.JPG)
På flera åkrar stod rådjur och betade. På en åker stod en flock på kanske sex djur. De stod helt lugnt i kvällssolen. Vi cyklar över flera broar, bl.a. den träbro som syns i bakgrunden på fotot. Fötterna blev som isbitar. På någon raksträcka pressade vi upp tempot, kom upp i 40 km/h på en raksträcka. Tårarna rinner nerför kinderna, det kittlar till i magen.
När vi närmar oss Leksand igen cyklar vi genom byarna, känner doft av stekt fläsk och pannkakor när vi susar förbi gårdarna. Och bakom Häradsbygdens potatisåkrar sjunker en glödande, persikofärgad sol sakta ner.
Nästan 47 kilometer en vardagskväll, det är i varje fall jag väldigt glad för.
6 kommentarer:
Nu längtar jag till dalarna så det gör ont i magen...
(P.s. svar finns hos mig)
sluta nu, så idylliskt är det inte att cykla :) kramar
Det är fördelen med att cykla jämfört med att springa. Man hinner se så mycket mer. Om man inte springer väldigt långt då :)
Åh vilken kväll! Låter superhärligt! Jag fick pulsa i snö i morse, det var inge vidare, nu vill jag ha cykelvägar i norr!!
Jonte ser lite sammanbiten ut! 47 km låter så långt. Och drygt :)
Härlig vardagskväll! Ikväll är det dags för mej att rulla ut mountainbiken .. säsongspremiär! :)
Skicka en kommentar