Lidingöloppet on tour - terrängträning

De gamla trotjänarna fick hänga med. Men det går inte många gånger till, snart är de helt av... 

Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att det fanns så många löptokiga i Leksand! Nästan 60 personer kom på Per Spiks föreläsning som han kallade Löpglädje! Bara namnet lovade ju gott. Föreläsningen innehöll inte mycket nytt om man redan är igång med sin löpträning, men en påminnelse om vikten av löpskolning och coreträning är ju inte fel...

Föreläsningar brukar gå långsamt, men nu sprang tiden iväg... det blir väl så när man är väldigt intresserad av ämnet! Efteråt skulle vi få pröva banan för "Leksandsrundan" (Lidingöloppet on tour). Jag valde 10 km banan, som i tävlingssammanhang kommer vara seedinggrundande för Lidingöloppet. Jag hade sett innan på banprofilen att banan är kuperad men kunde inte riktigt tänka mig att de skulle kunna leta fram så backig och  oländig (eländig) terräng i centrala Leksand. Men si, det kunde de! Det skulle väl vara jämförbart med Lidingöloppets terräng.

Jag lade mig i rygg på två killar och försökte bita mig fast där. Det var övermodigt. Som vanligt när jag springer terräng underskattar jag det. Det är skillnad på terräng och terräng... jag springer ofta på stigar, men att springa i obanad terräng som det nu delvis var, över mossa, lera, vattenpölar, rötter, hit och dit, upp och ner - det är något helt annat! Det sliter på fötter, fotleder och andra ställen. Stigningarna var jobbiga, jag låg högt i puls hela vägen. Till slut fick jag släppa iväg killarna framför mig, men inte för långt, jag var rädd att springa fel...

Negativa tankar började spinna, varför springer jag i grupp, varför ska jag tävla, det är ju skitjobbigt, jag ska bara springa ensam i flack terräng fortsättningsvis...

Efter 11.6 kilometer var vi "i mål". Jag var helt slut och trampade med trötta tag hemåt på min rosa cykel. En genomkörare och ett riktigt bra pass där jag fick ta ut mig ordentligt. Och inser att jag inte gör det så ofta. 1:04 h slit, nästan 12 km terränglöpning i 5:31-tempo. Det är inte fort, men det är terräng. Och det spelar in.

Innan jag åkte hem kom en kille fram och sa Vilken inspirerande blogg du har! Det var väldigt roligt, jag blev glad. Jag fick även tillfälle att göra reklam för Limsjön marathon. En riktigt bra löparkväll i kväll!