fredag 30 oktober 2009

Under, inuti, ovanpå

Under min hud.

Igår hände ett par saker som fick mig att fundera och tänka och vrida in och ut på mig själv en stund. Det är utvecklande att ifrågasätta sig själv men det kan göra ont att tvingas se på sina egna misslyckanden och tillkortakommanden. Men vad ska du annars växa av…

Jag träffade en person som ifrågasatte min frånvaro i ett visst sammanhang. Så klart hoppade han rätt ner på den ömmaste av mina tio tår, det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet som varit min största fiende i så många olika situationer. Dåligt samvete för det, för den, för dem. För mig.

Och någonstans visste jag att jag inte ens behöver ha det, i det här fallet. Men inte heller kunde jag vara så snabb- och klartänkt att jag stod upp för mig och det jag egentligen vet, utan bara mumlar och ser bort och blir arg och ledsen någonstans inne i bröstkorgen.

Jag har omvärderat mycket senaste halvåret. Jag försöker se mina begränsningar mer och låta mig vara svagare nu, för att bli starkare. För att orka mer. I flera år har jag bara rusat och ofta känt mig helt meningslös i de sammanhang jag varit i, för att det inte har funnits något kvar att ge. Nu känner jag mig stark och svag på samma gång, och det känns bra. Nu orkar jag vara meningsfull där jag är. Jag kommer att orka igen och inte heller behöva gå och lägga mig och grina när jag kommer hem för att jag är så trött och arg på mig själv. Men vägen dit innebär att en del kanske blivit besvikna på mig, för allt det som jag tidigare gjort utan att blinka och ställt upp på, som jag längre inte gör.


9 kommentarer:

Emelie sa...

det är så himla viktigt att komma på det där! Jag har varit (är?) fortfarande likadan. Ställer upp för allt och alla, tycker att alla ska få vara med osv. Fina egenskaper när man har tagit hand om sig själv först och verkligen orkar, men sämst egenskaper när man känner allt ansvar i världen på sina axlar! Tuffa på du vetja! Stark & svag is the shit. (var förresten hos fmedh i onsdags och såg din fina pärlplatta IRL!)

slans sa...

<3 Tänk grynet, ta ingen skit.

Andrej sa...

Bra insiktsfullt, det du skriver. Dåligt samvete är inget att eftersträva, det är inte produktivt. Att ta ansvar är produktivt och framåtriktat. Och det verkar du göra.

mbh sa...

vad hände - detta sa du inget om idag? ej heller igår... men du har väl fler att lätta ditt hjärta för :) puss

m sa...

just det - nu kom jag på! du berättade visst - sorry!

Michaela sa...

Stå upp för dig, det sållar agnarna från vetet. De som står kvar, de är riktiga vänner det!
Puss och kram!

andreas sa...

vad nu då? jag vet då inget kram

Fridah sa...

Åh, fino. Vi borde ses och diskutera det här någon gång snart. <3

Jonte sa...

Klokast på hagatatan 36, =)