15/15

Påskutmaningen avklarad! Sista passet blev 8.6 km progressiv löpning med storebror, lillasyster och JW. Jag kände mig stark och pigg och vi sprang under 4 min/km - tempo en liten bit. Nu firar jag med godaste påskägget och tacos, och längtar till mer löpning och längdskidor i morgon!

Ett påskägg fyllt med sol och choklad...



Alla fina bilder är tagna av min lillasyster Elina, påsken 2011.

...och glädje, löpning, familjemys, förmiddagsfika med hembakta kärleksmums, frukostar på Finnmastäkta...

Nu drar vi snart! Jag är så förväntansfull, det pirrar i magen och det känns som inför ett efterlängtat skollov. Och så är det ju nästan, påsklov. 5 lediga dagar och varenda en av dem ska tillbringas på platsen där lyckan är som störst, där jag mår som allra bäst. I år är det betydligt mer vinter än vad det var förra året, så mycket vinter att jag till och med tar skidorna med mig. Kanske går det att staka och skejta på skaren?

Förhoppningsvis lär jag mig att blogga från min iPhone och kan uppdatera så smått även under helgen. Jag vill önska er en härlig påsk! Må riktigt gott!

Påskkram från Jonna!

Grönt är skönt

Vårt hem känns nästan som nytt, tack vare tre pelargoner och av att flytta runt lampor, kuddar och filtar. Nu kommer det att bli ännu roligare att komma hem efter påsk.

Men först, underbara Kinnvallsjösätra, bästa påsken!

Utvärdering "Spring 15 gånger innan påsk"

1, 2, 3 dagar kvar av #Påskutmaningen!

För er som inte var med från start, #Påskutmaningen gick ut på att under drygt tre veckors tid springa 15 gånger! Spring 15 gånger innan påsk, helt enkelt. En ganska tuff utmaning, för att klara den innebar det löpning 5 dagar i veckan. Även powerwalk, promenader med jogginslag och stavgång fick räknas. Det viktiga var att byta om till träningskläder och ta sig ut! Att få en kontinuitet och våga pröva att komma upp i en större veckomängd inför Limsjön marathon, eller andra mål.

Nu vill jag veta vilka av er som har gjort ett försök med denna utmaning? Även om ni inte nådde 15 gånger, jag vill veta! Ni har chans att deltaga i en liten utlottning! Via Facebook och Twitter, och vår hashtag #Påskutmaningen så vet jag att Sofia, Emelie, Malin och Yvonne har hängt på, men det kanske finns fler?



Strandpromenaden i Leksand, 1:a advent!

För egen del var det ett sätt att under relativt kort tid komma igång med större löpmängd. För att skona kroppen bestämde jag mig från början att passen skulle vara relativt "lätta". Inga intervaller, snabbdistanser eller långa långpass. På det sättet kändes det möjligt att springa dag efter dag utan att bli alltför sliten.

En titt i backspegeln avslöjar att mina löppass varit 5-15 km, och allt som oftast i 5:30-tempo vilket motsvarar min normala distansfart. De flesta passen har legat runt 6-8 kilometer.

Jag har klarat av 13/15 gånger och har två gånger kvar för att nå upp till målet! Det räknar jag med att fixa, en tur i morgon och en på torsdag. Lätt sliten har jag ändå blivit av de här tre veckorna, men det beror på att jag inte bara sprungit utan även hunnit med ett antal pass på landsvägscykeln och gymmet.

När denna period av utökad mängdträning är avklarad, känner jag mig redo att bita tag i ett nytt löpprogram med fler längre långpass, fler terrängpass och fler kvalitetspass (intervaller och snabbdistans)! Det ska bli så väldigt rolig och jag känner mig mer förberedd och laddad än på länge. Ev. kommer jag att springa ett 10 km-lopp i Leksand 5/5 (Lidingöloppet on tour) som ett snabbdistanspass, utan förhoppningar om personbästa, mest för att det är kul. Under påskledigheten hoppas jag få med syskonen på ett längre pass och ett intervallpass!

Att vara förklok

Jag och Ingmarie är överens om att förklok är ett bra ord. Som efterklok, fast tvärtom. Så enkelt, och så svårt.

Att träna styrketräning är att vara förklok. Ibland känns det svårt att bända in styrkan i ett pressat schema. Bara springa, cykla, springa. Men det tror jag är ett bra recept att bli skadad på. Men jag behöver mental styrketräning också!

Våren är ofta en tid på året då jag känner mig stressad. Det ska hända så mycket då! Det är storslagna drömmar, ambitiösa tävlingsmål, otvättade fönsterrutor och pelargoner som ska köpas, resor som ska göras, trapphus som ska städas, cykelmil som ska trampas, och jag borde yoga också, för att inte tala om all näringsrik hemlagad mat som ska lagas, bröd som ska bakas och müsli som ska rostas.

Jag ska arrangera en träningsdag på egen hand. Ett marathon för sjutton gubbar! Snacka om stolt jag är över det, och ibland stressad.

Dessutom ska jag börja på ett nytt jobb. Och därmed avsluta mitt nuvarande.

För att inte riva upp gamla sår av stress vill jag vara förklok. Jag har börjat skriva i en liten anteckningsbok. Dag för dag. Jag vet att min stress till stor del motverkas av struktur och planering. Att bara göra noteringar i den mentala anteckningsboken fungerar inte. Då trillar vissa saker ut genom öronen. Och så blir jag ännu mer stressad av att kanske glömmer jag bort att beställa medaljer eller ringa det där telefonsamtalet? Eller kanske glömmer jag att plantera ner de där stackars plantorna i jord om jag inte skriver upp det?

Planering gör mig lugnare. Och prioritering. Prioritering kan låta lätt, men det är svårt. I första läget ryker brödbaket, müslirostningen och omplanteringen av blommorna. I andra hand städning och pyssling hemma. Ett eller annat träningspass kan också ryka. Och sociala arrangemang som känns mer belastande än berikande. Dessutom ska jag be om hjälp! Det har jag redan börjat göra.

Jag vill finnas till för mig själv, och det gör jag genom träning och friskluft. Och jag vill finnas till för de som står mig närmast, min familj och mina riktigt nära vänner.

Regnbåge och påskträning!

Den här veckan har jag regnbågstränat! Min träningsdagbok på Jogg.se går i regnbågens färger... Löpning, cykling, styrketräning, simning, pw - en salig blandning!

På många sätt en bra vecka! Mängdmässigt är det bra för att vara mig, det är inte ofta jag kommer över 7 h/veckan. (Jag registrerar vanligtvis inte promenader, lunchpromenader på jobbet t.ex.) Jag är nöjd att jag gett mig ut fyra gånger på landsvägscykeln varav tre pass över 30 km. Totalt över 101 km cyklat - det hade jag inte räknat med sista veckan i mars. Det behövs! Jag är en svag och ovan cyklist och behöver mycket mängd i cyklingen. På sikt betydligt mer än 100 km i veckan, och mycket längre långpass. Men skynda långsamt är det som gäller!

Löpningen är det sämre med. Det blev bara drygt 21 km. Vilan är det också dåligt med. Inte en enda vilodag. Alla är vi olika men jag känner att jag mår bra av att helvila från träning en dag i veckan. Då blir jag piggare, snabbare och starkare de andra passen.

Nu tänker jag framåt - påskveckan! Jag har tre löppass kvar för att klara #Påskutmaningen. På onsdag kväll drar vi äntligen till Kinnvallsjösätra. Uppe i Dalafjällen är det nog varken cykel- eller skidläge, och jag räknar därför med att kommade vecka kommer det bli betydligt mer sprunget!

Embla Vilhelmina

Igår var det dop för familjens lilla skrotgumma! En solig lördag den sista mars, som doftade kall vår. Det är en fin samhörighet att samlas hela familjerna, Emblas familj, både på hennes mammas och pappas sida. Många människor, mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar och deras respektive, kusiner och så vidare. Embla är en liten skatt, och hon är rik med en stor familj som bryr sig mycket om henne!

Sitta i ett träd

Fredagssimningen är avklarad och fredagskjolen är på! Fredagsfika väntar och i kväll blir det först fredagsfys, därefter fredagsmys. Mys känns bättre efter fys!

Det har hänt mycket på slutet och jag känner stort behov av att... sitta i ett träd och lyssna på hur träden viskar och fnissar till varandra.

Tur att det om några dagar är på påsk. Påsk betyder långhelg. Påsk betyder för mig att vara tillsammans med hela min stora familj uppe i Kinnvallsjösätra. Det längtar jag till! Igår kväll hade jag, Gustaf och Vincent nedräkning... efter att vi sovit i natt... och vaknat i morgon... och sovit en natt till... och vaknat en gång... och sovit igen... snart är vi där! Vi gick på tigerjakt, lekte kull och Under hökens vingar kom för att gå tiden att gå snabbare.

Gustaf funderade på det kloka sätt som bara en härlig 5-åring kan. Alltså, jag förstår inte! Varför måste jag hela tiden svälja ner munsaften när jag har ont i halsen? Det är som att man bara inte kan låta bli!

Precis så är det. Man vet att det gör ont, och kan bara inte låta bli.

Vykort från vildmarken

Hej!
Imorse tog jag racern och susade ut till min barndoms by, där numer även min syster med familj bor. Det var inte lika trevligt att cykla i +4 grader som +14, men jag fick frisk luft och det gör ju kaffet så mycket godare sen! Från deras fönster såg jag något snövitt virvla till. Det var en hermelin! Länge fick vi sitta och titta medan den skuttade runt, grävde och nosade. Jag säger då det... sedan de flyttade dit har de sett korpar, rådjur, rävar, lodjur (se bilderna här!) och nu även hermelin!
Hälsningar från Jonna
PS.Det blev inte så mycket tränat idag som jag tänkt, så kan det gå men man får ju alltid en ny chans dagen efter!

Våren från en cykelsadel

Jag har inte presenterat någon ny träningsplanering för denna vecka! Kan tänka mig att ni brinner av iver att få veta hur just jag tänkt mig denna vecka...

Nåja, hur det än må vara med den saken. Denna vecka planerar jag:
3-4 pass löpning (1 klar)
2 styrketräning (1 klar)
2 cykel (1 klar)
1 simning

Kvällens cykelpass var en härlig historia! Jag och svärfar cyklade 30.5 km runt Siljansnäs. Det var milda vårvindar och +14 grader! Men visst kittlar det i magen i vissa nerförsbackar, då har jag svårt att låta bli att bromsa... vägsprickning och tjällossning i kombination med tunna racerdäck känns läskigt, om jag ramlar bryter jag ju varje ben i kroppen! Men vår ska upplevas från en cykelsadel, så är det. Jag älskar att susa fram genom våra underbara byar, se hur krokusarna blommar i rabatterna, hur folk går och påtar i trädgårdarna, bränner ris och pratar med grannarna. Känna doften av nyfällt virke och någon som steker fläsk.

Nu har min tuffing flyttat in i hallen! Den ska inte stå där jämt, men den är trevlig att titta på... 

På tal om solidaritet...

Sällan har lönen varit så efterlängtad som den som trillar in i morgon!

Jag springer omkring med trasiga löpskor, har ont i baken eftersom jag cyklar utan cykelbyxor och har levt på en falukorvsstump sista dagarna.

Och då är inte jag en låginkomsttagare, även om jag heller knappast kvalar in som höginkomsttagare.

Tänk då hur det måste vara att vända kronorna och inte veta om man så det räcker till mjölk, limpa och ost månaden ut! Eller till att betala elräkningen. För att inte tala om att köpa födelsedagspresenter, nya fotbollsskor till barnen eller bjuda hem vännerna på middag... Sånt som vi kanske tar för givet, men som inte ska tas för givet.

Jag har länge jobbat med personer som lever på yttersta marginalerna och det är svårt, kanske svårare än någonsin, det kan jag lova.

Riksnormen för försörjningsstöd (tidigare kallat socialbidrag) följer inte alls konjunkturer, ökade matpriser osv. Att leva på försörjningsstöd är att leva under existensminimum. Och i dagens Sverige är det fler än någonsin som lever på försörjningsstöd. Många vuxna, och deras barn. Barnen har inte valt det av egen vilja, och knappast deras föräldrar heller.

Att hamna i en svår ekonomisk situation kan hända alla. Alla kan bli sjuka, eller arbetslösa av andra skäl. Än så länge har de flesta i Sverige arbete och inkomst men vad händer i framtiden? Det som händer i Europa kommer påverka även oss. Jag vill leva i ett samhälle med ett tryggt socialförsäkringssystem och där välfärd inte bara är för de som kan betala.

Vad jag vill med detta inlägg vet jag inte riktigt. Kanske bara mana till eftertanke, att mycket av det vi gör och tar för givet, att kunna köpa nya träningskläder, gymkort, landsvägscyklar, flera olika par löpskor och träningsresor är en lyx som inte är alla förunnad.

Glad och stolt

Den fina bilden är lånad från Solidaritetsdagens informationssida, tagen på en resa till Uganda. 

Idag blev det klart att Limsjön marathon samarbetar med Solidaritetsdagen på Leksands gymnasium!

Det kostar inget att vara med på Limsjön marathon, men det kommer att finnas en frivillig insamling till gymnasiets vänskola Soroti SS i Uganda. Insamlingen går oavkortat dit!

Läs mer om det här! 

Söndagskväll i ett nötskal

Söndag kväll igen, och måndag morgon snart här. En ny vecka med nya utmaningar och allt det där... Söndagen har innehållit trapphus- och tvättstugestäd, löpning, födelsedagskalas och allt däremellan. Jag brukar inte ha så mycket söndagsångest men i kväll har jag det. Försöker mota bort det med god mat och kanske popcorn sen...

Faktiskt så bor vi med sjöutsikt! Vi ser Limsjön från vårt vardagsrum. Och kvällssolen som sveper över Tibbleberget och de röda husen och stugorna. 

Försenat födelsedagskalas för mamma. Vincent gräver djupt i påsen med alla små bilar! (En minut senare låg alla utspridda såklart, som det ska vara!)

Älskade Leksboda. 

Och älskade mamma! Brun som en chokladkaka efter deras resa till alperna. 

Det finns mycket kul att leka med hos farmor och farfar! Speciellt små kusiner! 

Min stora kärlek och Alvar.

Vårens första cykeltur!

Jag vaknade med fjärilar i magen... det är lördag, solen strålar och vi skulle ut på landsvägspremiär!

Det kändes ovant att sätta sig på racercykeln. Jag köpte ju cykeln under senhösten och hann bara med ett fåtal rundor innan vintern kom. Det kändes som att börja om igen! Tramporna, växlingarna, tekniken. Eller frånvaron av teknik, snarare.

Vi cyklade lugnt genom Leksand och vidare ut mot Tällberg, hela tiden följande Siljans blå linje av vatten. Och det vände uppåt... backarna upp till Tällberg är inget att leka med. Branta stigningar och mina ben stumnade snabbt. Lättaste växeln och ändå kändes det tungt att ens driva runt tramporna i de branta backarna.

Rättvik blev målet, där vi även stannade och fikade på Fricks konditori! Därefter vände vi hemåt igen. Den här gången fick jag vara lok. Jag cyklar inte så snabbt, men orkade på hemvägen driva upp tempot mer. Konditionsmässigt känns det bra, men frånvaron av cykelträning i vinter straffade sig... Jag måste bli starkare i benen! I cyklingen har jag inte så mycket glädje av att jag är stark i överkroppen.

Efter 53 kilometer och 2.15 timme cykling klev jag av på darriga ben, med fräknar på näsan och en glad känsla av att ha gjort premiärturen!

Nu börjar resan mot att försöka bli en bättre cyklist. Första målet är Siljan Runt den 2 juni. Kanske hinner vi cykla runt Siljan på egen hand någon gång innan dess? Det blir fler turer över Tällberg i alla fall, jag ska besegra de där backarna! Även partiet över Siljansnäs-Sollerön som är tufft både mentalt och fysiskt ska jag köra innan loppet.

En underbar lördag, jag är så tacksam över livet just nu och varje dag. Efter kaffe och fyra chokladbollar mår jag om möjligt ännu bättre!

Cykelpremiär!

Äntligen! Nu ska landsvägscykeln ut på landsvägen! Jag är helt nervös. Har ju inte cyklat racer på 4 månader och jag var ju inte direkt veteranen då heller...

Men solen strålar, vägen är bar och det ska bli riktigt roligt!

Jag gillar mellanmjölken!

Idag hade jag förmånen att få komma hem en halvtimme tidigare. Jag bytte snabbt om till löparkläderna och gav mig ut.

En magisk, mild och ljus vårkväll! Jag fylldes av starka lyckokänslor när jag sprang över de leriga grusvägarna och kände doften av vår. Det doftar inte alls ruttet gräs. Det luktar lera, jord, eld och rök från gräs- och risbränningar, knoppar som snart brister...

Trots att magen krånglade en del blev det ett pass där jag framför allt kände mig lätt och stark! Benen var pigga och kroppen ville springa! Jag ville springa!

Kanske är detta just ett sådant där mellanmjölkspass som man inte "ska" ägna sig åt så mycket? Enligt de lärda ska man väl antingen träna stentufft eller superlätt. Men jag är ju ingen elitidrottare och jag gör som jag vill! Jag gillar mellanmjölk! Idag när kroppen var med på noterna kändes det märkligt att springa för sakta, men jag var heller inte uppladdad för någon total genomkörare. Idag blev det 11.1 km på 1 timme blankt. 5:25-tempo.

Bästa onsdagen!

Igår kom en liten kille hem till oss klockan 8:25. 13 timmar senare åkte han hem. Vi fick spendera precis hela dagen med honom när hans föräldrar var och handlade till sitt hus. 

Vi förmiddagsfikade, läste sagor, lade pussel, åt lunch, sov middag några minuter, tog långpromenad i solen, pratade med folk vi mötte, kastade stenar i älven, hyrde Mamma Mu och Lilla Spöket Laban, åt glass, fick en överraskning i form av en tablettask, cyklade, tittade på You Tube, dansade kiss- och bajsdansen, åt middag, och så småningom bäddade vi ner oss i soffan där en av oss sov den sista timmen innan hemfärd. Trots att Odin var både hostig och snorig var han som vanligt en tapper kille som var glad precis hela dagen!  (Man ska tydligen inte skryta om sina barn så mycket, men sina syskonbarn kan man väl få skryta om?)

Vi var så himla glada att få dela hela dagen med honom och det föll nästan en tår från oss båda när han åkte hem igen. En underbar dag! Jag älskar mina syskonbarn så mycket!

107 dagar till Vansbro terrängmarathon

Redan den 5 mars blev det fullt i Vansbro terrängmarathon! De tar bara emot totalt 250 löpare, vilket jag tycker är klokt och varsamt! Här snackar vi arrangörer som verkligen vill göra det bästa för deltagarna och inte pressa in så många som det bara är möjligt med dollartecken glittrande framför ögonen... 

Vansbro terrängmarathon är en helt otrolig löparupplevelse! Jag vill dela denna upplevelse och gav både sambo och storebror varsin startplats som en extra julklapp. Startplatser måste ju vara den bästa present man kan ge, och få! Tyvärr får jag aldrig det. 

Så, i början av juli är det dags igen. 23 kilometer över stock och sten, upp- och nerför berg, över spångar och stigar. På egen risk. Jag längtar redan och har totalt glömt hur jobbigt det faktiskt var... Ja, i ansträngningsskalan var det nog en av de bitigare sakerna jag gjort. Men också en av de roligaste!

Karin till vänster spanar in kartan. Men hon sprang 43 km, inte 23. 

Tydligen går det någon slags simtävling här ett par dagar efter Vansbro marathon. Som jag  ska vara med på. Där snackar vi på egen risk! 

Nyheter

Nyheter om Limsjön marathon, kolla in eventet på Facebook eller bloggen!

Veckoplanering

Stigen runt Limsjön förra veckan

Förra veckan följde jag min planering hyggligt även om det inte blev fullt så lugnt som jag tänkt mig. Ibland är det svårt att tacka nej, som en solig fredagseftermiddag när sambon frågar om man ska ta en tur ihop, fast jag redan kutat den dagen...


Dessutom fuskade jag på spinning-cykelfronten.

Den här veckan gör jag ingen specifik dag för dag-planering men konstaterar att jag vill...
Styrketräna 2 gånger
Löpträna 4 gånger
Cykelträna minst 1 gång (förhoppningsvis landsvägspremiär i helgen!)

Några noteringar från ett gymbesök

-När började kids födda 1998 gå på gymmet? Jag ska börja gå på tidro istället, så slipper jag känna mig som tanten på stället.
-Killar med uppumpade armmuskler har antingen linne eller tight, långärmad tröja. Inget nytt under solen där.
-Nästa gång ska jag skippa den där sista repen i bänkpress när jag inte har någon som passar. Det är jobbigt när man verkligen inte får upp den sista, och får rulla av stången över magen och benen istället. Jobbigt, och pinsamt.
-Nästa gång ska jag köra balans, core och benstyrka. I morgon kommer jag ha stora svårigheter att klä på mig.

Godnatt...

Tips om löpskor?

Mina befintliga löpskor håller på att falla i bitar och jag måste verkligen köpa nya! Men vilka? Åh, dessa  svåra, livsavgörande beslut...

Helst skulle jag vilja ha två par, ett lättare par för fartpass och tävling och ett par stabilare för mängdträning. Och gärna ett par trailskor också eftersom jag springer en del i skog och terräng sommartid...

Jag pronerar och behöver en stabil sko, som helst inte väger bly. Jag är heller ingen fjäderviktare utan tror att jag behöver stabila skor. Mina senaste skor har varit Asics Kayano eller 2160. 

Funderar på att pröva en Adidas-modell nu istället, t.ex. Supernova. Är det någon som har erfarenhet av den? 

Solskenssöndagslöpning

Inga bilder från löpningen men min lilla rosa ros piggar upp i fönstret. 

Efter en vinter med sparsam löpning kliar det i löparbenen nu! En kik på träningsdagboken avslöjar att sist jag sprang ett längre löppass på över 15 kilometer var i slutet på november... Hu! Men så har jag ju heller inget marathonmål 2012. Det känns faktiskt skönt, våren 2010 och 2011 har jag känt mig väldigt stressad över att inte komma upp i kilometerkvantitet innan marathonmålet i slutet på maj.

Fast jag har ju ett annorlunda marathonmål i år också - Limsjön marathon! Så självklart behöver jag öka löpträningen rejält nu när skidsäsongen är slut. Och i höst väntar Lidingöloppets 30 kilometer och då vill jag vara i bättre löpform än någonsin!

Idag gav jag mig ut i solen efter grusiga asfaltsvägar och leriga grusvägar. Jag sprang till Lima, Krökbacken, över golfbanan, ut i Lycka, Tibble, Norsbro, över Leksandsbron, Moskogen, upptill Källan, ner till Åkerö och hem igen. Det blev 15 kilometer och 1:24 h löpning, 5:36-tempo.

Konditionsmässigt kändes det ganska lätt, jag har åkt många långa långpass på skidor och bibehållit kondition men muskulärt kändes det rejält i benen på slutet av turen. Jag är helt enkelt ovan att löpa längre turer. Nu ska jag utöka försiktigt för att inte dra på mig några trista skador!