Igår, idag, i morgon

Igår blev det äntligen dags för årets premiär på landsvägscykeln! Men oj, vad ovan jag var. Det var ovant att sitta i positionen för racercykel, det värkte i ländrygg och stramade och drog här och var. Allt eftersom lättade det och jag kunde njuta av försommarvyerna. Vidsträckta åkrar och ängar som blommade likt en gul matta av maskrosor, blånande berg, blomstrande äppelträd framför rödvita stugor, det var som att cykla fram i ett sagolandskap. Och min huslängtan visste inga gränser när jag susade fram genom de ljuvliga byarna.

Idag har jag ont i sittknölarna! Ingen träning blir det idag, en lång arbetsdag tar ut sin rätt och jag känner inte att jag "måste" träna varje dag eller lika frekvent som förut. Numer blir det träning några gånger i veckan, förra veckan ännu mindre då jag var trött och sliten pga. stress och elände. Var sak har sin tid.

I morgon hoppas jag att jag sitter på sadeln igen... eller går till gymmet...