid av detta ställe som känns som hemma för mig. 

Säsongens första längdskidor fick jag också åka, det var så glädjefyllt och gav mig en längtan efter mera! Vi hade härliga dagar, med vackra vinterlandskap med mängder av fluffig pudersnö, våffelfrossa, umgås i underställ hela dagarna, elda i vedspisen, basta, goda middagar och mycket skratt. 

Nu är klockan 20.22 och jag ser i kors av trötthet. 6.30 är numera sovmorgon och vår pojke vill äta ofta, ofta mest hela nätterna. Jag börjar bli lite trött av att inte sova mer än ett par timmar i sträck. Han sov betydligt bättre de första två månaderna... 

En liten stuga som jag inte skulle ha något emot att äga. 

En bal på slottet

De sista dagarna har gått i "firandets tecken". Det började i fredags med att min JW blev färdig sjuksköterska! Vi var på ett högtidligt examensfirande i Kristinekyrkan i Falun. Jag fick bita mig i läppen för att inte gråta när JW tågade ner med sin klass efter att ha mottagit "sjuksköterskebroschen". Så mycket slit som ligger bakom det, nu är tre år till ända som student och det nya livet som yrkesarbetande börjar! 

Tidigt i lördags morse packade vi in oss i svärföräldrarnas bil och reste mot vackra Görvälns slott i Järfälla. Där skulle Cecilia och Johan gifta sig, och deras son, Knuts kusin, namnges! Åh, vilken dag! 

 Och ögonen tårades igen. Så vidunderligt vackra, starka och fulla av kärlek.

 En trött kille... som piggnade till efter en långpromenad med farbror.

 Axel hade såklart masdräkten på sig!

 Flera av gästerna hade Leksandsdräkter.

Vi bodde kvar på slottet och det var det flottaste hotell jag bott på! Knuts första natt på hotell, han var som en liten kung! Det ska vara stil på stället, tyckte han.

Jag hade köpt en ny klänning från Asos. Hår och makeup blev ett hafsverk klockan 5.55 på morgonen men med lite rouge på kinderna så ser man ju i alla fall mer levande än död ut.

Det var ett och ett halvt underbart dygn. All mat som serverades var fantastisk god och liksom smälte i gommen. Frukostbuffén var inte den största, men nog den bästa, jag ätit. Alltifrån hembakt, nybakt bröd till plättar med körsbärssylt och vispgrädde...

Hemma igen tog jag mig igen igenom motståndet och gav mig ut på en kort springtur. Längsta och snabbaste hittills, jag varvade 3-4 min jogg med 1-2 min gång.

Knut hade ätit ganska nyss men trots detta fick han ett totalt sammanbrott när jag var borta. Jag avslutade springturen med att handla, och fick efter ett telefonsamtal hemifrån SPRINGA hem med matkassarna i händerna. Den synen... Jag möttes av en liten pojke som var helt ifrån sig. Han åt, sov, åt och sov igen i nästan 13 timmar. Med några matstopp förstås. Det tar på krafterna att gå på fest!

Snöjogg

Åh, vad jag BEHÖVDE det här. Jag var ganska trött efter en dålig natt och efter middagen slog den till, den där segheten... som gör att soffan skriker kom, kom! Lägg dig här!

Men jag bytte om och tog mig ut. Nu sprang jag 3 min - gick snabbt 2 min. Jag gjorde så i 4 km totalt. På slutet sprang jag lite mera. Det kändes så bra och jag är glad att jag "orkar". Det känns som jag hade kunnat springa hela tiden, vilket jag tror att jag kan. Men det är bäst att inte förhasta sig. Det är så mysigt med snöjogg! Och känslan efteråt med rödrosiga kinder, den känslan...

Drömmare

Nu börjar jag verkligen längta efter ordentlig träning... det kändes som en näsknäpp att få halsont precis efter första försiktiga passet. Eller ja, riktigt första var det väl inte. Men det var tänkt som ett startskott.

1 februari ska jag och Limsjön marathon starta en träningsgrupp för tjejer i Leksand och det vore ju kul om "ledaren" orkar springa litegrann själv... Den här veckan hoppas jag verkligen få till några pass. Att det är -15 och snö får jag se som en bonus!

Den femte årstiden

När såg vi solen sist? För att inte tala om snön... tänk en gnistrande, solig vinterdag. Sådana som vi varit bortskämda med senaste vintrarna... Just nu är det bara vått och grått, grått, grått. Det ljusnar framåt 9.30 och blir mörkt igen 14.30. Och inte blir det särskilt "ljust" under de timmarna heller. Detta i kombination med ganska knackig nattsömn med förkyld bäbis innebär att energinivåerna inte är på topp.

Men det finns många mysiga stunder i rusket! Vi har umgåtts "fyra generationer" med JWs morfar. Vi har haft återträff med vår föräldragrupp, och berättat om vår förlossning för en grupp blivande föräldrar. Vi har idag haft en heldag i Östanhol. Vi har varje dag gått långa, snabba promenader för att norpa åt oss det dagsljus som finns. Mycket mys!

Nu hoppas jag att jag trots dålig sömn vaknar upp utan halsont och kan börja springa igen... jag tror nämligen att det skulle göra mig piggare!

Egentiden

På nyårsdagen fick jag ont i halsen. Så tråkigt men inte otippat då "alla andra" i min närhet var sjuka. När jag är helt frisk igen kommer jag att gå-springa varannan, var tredje dag initialt. De dagar jag inte springer går jag långa raska promenader som vanligt. Men nu håller jag mig till promenader och mammamage-träningen tills jag är helt frisk!

Just nu har jag det som kallas för "egentid". Jag lyckades lägga Knut vid 20.30 (han är en kvällspigg bäbis som oftast lagt sig samtidigt som oss om kvällarna), JW är hos en granne och ser på fotboll. Jag tände ljus, kokade te och tog fram en skål smågodis. Och läste ikapp bloggarna jag saknat. 

I vår hoppas jag få lägga eventuell "egentid" på träning. Sticka ut på ett löppass utan vagn, gå till gymmet och styrketräna eller gå på ett pass. Den sortens egentid kan jag se fram emot. 

I övrigt så känner jag ingen längtan att vara varken hemifrån eller vara ifrån Knut. Jag är så nykär i min lilla pojke och struntar blankt i om man förväntas (?) vilja lämna ifrån sig barnet för en massa egentid. Men såklart förstår jag att det kan komma en tid då jag längtar efter att få vara mer för mig själv, något jag har ett rätt stort behov av vanligtvis.

DETTA längtar jag enormt efter! På bilden springer jag och brorsan iväg på ett längre distanspass.

Julafton till nyår

2014 - ett nytt år! 2013 var det mest fantastiska året hittills... 2012 var på flera sätt ett mindre bra år med en hel del motgångar. Men så kom 2013, och inte många veckor in på det nya året fick vi veta att vi väntade Knut. Och sedan följde det mest spännande, magiska och kärleksfulla året hittills i livet!

Vi firade julafton hos mamma och pappa, juldagen hos Knuts farfar och juldagen hos hans farmor. Nyårsafton firade vi hos lillasyster i Östanhol, sex vuxna och tre bäbisar födda 2013! Även om jag har en tudelad inställning till fyrverkerier var det häftigt att stå på deras altan och blicka ut över Siljan och se mängder med fyrverkerier från olika stränder och hamnar runt sjön.

Julen har varit underbar. På minussidan finns att både JW och Knut blivit sjuka igen. Jag känner tyvärr en viss stress att inte "räcka till" också. Vi har väldigt stor familj och många vänner, som jag skulle vilja hinna träffa mycket mer. Var och en av dem. Men dagarna och tiden räcker inte riktigt. På det sättet kan jag längta till januari, vardag, rosa tulpaner, falukorv och löpturer.

Och igår, på årets första dag, så inledde jag löparåret. Jag varvade gång 2 min med springning 2 minuter i totalt 25 minuter. Det kändes lätt, bra och lyckligt. Väl hemma igen kämpade jag på med de tråkiga "Mammamage"-övningarna.

2014 - vilket år det kommer bli! Knuts första år! Elis som fyller 1 redan i mars. Limsjön marathon! Bäbisar som kommer födas av nära och kära till oss!