Med en snart-1 åring i huset känns det som att den mesta tiden går åt till att passa, passa, passa, jaga, säga nej, nej, akta, akta, pussa, krama, busa, och städa, städa, städa. Det är en neverending story. Jag städar köket tills fingrarna blir nariga. Och efter varje måltid är det samma visa igen. Massor av mat överalltid, klet och gegg, att ha det välstädat hemma känns som en utopi.
Och jag älskar att vara föräldraledig förresten.
Men för att återgå till bloggen, jag hoppas att när jag får (köper) en ny kamera i 30 års present, så kommer det bli roligare att blogga. Bloggen får gå på sparlåga tills dess.
6 kommentarer:
Jag bloggar med mobilen när jag ammar och bara då! Skulle aldrig hinna/prioritera annars. Och då ligger ändå mitt barn still fortfarande:)
Alltså - man kunde ju väl plocka, plocka och plocka ihjäl sig. Lätt. Känns ju ibland som att en inte gör annat. Just nu får jag göra allt med en som står bakom och hänger i benen och säger "upp upp upp". Men det är mysigt. Liksom plocket. Egentligen.
Just det där jagandet, städandet och passandet är det skönt att vara utan om dagarna. Men pussarna och kramarna saknas. Jag saknar att vara föräldraledig ändå.
Och det är ett ständigt dåligt samvete över saker som prioriteras bort, men det är nog bara att inse att det är så det är några år nu. Vips är barnen stora och vill inte veta av en :)
förståligt jonna kramar
Helt okej. Helt förståeligt. Helt rätt!
Hej! Vem bryr sig om städat hem när man kan gulla med Knut och typ njuta av höstsolen?
Tänkte höra om det finns en plats 1/10 på passet? Tror jag ska ta mina ben och komma hem för att andas lite Leksands luft.
kram
Skicka en kommentar