Drömskt är det utomhus, när hela världen är som doppad i kristyr. Varenda grässtrå och sten är täckt av gnistrande frost. Visst saknar jag snön, men det kan vara fint ändå.
Det här ser ju harmoniskt ut, men i själva verket slutade det med att båda pojkarna grinade för att de prompt och därmed basta skulle hålla i samma spak.
Och så var det idag dags för det första luciafirandet, på Knuts fina förskola, Som vi förstått redan innan vägrade Knut inställa sig i tåget och betraktade det istället på tryggt avstånd, i våra famnar. Men han gick i alla fall med på att ha både tomteluva och ett ljus.
Och den största behållningen var att alla föräldrar fick fika tillsammans med barnen inne på avdelningen efteråt. Riktigt gofika med kaffe, varm choklad, hembakt bröd, ost och skinka och pepparkakor. Knut myste ordentligt att ha både mamma och pappa med sig på förskolan och få visa alla leksaker. Jag hade helst velat stanna hela dagen!
2 kommentarer:
Tänkte att "nej, inte lär det väl kommit ett inlägg idag igen", men JO! :) Vilka frostiga och fina bilder!
Frost är fascinerande på något vis. Allt är stelt och "dött" men ändå syns färgerna och gör det levande. :-) vackert!
Skicka en kommentar