Januari, februari, mars, april, maj och juni...

Januari var en vinterdröm, en riktigt bra månad där jag bland annat åkte 40 mil skidor. Året inleddes traditionsenligt med jullov i Kinnvallsjösätra, 9 dagar med skid- och vinterlycka. Jag var med i årets första tävling, Intersportloppet 44 km, som jag fortfarande anser vara mitt livs hittills starkaste skidlopp.

Första helgen i februari tillbringade vi i Kinnvallsjösätra. En löjligt vacker och isande kall helg. Hemma kämpade jag på med träning och tog till alla knep för att undvika att bli sjuk. Jag deltog på en dags teknikträning med Jimmie Jonsson i Falun. Han sa att jag har ett "jävla go" i min skidåkning, det blev jag glad för. Jag hann tyvärr knappt mer än hem från Falun innan jag blev sjuk. Även JW var sjuk med hög feber. Han fick pencillinkur. För min del tog det hela februari att bli frisk, jag beslutade bl.a att inte starta i Tjejvasan för att åtminstone komma till start i Vasaloppet.I februari hade vi schlageryra i Leksand, JW bjöd på schlagerfest och det var en himla trevlig kväll! 

I mars åkte jag Vasaloppet för första gången! Det är mitt starkaste minne från mars. Jag hade inte mycket självförtroende när jag stod på startlinjen, då jag knappt stått på ett par skidor på fyra veckor. Utifrån det tycker jag ändå att det gick väldigt bra, 7.10 åkte jag i mål på. Det var även den månad då Malin och familj flyttade från vår gata till sitt hus. En stor glädje för dem, men jag minns det mest som en tid i tårar och saknad. Det var traditionsenlig bydag i Leksboda.Jag började springa mer efter skidsäsongen, och startade upp "Påskutmaningen".  

Påsken firades i Kinnvallsjösätra. Det fanns inte så mycket snö i april, men vi sprang och jag och brorsan piskade på varandra i tuffa intervaller. Hemma ägnades stor del av fritiden åt att planera inför Limsjön Marathon! Vi kunde även börja cykla landsväg. Det kändes inget vidare de första månaderna... Vi hade en härlig helg i Uppsala med Elina och Per. Lidingöloppet On Tour besökte Leksand, jag deltog på ett hårt träningspass. Planeringsträffar inför Limsjön Marathon avlöste varandra, bl.a med Laila och Krister. April avslutades och maj påbörjades underbart i form av en resa till Motala. 

Och i maj var det dags för det som jag betraktar som årets absoluta höjdpunkt, Limsjön Marathon. Men i maj åkte vi även till Björnparken i Grönklitt med tre förväntansfulla, fantastiska syskonsöner. En del cykling blev det förstås, bl.a. ett 91 km-pass där jag blev så tömd som jag aldrig blivit förr. Den 19 maj var det äntligen dags för Limsjön marathon! En lycklig dag där mina drömmar slog in. Över 80 personer deltog och 11 personer sprang alla 6 varv, en enorm dag i mitt liv. Senare i maj hejade jag på alla löparna i Tjejruset, premiärbadade i Skarbohäll och deltog för första gången i ett 5 km-lopp.

I juni slutade jag på mitt gamla arbete, och började ett nytt. Där emellan hade jag årets sommarsemester, de första veckorna i juni. Inledde sommaren på vår älskade lilla vall, medan resten av Vätterncyklisterna cyklade Siljan Runt. Själv hade jag bestämt mig för att stå över Vätternrundan efter många förkylningar och undermålig cykelträning... Men hur det än var, så stod jag ändå på startlinjen en fredagkväll i juni och inledde mitt livs längsta 13 timmar, en ofattbar fysisk och psykisk utmaning där vi mot alla odds gick i mål! Efter detta började jag ett nytt jobb, sprang sommarsolståndslöpning, firade Elina som tagit examen och midsommarafton i Leksboda. Juni, en månad då det hände mycket!