En vanlig dag

Det finns inte så många vanliga dagar. De flesta dagar händer något som oftast inte händer. Men det finns mönster i dagarna, som brukar gå att återse åtminstone några veckor. Och just nu, i februari 2014, har det sett ut såhär.

Nu börjar dagarna någon gång efter 06.00, ibland så sent som 07.15. Innan dess har vi varit vakna ganska många gånger. Vår lilla pojke tycker om nattmat, och vill äta så ofta som varannan timme fast han har hunnit bli fyra månader. Får han inte mat snabbt blir han rosenrasande, men när han får en slurk varm mjölk somnar han om snabbt. Jag är inte så svårövertalad klockan 04.00...

Så att dagen börjar 06.30 är en sanning med modifikation. Men nåväl, då börjar vår "dag". Vid det laget ligger Knut i vår säng, och för det mesta är han glad vid den tiden. Vi brukar ligga kvar i sängen en stund, prata och kramas och inte göra oss någon brådska upp. Pappa JW kommer tillbaka in en liten stund efter frukost, så ligger vi där hela familjen och önskar att vi kunde göra det hela förmiddagen.

När jag äter en tallrik fil med frukt och müsli sitter Knut i babysittern och gungar, och tuggar på någon skallra eller snutte. Efter en liten stund tröttnar han på detta och får komma upp i knäet. Det blir inga långfrukostar. Men han är tålmodig och brukar gå med på att jag plockar ur och i diskmaskinen och torkar rent i köket, bara jag pratar och skojar samtidigt.

Dagen fortsätter med lek inne på filten i vardagsrummet. Vi busar och sjunger. Aldrig har jag sjungit så mycket som nu... En liten mört, Bussen i staden, Tänk om jag hade en liten apa och andra favoriter sjungs högt redan vid 7.30 på morgonen. När Knut har varit vaken i cirka 2 timmar, är det dags för en liten sovstund. Då går vi och lägger oss igen. Det är fortfarande lite skumt ute och jag har pyjamasen på mig. Jag ammar Knut och lägger sedan ner honom tätt bredvid mig, vi ligger mage mot mage. Och så sover vi i bästa fall en knapp timme så. Det är en av dagens bästa stunder, vår egen lilla morgonsovning. Jag tror att han vaknar före mig, och ligger lugn en stund och tittar på sin sovande mamma. Efter en stund börjar han gruffa och muttra, och då vaknar jag. Jag älskar den här stunden.

Nu är det förmiddag, och vi har en lång stund inne på skötbordet med tvätt och påklädning. Efter det brygger jag kaffe och brer mina smörgåsar. Sedan sitter jag på en puff på golvet med Knut bredvid mig, och pratar med honom när jag fikar. När fikat är uppätet fortsätter leken. Ganska ofta ska jag sortera någon tvätt och Knut får hänga på. Jag beskriver vad jag gör, det här är en blå handduk, den ska tvättas i sextio grader, allt går att göra lite roligt.

Efter ett par timmar börjar det bli dags för mat igen, blöjbyte, påklädning och en promenad med vagnen. Knut somnar snabbt när jag lagt honom i vagnen. Vår vanligaste promenad går bort mot Japanska parken, efter Strandpromenaden till Kajen, upp till Limavägen och hem igen. Nu sover Knut kanske ett par timmar. Jag får en stund för mig själv hemma när han sover, äter lunch, plockar och städar, förbereder middagen.

När Knut vaknar är det såklart matdags och blöjbyte. Eftermiddagstimmarna kan ibland vara "långa", det är inte Knuts bästa tid på dagen, han kan vara gnessig och svårroad. Vi får försöka underhålla oss så gott det går och variera oss med det som finns. Ofta har vi något inplanerat, en fika med någon eller ett besök någonstans. Och framåt 15.30-tiden är det dagens sista sovstund. Då sover Knut så himla gott, så jag ofta får lov att väcka honom för att han ska gå att lägga på kvällen... och vid 17 kommer pappa hem.

Det är underbart att se hur glad Knut blir av att pappa kommer hem. Hela hans runda ansikte lyser upp som en sol och JW behöver nästan bara titta på honom för att han ska skratta. Det är som att han längtat, och tröttnat litegrann på mitt ansikte efter hela dagen. Vi äter middag, och sen är det pappa-son-mys och bus. Jag kanske springer en sväng då, eller senare när Knut lagt sig för natten. Vi badar Knut (ett par gånger i veckan), och det tycker han mycket om. Vid 18.30 är det pyjamas som gäller, och nattning. Amning och mys en stund innan han somnar i sin spjälsäng senast klockan 19.00.

Och sen sitter vi ofta som två trötta fågelholkar i soffan, ser på tv, surfar, och springer, det gör vi faktiskt bägge två, just nu tre gånger i veckan ungefär. Hur trötta vi än är, försöker vi ta oss ut. Motivera varandra, jo men jag tror faktiskt, jag vet att du mår bra av det, du blir piggare, kom igen nu... Stunden i soffan med te och kvällsfika är helig. Ofta är klockan inte mer än 21 när vi lägger oss. Vi vet ju liksom aldrig hur mycket vaket det blir på natten...

och så sitter vi såhär, pratar förälskat om Knut, tittar på bilder, och längtar efter honom så det gör ont i kroppen, fast det bara var någon timme sen vi höll i honom.

och ofta tänker jag, att det här är min bästa tid i livet, och jag saknar den här tiden innan den ens är förbi. Jag vill liksom frysa tiden, samtidigt som jag njuter av hans framsteg och utveckling och tycker att det bara blir roligare hela tiden. Jag hoppas att det fortsätter så länge, länge. Att det bara blir ännu roligare. Knut var så otroligt efterlängtad, och allt i mitt liv har blivit bättre sen han kom. Aldrig har jag skrattat, skojat, gråtit, sjungit och älskat som nu.